SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ERKLÄCKLIG (erklä´cklig Weste), adj. -are. adv. -EN.
Ordformer
(-elig RARP 6: 169 (1657), C. Lagerbring (1791) hos Lilliecrona Toll 2: 101)
Etymologi
[efter t. erklecklich; jfr ERKLÄCKA]
(†) som räcker till l. förslår, tillfyllestgörande; ofta övergående i bet.: ansenlig, ”som det är något bevändt med”, ”ordentlig”. RARP 6: 80 (1657). (Föreslagen) til någon erkläckligare och mera befordersammare Post. VDAkt. 1712, nr 310. Såsom vijnsäden icke befinnes erkläckelig, till vijns inkiöp till Kyrkian. Därs. 1736, nr 578 (cit. fr. 1731). Callerholm Stowe 262 (1852).
Spoiler title
Spoiler content