DEVALVERA dev1alve4ra l. de1-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; DEVALVATION (se d. o.).
Ordformer
(devaluera framhålles, resp. upptages ss. ’riktigare' af Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878) o. G. Dalin (1871); jfr under DEVALVATION)
Etymologi
[efter t. devalvieren (devaluieren), hvilket, då motsvarigheter ej anträffats i eng. o. nyfr., kanske snarast får antagas vara bildadt på tysk botten (medelst lat. de-, ned) med utgångspunkt i valvieren, evalvieren (se VALVERA, EVALVERA); från ffr. finnes dock ett devaluer uppvisadt (1394) med bet.: afräkna, afdraga, afkorta]
nat.-ekon. om statsmakt l. regering: sänka (mynt) i värde, nedsätta l. sänka penningvärdet hos (deprecieradt pappersmynt l. slaget mynt hvars metallvärde ej motsvarar dess nominella värde), (gm lag) bestämma att (en myntsort) skall i den allmänna rörelsen gälla (så l. så mycket) mindre än hvad prägeln angifver. Placat 5 dec. 1717. De til Skiljemynt devalverade Mynte-Teknen Cronan à Ett öre Silfwermynt, Fides Publica samt Wett och Wapn à Twå öre Silfwermynt hwardera .. (äro) redan .. gångbare giorde. Förordn. ang. myntezedlar 4 maj 1719, s. 4. Myntetecknen à 1 D(aler) silf(vermyn)t stycket äro .. devalverade och nedsatte till 2 öre s(ilfvermyn)t. Växiö gymnasii räkenskaper 1719, s. 187. Försäkringssedlar på devalverade Myntetekn och sedlar. 2 RARP 6: 557 (1731). P. Wieselgren i Biogr. lex. 6: 273 (1840). Dalin (1850). — i bild. Jag hoppas, han gör så mycket, .. at Publica Fides (dvs. det allmänna förtroendet) blir et devalveradt mynt. Dalin Arg. 2: 291 (1734, 1754; en ordlek föreligger, i det att ”Publica Fides” äfv. var namn på ett verkligt mynttecken; jfr språkprofvet från 4 maj 1719 ofvan).
