EKLATANT ek1lataŋ4t, äv. e1-, l. -an4t, adj. -are; n. o. adv. =.
Etymologi
[liksom dan. o. t. eklatant av fr. éclatant, p. adj. till éclater (se EKLATERA)]
1) effektfull, ”som både hörs o. syns”; slående, iögonfallande; som (numera bl. gm att vara effektfull, slående, utpräglad o. d.) är odisputabel, påtaglig, uppenbar; stundom: påfallande. En eklatant okunnighet, framgång, förödmjukelse. Ett eklatant bevis, exempel, fiasko, nederlag. Secrete Utskåttet .. (bör) erhålla en eclatant och tillräckelig satisfaction (dvs. upprättelse). 2 RARP 4: 575 (1727) [jfr ä. t. eclatante satisfaction]. Odhner G. III 1: 283 (cit. fr. 1774). Vänskapen (mellan Öresundsposten o. Aftonbladet blev) bruten på det aldra mest eclatanta sätt. Vinterbladet 1853, s. 166. Artikeln (undantager) i sin öfvervägande skarpa kritik öfver damerna på ett .. eklatant vis .. Agnes Geijer. Dahlgren 2 Ransäter 171 (1907). — (mindre br.) om person. (Kellgren) var i sina sista lefnadsår nära att bli en eklatant apostat (dvs. avfälling) från den goda Smaken. Polyfem V. 32: 4 (1812).
2) (†) lysande, glänsande. Jag måste tillstå, att det var den vackraste illumination jag någonsin sett. Portique, trappa och vestibule voro ej mindre eklatanta. Tersmeden Mem. 2: 198 (c. 1780). NF (1880). — i överförd anv.: märklig, betydelsefull. Nästa Riksdag .. blir rätta fältet för det stora och eclatanta. Thorild 2: 209 (1786).
