[liksom dan. o. t. emblem av fr. emblème, emblem, av (lat. emblema, n., o.) gr. ἒμβλημα, n., inlagt arbete, inlagd figur m. m.]
sinnebild, tecken (som antyder ngts innebörd l. bestämmelse, äv. ägare o. d.); symbol; stundom: bomärke, vapen; äv. bildl. Handelns, sjöfartens, jaktens (osv.) emblemer. Kunglighetens, guldsmedsskråets emblemer. Den första, som hos Romarne brukat detta embleme (dvs. palmen ss. segertecken). Retzius Flora Virg. 81(1809). (De grekiska koloniernas förbindelse med moderlandet antyddes bl. a.) genom antagandet af samma emblemer på mynten. Palmblad Fornk. 1: 61(1843). (Familjen) Estes emblem, örnen och den heraldiska liljan. Söderhjelm Ital. renäss. 355(1907). — jfr FREDS-, KRIGS-, OFFER-EMBLEM m. fl.
