[av fr. courtage resp. ä. holl. cortagie, till fr. courtier, mäklare, av ovisst urspr.]
handel. mäklararvode vid köp l. försäljning av varor l. värdepapper, vanl. utgående i procent av slutsumman. Stiernman Com. 3: 98(1662). Provision och Courtage för de till Tyskland remitterade Wäxlarne. Därs. 5: 839(1700). Deltagarna i fondbörsen äga att i avtal, som de sluta för annans räkning, uppbära provision, vanligen kallad courtage. Leander TidnHand. 20(1926).
