DYRTID dy3r~ti2d, r.; best. -en; pl. -er. (i ä. tid stundom skrifvet ss. två ord; jfr anm.)
dyr tid, tid då det är högt pris på (lifs)förnödenheter; förr ofta närmande sig bet.: knapphet, brist; särsk. i sammanställningen: hunger och dyrtid. I dessa dyrtider får man inskränka sig till det nödvändigaste. Her bliffva monga tiuffver nedre i år för thenne dyr tiid skyld. GR 23: 435 (1552). Såssom hunger och dyr tijden då j den ene, då j den andre provincien (af missväxt) inrijter. RARP 2: 119 (1634). Een swår Dyr tijdh. Schroderus Os. III. 2: 68 (1635). Dyrtijdh, caritas. Hamb. (1700). Då våra (landsmän) dö af hunger i dyrtid. Linné i VetAH 1740, s. 422. Om den här dyrtiden håller i, så måste jag sälja min stuga. HAndersson i VLitt. 1: 512 (1902). — Anm. Uttalet af uttr. ss. ett enda sammansatt ord har tydligen varit sällsynt, att döma däraf att alla ordböcker (om man undantager den i Tyskland tryckta Hamb. (1700)) bl. upptaga skrifningen i två ord. Först Östergren (1918) upptager uttr. ss. ett enda ord. Tidigare uppträder i ordböcker ssgn dyrtids-tillägg.
Ssg: DYRTIDS-POLITIK. benämning på sammanfattningen af de åtgärder som vidtagas (af staten) för att upphäfva l. lindra (följderna af) dyrtid. NF (1880). —
-PRIS, n. pris (på ngn vara) under dyrtid. Priset för ett fat (järn är) upptaget till 6 mark, hvilket antagligen är dyrtidspris. Hildebrand Medelt. 1: 963 (1894). —
-TILLÄGG~02 l. ~20. tillfälligt tillägg å lön afsedt att utgå endast en viss tid (intill en omreglering af lönerna) l. så länge dyrtiden fortfar. SFS 1874, nr 28, s. 2. SAOL (1900). —
-ÅR. Åren 1693—1699, af hvilka det första var ett nära missväxtår, det följande ett dyrtidsår (osv.). SvAlm. 1886, s. 51.
