EKLEKTICISM ek1läktisis4m l. äk1-, l. 0104, r. (m. G. Dalin(1871)); best. -en.
Etymologi
[jfr t. eklektizismus, eng. eclecticism, fr. éclecticisme; se för övr. EKLEKTISK]
riktning l. läggning l. metod l. system l. dyl. (inom vetenskapen, särsk. filosofien, l. konsten) som är eklektisk(t). B. Höijer i Litt.-tidn. 1797, s. 353 (”337”). Ett historiskt exempel på gröfre eklekticism erbjuder den fornromerska spekulationen, hvars fleste representanter okritiskt upptogo resultaten af de mest olika filosofiska åsigter i Grekland. NF(1880). (Fogelbergs nordiska gudabilder) göra .. intryck af fyndig och kunskapsrik eklekticism. A. L. Romdahl hos Roosval Sv. konsth. 554(1913).
