DIMENSIONERA dimän1ʃωne4ra, äfv. dim1en- l. dim1än- l. di1men- l. di1män-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. dimensionieren, afl. af dimension (se DIMENSION)]
tekn. till DIMENSION 2 a: gm hållfasthetsberäkning bestämma de dimensioner som för en gifven belastning erfordras hos en kropp af gifvet material; gifva (de l. de) dimensionerna l. (den l. den) grofleken l. genomskärningen l. storleken o. d. åt (ngt); stundom: proportionera; i sht i pass. samt ss. vbalsbst. Tekn. tidskr. 1894, M. s. 51. Att dimensionera motorn så, att den erhåller en hög kraftfaktor. Därs. 1899, M. s. 27. Detta sjöankare dimensioneras efter den hastighet, med hvilken fartygen skola färdas. Därs. 1900, Allm. s. 57. De för farledens dimensionering bestämmande måtten. VL 1906, nr 292, s. 3.
