SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
EPITOME epi4tome, äv. -å-, l. EPITOM ep1i-tå4m l. e1p-, n. ((†) f. Hahnsson (1888)); best. -et; pl. -er.
Ordformer
(-tome Muræus, Hallström. -tom Gynther Conv. (1846) osv.)
Etymologi
[ytterst av lat. epitome, gr. ἐπιτομή, av gr. ἐπιτέμνειν, göra inskärning i, förkorta, av ἐπί, på (se EPI-), o. τέμνειν, skära]
(mindre br.) litt.-hist. (kort) sammandrag av ett litteraturalster. Biurman Brefst. 225 (1739). Ett skäligen utförligt epitome ur de gamla sagorna. G. Wennerberg (1845) hos Taube Wennerberg 1: 132. — särsk. bildl. (Människan) är .. alle Creaturs beslwt och Epitome. Muræus Arndt 4: 117 (1648). Ett epitome av mänskligt liv. Hallström Lev. dikt 239 (1914).
Avledn.: EPITOMERA, v. (knappast br.) göra ett sammandrag av (ett litterärt värk). SvLittFT 1838, sp. 103.
EPITOMATISK, adj. (föga br.) framställd i sammandrag. SvLitTidn. 1815, sp. 524.
EPITOMATOR, m.(||ig.) (knappast br.) författare av ett epitome. SvLitTidn. 1817, sp. 605. 2 NF 17: 583 (1912).
Spoiler title
Spoiler content