DESTRUKTION des1trukʃω4n l. de1-, r. (f. G. Dalin(1871)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. destruktion, eng. o. fr. destruction, af lat. destructio (-ōnis), vbalsbst. till destruere (se DESTRUERA)]
(i sht i fackmässigt spr.) vbalsbst. till DESTRUERA:förstöring, förstörelse; stundom: sönderdelning, upplösning; särsk. kem. differentierande l. destruktiv verkan. När en eld brenner, så fås kensselen theraf, at then .. destruerar något, ther ingen destruction är, ther är ock ingen sweda. Swedenborg Opera de reb. nat. 1: 294(1719). Den redigaste kunskap, så väl af Kropparnas destruction, som deras generation. Wallerius Chem. phys. 1: 2(1759). De hårda och resinösa (växtdelar), som i det längsta emotstå all förrutnelse och destruction. Dens. Åkerbr. 248(1778). Dess (dvs. ammoniakens) destruction kommer af hettan, som i detoneringsögonblicket genereras. Berzelius Kemi 2: 438(1812). Då (enl. bramanismen) allt, som i tiden varder och utvecklar sig, åter förgås, så är med produktionen och utvecklingen äfven destruktionen gifven. Cornelius Rel. hist. 32 (1861, 1873). Bakterierna framkallade visserligen destruktionen, men dennas art, produkterna, bestämdes af näringsmediets inneboende benägenhet: ett surnar, ett annat jäser o. s. v. Sundberg Mikroorg. 1: 11(1895). Under hela den historiska tiden .. har (enl. den schleicherska skolans åsikt) språket befunnit sig i ett stadium af ständigt tilltagande destruktion och förfall. I. Olsson i Ped. tidskr. 1911, s. 244.— särsk. [jfr motsv. anv. i eng.] mer l. mindre konkret: tillstånd(et) af förstöring; förstördt ställe (af ett organ osv.). Läkning af de genom tuberkulosen uppkomna destruktioner. Gellerstedt Lungsoten 83(1844).
Ssgr: DESTRUKTIONS-ANSTALT103~02 l. ~20. anstalt för tillintetgörande (l. oskadliggörande) af hälsofarliga l. misstänkta ämnen, i sht lifsmedel. PT 1904, nr 196 A, s. 2. De beslagtagna (kött-)partierna hafva oskadliggjorts vid stadens destruktionsanstalt. Därs. 1908, nr 181 A, s. 3. —
