[möjl. af ett ej uppvisadt nt. disputie, sidoform till ett ej uppvisadt nt. dispution (jfr mnl. disputioen), såvida icke ordet är att fatta ss. felskrifning för DISPUTATS]
(†)
1) ordväxling, dispyt; jfr DISPUTATS 1. Efter wij icke til sinnes ähre, att gifwe oss i nogot stort Disputz om the ärender, som sig då tildroge. G. I:s reg. 18: 153(1546).
2) i förb. utan disputs, utan gensägelse l. bestridande; jfr DISPUTATS 3. Därföre will H. K. M:tt, att sådant vthan wijdere disputz till Käxholms lähn afträdes skall. SUFH 5: 371(1618).
