publicerad: 1911
DESPOTI des1poti4, stundom däs1-, l. -å- l. -ω- (despåti´Dalin), r. (f. Dalin (1850)); best. -en, äfv. -n; pl. (om olika slag l. i bet. 2 o. 4) -er.
Ordformer
Etymologi
1) [jfr motsv. anv. i t. o. gr.] (numera mindre br.) = DESPOTISM 1. Hammarsköld Sv. vitt. 1: 54 (1818). Heeren Hist. skr. 220 (1826). Den värsta af alla despotier: en centraliserad demokrati. Callerholm Carey 33 (1860); jfr DESPOTISM 1 b. De sjelfviska mål, despotin har att befrämja för såvidt den vill komma till sina planers förverkligande. Bolin Statsl. 2: 69 (1871). Det under despotien utjämnade ståndssamhället. Fahlbeck Sv:s adel 1: 129 (1898). Blomberg Sv. statsr. 24 (1904).
2) statsvet. stat med despotisk styrelseform. Geijer I. 1: 160 (1818). Är det icke i hög mån hans (dvs. Augustus') förtjenst, att århundraden krafdes, innan romarriket hunnit nedsjunka till någonting liknande de österländska despotierna? Rydberg Rom. d. 32 (1882). E. W. Dahlgren i Kongo 1: XXVIII (1887). Turkiet (är) .. en despoti, där sultanens vilja är högsta lag, och där undersåtarnes säkerhet till lif och egendom till största delen beror af sultanens nyck. Nyström Svedelius Statsk. 4: 199 (1890). Åtskilliga asiatiska despotier. Blomberg Sv. statsr. 27 (1904).
3) (numera föga br.) = DESPOTISM 2. Hvad rår jag för, att despoti alltid ligger i den revolutionära karakteren? Hedborn 1: 56 (1835).
Spoiler title
Spoiler content