publicerad: 1922
ERTS, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(ertze 1537. ertz 1712—1815)
Etymologi
[jfr d. erts; av t. erz (mht. erze), av ovisst urspr.]
(†) miner. malm. GR 11: 249 (1537). Gullhaltiga Ertzer. Bromell Bergart. 75 (1730). J. G. Oxenstierna 4: 28 (1815). ÖoL (1852). — jfr BLY-, FAL-, GLAS-, HORN-, SAND-ERTS m. fl.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content