EKLÄRERA ek1läre4ra l. e1k-, l. -ær-, i Sveal. äv. —32, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.); jfr EKLÄRÖR.
Etymologi
[liksom d. eklærere, t. eklairieren, av fr. éclairer, belysa, upplysa, rekognoscera, ffr. esclairier, av lat. exclarare, av ex- med förstärkande bet. (se EX-), o. clarare, upplysa, bildat till clarus (se KLAR)]
1) belysa, upplysa, anbringa belysning (ngnstädes); numera i sht: (vid en festlighet l. dyl.) anordna stark o. praktfull belysning i (ett rum, en byggnad, en stad osv.), illuminera; ofta i p. pf. i adjektivisk anv.: (festligt) upplyst. En rikt eklärerad våning. Kyrkan var eclairerad med hvita vaxljus 4000 st. D. Tilas(1769) i HSH 16: 345. Den obetydeliga kostnad, som til Postförstugans nödvändiga eclairerande erfordras. SP 1779, s. 884. Den (till kaféet) närgränsande allén, som om qvällarne ekläreras. Ill. Sv. 1: 82(1873). — (†) (Vi brukade om julen) eklärera tre stora granar och smycka dem med äpplen, konfekt m. m. A. Hamilton (1844) hos Hamilton Geete I solnedg. 1: 205.
2) mil. rekognoscera (en terrängs framkomlighet, särsk. för kavalleri l. artilleri); jfr EKLÄRÖR.Ex.-regl. f. kav. 1904, s. 124.
