EFTERRÄTT äf3ter~rät2, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[till EFTER- 8 o. RÄTT, maträtt; jfr d. efterret, ä. t. nachgericht]
maträtt som ätes (l. är ämnad att ätas) efter en annan l. andra (som betraktas ss. den l. de huvudsakliga); särsk. om en måltiden avslutande rätt av sötsaker o. d., dessert; jfr EFTERKOST, EFTERMAT. Middagen bestod av soppa, kött och efterrätt. Rudbeckius Starcke B 4 b (1624). Ost är effterrätt .. (dvs.) Osten kommer altijd sijdst på Bordet. Grubb 654 (1665). Krig och hvälfningar på vederbörligt afstånd låta njuta sig som en efterrätt vid en middag. Geijer I. 3: 5 (1834). I Sverige kallas i allmänhet efterrätter alla sådana rätter, som serveras efter supamaten. Dalin (1850). Frans .. mumsade på en hel grabbnäfve bakelser, som han .. snattat från den upplagda efterrätten i skafferiet. Hedenstierna Fru W. 49 (1890). Frukosten bestod af potatis och sill samt något mjölk till efterrätt. Eneström Gnosjöborna 55 (1906). — bildl. (Tegnér) slukade grekiska, läskade sig med latin och njöt ett och annat af de lefvande språken som efterrätt. Böttiger 6: 323 (1847).
-SKÅL. dessertskål.
