DILETTANTISK dil1etan4tisk l. di1-, l. -ät-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. dilettantisch, eng. dilettant(e)ish]
adj. till DILETTANT:dilettantmässig; om sak ofta: som härrör l. gör intryck af att härröra från en dilettant; om person: som är l. förefaller att vara dilettant. Den dilettantiska .. konstutöfningen. Estlander Konst. hist. 488(1867). Ljunggren Resa 110(1871). (Madvig) studerade icke de klassiska författarne blott som underhållningslektyr eller för ett dilettantiskt vetandes skull. Cavallin (o. Lysander) Sm. skr. 55(1887). Välmenade, men dilettantiska och smaklösa arbeten (af konstindustriellt slag). Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1898, 1: 42. Hittills hade .. dialektforskningen i allmänhet haft en rent dilettantisk prägel. Noreen Vårt spr. 1: 275(1904). Dilettantiska arkeologer. Jensen Tsardömet 74(1905). (Fornforskningen) stod ännu på en något dilettantisk ståndpunkt. B. Salin i Ymer 1913, s. 187.
