publicerad: 1907
DARRUGN dar3~uŋ2n, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
1) [jfr DARRA, v.2 1] (numera föga br.) bergv. på särskildt sätt inrättad flamugn för darrning af koppar. Rinman (1788). Uppf. b. 4: 194 (1873). NF (1879). 2 NF (1906).
Ssg: DARRUGNS-GATA30~20. (numera föga br.) om hvart o. ett af de af mellanväggarna bildade rummen i en darrugn. Rinman 1: 417 (1788).
Spoiler title
Spoiler content