SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1916  
DISREPUTATION dis1repɯtatʃω4n l. -pu-, l. 01—, l. 101—, l. -aʃ-, r. (f. G. Dalin (1871)); best. -en.
Etymologi
[jfr t. o. eng. disreputation; bildadt ss. motsats till REPUTATION resp. motsvarigheter, medelst lat. dis-, itu, isär, åtskils, här med upphäfvande bet. (jfr DI-)]
(numera knappast br.) vanrykte; vanheder, skymf; jfr DISKREDIT 2. Oxenst. brefv. 1: 324 (1626). Thet war .. Hans Kongl. May:t och Fäderneslandet til högsta disreputation och förkleening. Widekindi Krigsh. 752 (1671). G. Dalin (1871).
Spoiler title