DISPENSATORIUM dis1pänsatω4rium l. -pen-, l. —302, l. dispän1-, n.; best. -iet, pl. -ier.
Etymologi
[jfr d., holl. o. t. dispensatorium, eng. dispensatory, mlat. dispensatorium, afl. af p. pf.-stammen af dispensare (se DISPENSERA). Med afs. på bet.-utvecklingen jfr REPETITORIUM : REPETERA]
(numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) gammal benämning på farmakopé. Den af Collegio medico .. föreskrefne apothekare boken eller dispensatorium. Hjelt Medicinalv. 3: 434 (i handl. fr. 1696). Dispensatorium .., kallas den apothekarebok, i hvilken alla läkemedel, som å apotheket skola finnas, äro uppgifna och deras beredning beskrifven. Gynther Conv.-handlex. (1846). NF (1880). Ekbohrn Främ. ord (1904).
