SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1916  
DISPASCHÖR dis1paʃö4r l. 4r (dispaschö´r Weste), m.; best. -en, äfv. -n; pl. -er.
Ordformer
(stundom, förr oftast, skrifvet -pacheur. -patch- PT 1758, nr 26, s. 4)
Etymologi
[jfr t. o. fr. dispacheur (uppvisadt i t. 1732 enl. Kluge Seemannsspr.). — Formen -patch- torde bero på anslutning till eng. dispatcher]
beteckning l. titel för (af K. Maj:t vederbörligen förordnad, juridiskt bildad) tjänsteman som har att på begäran af haveriintressenter upprätta dispasch. Den til Siöskade- och Haveri-måls utredande förordnade Utredningsmannen, eller så kallade Dispacheuren. Publ. handl. 5: 2966 (1750). Sedan dispacheuren fått emottaga fullständiga haverihandlingar, vare han skyldig att sist två månader derefter .. hafva dispachen upprättad och tvefaldt utskrifven. SFS 1864, nr 22, s. 53. Uppstår tvist angående den ersättningsskyldighet, som på grund af försäkringsaftal må åligga försäkringsgifvaren, skall saken hänskjutas till utredande af dispachör. Därs. 1891, nr 35, s. 86. Dispachören fann .. befraktaren .. ej skyldig att erlägga mera än afståndsfrakt. 1 NJA 1896, s. 230. Afzelius Sjöl. 86 (1911).
Ssgr: A: DISPASCHÖR-TJÄNST, se B.
B: DISPASCHÖRS-ARFVODE103~020, äfv. ~200. —
-BEFATTNING~020. En dispachörsbefattning för södra Sverige (i Malmö). SFS 1894, nr 40, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content