publicerad: 1922
DUBIÖS dɯ1biø4s l. dub1-, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(dubieux 1652. dubieuse, pl. 1638. dubb- 1834)
Etymologi
(ngt hvard.) som lämnar ngn i ovisshet; tvifvelaktig; dunkel; misstänkt, ”obskur”. Det är en rätt dubiös herre. En regel af ganska dubiös natur. OxBr. 10: 375 (1638). Den i moraliskt afseende så dubiöse Martialis. Schück VLittH 1: 573 (1900).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content