publicerad: 1918
EFTERSPRÅK, n.; best. -et; pl. =.
(†) efterord, efterskrift. Sv. lit.-tidn. 1817, sp. 622. Den enfaldiga, förvirrade stil, som (i Snorres Edda) utmärker Förespråkets och Efterspråkens Författare. Cnattingius Sn. E. XII (1819). Det för- och efterspråk som åtföljer den gamla samlingen (av svenska folkvisor). Geijer I. 8: 69 (1835). Atterbom Vitt. hist. 200 (1845).
Spoiler title
Spoiler content