DIPLOMATISERA dip1lomat1ise4ra l. di1-, l. -å- l. -ω-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr t. diplomatisieren, bildadt till diplomat, diplomatie, diplomatiker, diplomatisch (se DIPLOMAT osv.) i anslutning till politisieren, temporisieren osv.; jfr äfv. eng. diplomatize]
(mindre br.) gå diplomatiskt tillväga (jfr DIPLOMATISK 3). Månn ej i smyg han diplomatiserar / och — kjortelvägen just — smått intrigerar? Sturzen-Becker 3: 16 (1861). Diplomatiserandet, den hycklande förställningen kan .. understundom bli det största brott. GHT 1896, nr 178, s. 1. Anm. Hos G. Dalin (1871) finnes ordet upptaget äfv. med den troligen bl. från t. ordböcker öfvertagna, mera eg. bet.: ”underhandla mellan stater”.
Särskild förbindelse:
DIPLOMATISERA SIG TILL101010 0 4. (tillf.) gm diplomatiskt tillvägagående skaffa sig (ngt). Tid och möda sparades icke för att undersöka och diplomatisera sig till lämpliga jagtterränger. Ny tidn. f. idr. 1898, julnr s. 16.
