EPISOD ep1isω4d l. e1p-, ngn gg -så4d (rimmande med nåd: Sturzen-Becker 3: 147 (1861)), r. (m. Weste, Lundell); best. -en; pl. -er. Hos Spegel GV 5 (1685) användes (i bet. 1) en nylat. pl. episodi.
Etymologi
[ytterst av gr. ἐπεισόδιον, vart särskilt av de mellan korsångerna i ett gr. drama stående dialogiska partierna, av ἐπεισόδιος, som kommer till, av ἐπί, (där)till (se EPI-), o. εἲσοδος, inträde, av εἲς, in, o. ὁδός, väg (jfr ANOD); jfr fr. épisode]
1) estet. bihandling i ett litterärt värk (i berättelse, episk dikt osv.) som är fristående i förh. till huvudhandlingen, men dock på ett naturligt sätt är förbunden med den. Bergklint Sam. 1: 245 (1781). (Creutz' ”Atis och Camilla” är) en högst enkel historia, der uppfinningen ligger ojemnförligt mindre i berättelsen, än i hvarjehanda särskilda episoder. Atterbom Siare 3: 571 (1844). Ljunggren Est. 2: 373 (1860).
2) snart övergående o. mindre betydelsefull händelse l. period i ett större händelse- l. tidssammanhang (t. ex. i en persons liv l. ett folks l. en institutions historia). En ful Episode (i konungens historia) .. var den högst smutsiga Stobéiska saken. HSH 7: 289 (c. 1750). (Trots allt) utgör .. (jansenismen) likväl i pedagogikens historia blott en kort episod. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 175 (1898).
Ssgr: EPISOD-ARTAD, p. adj. —
Avledn.: EPISODISK, adj.; adv. -T.
