publicerad: 1916
DISPENS dispaŋ4s, äfv. dispän4s (dispánngs o. disspä´nns Dalin), r. (m. Lindfors (1815), Dalin (1850), Lundell); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(dispence Förh. o. upps. 17: 341 (i handl. fr. c. 1790), Andersson Frem. ord (1845, 1857), Ekbohrn Främ. ord (1868) m. fl.; dispense Ad. prot. 1809, IV. 1: 1694, Ekbohrn Främ. ord (1878; jämte dispens) m. fl.)
Etymologi
[jfr d. dispense (vanl. dispensation), t. dispens, m., ä. eng. dispense, fr. dispense, f., af dispenser (se DISPENSERA)]
1) [jfr motsv. anv. i d., t., ä. eng. o. fr.] af vederbörande myndighet (i Sv. vanl. K. Maj:t i statsrådet) beviljadt undantag från allmän lag l. stadga (från civillag i Sv. blott såvida lagen själf medgifver det); kan ofta återgifvas med: (undantagsvis medgifvet) tillstånd, tillåtelse, medgifvande; äfv. (då det gäller undantag från ngn skyldighet): frikallelse, befrielse, undantag, eftergift; äfv. mer l. mindre konkret; jfr DISPENSATION 4. Begära, bevilja, erhålla, få, lämna, meddela, medgifva, söka dispens. Anhållan l. ansökan om dispens. Mellankommande, efterföljande dispens. Dispens från examen. Dispens från sitt kön (hvard. i Finl. om tillstånd som beviljas kvinna att utan hinder af sitt kön söka o. utnämnas till tjänster hvartill eg. blott man är berättigad). Konungens magt, att i en del allmänna lagens stadganden .. göra dispenser. Ad. prot. 1809, IV. 1: 1693. Efter erhållen nåd(ig) dispense i ålders åren, blef han Adjunkt. Alopæus Borgå gymn. 517 (1816). Protestanter (få i Österrike) endast genom serskild dispens rättighet att bekläda något embete. Snellman Tyskl. 325 (1842). Geijer I. 1: 193 (1845). Dispens är en för ett visst fall gifven tillåtelse att, när lagen för en viss handling uppställt ett vilkor eller stadgat ett förbud, utan uppfyllande af detta vilkor eller oaktadt förbudet få företaga samma handling. Rabenius Förvaltn. 2: 9 (1871). Med undantag af de få, som på grund af långvarig praktisk verksamhet eller aflagdt högre lärdomsprof erhållit dispens, hafva så godt som alla Sverges folkskolelärare och folkskollärarinnor genomgått seminarierna. F. Berg i Verdandi 1883, s. 154. En romersk-katolsk trosbekännare eger ej att ingå ett s. k. blandadt äktenskap .. utan påflig dispens. Winroth Civilr. 1: 277 (1898). (Petrarca) hade säkerligen kunnat utvärka en dispens från celibatet, ehuru han var kleriker. Wulff Petrarcabok 155 (1905). — särsk. motsv. DISPENSERA 4 c slutet. En ny dispens inlägges i skolan, nämligen från latin. Men dispenser i allmänhet kunna för närvarande ej undvikas och äro på denna grund medgifna. Tegnér 4: 381 (1828). Valfrihet, eller, såsom man ock uttrycker det, dispenser från vissa läroämnen. Ber. af rev. ö. el.-lärov. 1843, s. 75. Ombildningen af .. kandidatexamen, hvarigenom vållats behof af talrika dispenser och kompletteringar. Rundgren i 3 SAH 2: 33 (1887). År 1865 medgafs villkorlig dispens från grekiska ..; år 1869 dispens från grekiska utan annat villkor än målsmans bifall. Lagerstedt Sv. uppfostr. hist. 47 (1903). — jfr KALK-, MILITÄR-, ÅLDERS-DISPENS.
Anm. Vid Linköpings h. allm. läroverk förekom förr uttr. dispensen ss. benämning på det (mindre) rum i hvilket de lärjungar som hade ’dispens' från latin o. grekiska, dvs. realisterna, undervisades. [Med afs. på bet.-utvecklingen jfr sådana elliptiska uttr. som godset = fraktgodsexpeditionen på järnvägssvenska (G. Langenfelt i Språk o. stil 1915, s. 99)]
2) [jfr DISPENSERA 5] (mera tillfälligt) i utvidgad anv.: befrielse, ledighet, permission. Andra Marskalken slår (till slut) 1 Slag Säg(ande): Dispence (hvarefter sammanträdet afslutas). Förh. o. upps. 17: 341 (i handl. fr. 1790). Att förvärfva bildning kostar .. pänningar eller kräfver åtminstone temporär dispens från det materiella förvärfsarbetet. G. F. Steffen i GHT 1895, nr 248, s. 2. I min egenskap af penitentiarius .. ger jag Dig tre timmars dispens att .. besöka hustru och barn. Strindberg Bjälb. 123 (1909).
Ssgr (till 1): DISPENS-AKT03~2. jfr DISPENSATIONS-AKT. Winroth Civilr. 1: 39 (1898). (Svensk nationalitets) återförvärfvande medelst inflyttning till riket eller Kongl. Maj:ts dispensakt. Därs. 3: 31 (1901). —
-ANSÖKNING~020. [jfr ANSÖKAN anm. 1:o] Lärov.-kom. bet. 1884—85, 2: Bil. B, s. 160. Winroth Civilr. 4: 19 (1903). —
-BEGÄRAN~020. —
(1 slutet) -LINJE~20 l. -LINIE~200. De många dispenslinierna (vid våra läroverk). Broman Inbjudn. 1860, s. 22. —
-MÅL~2. jfr -ÄRENDE. Äktenskapliga dispensmål. Winroth Civilr. 5: 302 (1909). Civila dispensmål. Därs. —
-RÄTT~2. jfr DISPENSATIONS-, DISPENSERINGS-RÄTT. rätt att bevilja dispens. F. Braune i Nord. univ.-tidskr. IX. 2: 71 (1864). Med reformationen öfvergick dispensrätten (i äktenskapsmål) från påfven till fursten i hans egenskap af kyrkans öfverhufvud. Winroth Civilr. 1: 216 (1898). —
-VIS~2, adv. under form af dispens, i dispensväg. Kongl. Maj:ts rätt att dispensvis upplösa äktenskap. Winroth Civilr. 1: 63 (1898). Därs. 5: 308 (1909). —
-VÄG~2. särsk. i uttr. i dispensväg, = -VIS. Anhållan hos Kongl. Maj:t, att i dispensväg medgifvande till en sådan kyrkoskrifning må lemnas. Winroth Civilr. 1: 38 (1898). Därs. 4: 528, 532 (1904). —
Spoiler title
Spoiler content