SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
FÖRÄNDERLIG förän4derlig l. fœr-, i Sveal. äv. 0302 (förä´nderlig Weste; förä`nnd'rligg Dalin), adj. -are. adv. -A (†, Lind 1: 1771 (1749)), -EN (†, KKD 8: 193 (1701: oföränderligen), Thorild 2: 330 (c. 1785), Weste (1807)), -T.
Ordformer
(-lig(h)it, n. sg. 1723—1750)
Etymologi
[avledn. till FÖRÄNDRA 1; jfr t. veränderlich, ävensom FÖR-ANDERLIG]
jfr MÅNG-, O-FÖRÄNDERLIG.
1) (i sht i skriftspr.) som (lätt l. ofta) förändrar sig l. som kan förändra sig, obeständig, ombytlig, ostadig, fluktuerande, variabel, växlande; numera oftast i fråga om sak. Thet qvinliga könets föränderliga sinnets beskaffenhet. Humbla Landcr. 518 (1740). De ting, som sjelfva äro så föränderliga, huru skulle de gifva oss en beständig glädje? Lehnberg Pred. 2: 245 (c. 1800). Allt på jorden är obeständigt, föränderligt. Wallin 2Pred. 2: 114 (1814). Föränderlig väderlek. WoH (1904). Hans lynne, föränderligt som aprilvädret. Östergren (1924). — särsk.
a) astr. om stjärna: vars ljusstyrka är underkastad förändringar, variabel. Vassenius Alm. 1743, s. 11. NF 17: 285 (1892).
b) fys. o. mek. om rörelse: vars hastighet icke är konstant; särsk. i uttr. likformigt föränderlig, likformigt accelererad l. retarderad. Fock 1Fys. 32 (1853). Moll Fys. 5: 6 (1897).
c) zool. i benämningar på djur som under olika årstider ha olika färgad dräkt; numera bl. (knappast br.) i uttr. föränderlig hare, haren Lepus timidus Lin. (variabilis Gall.), nordhare. Nilsson Fauna 1: 428 (1847). 1Brehm 1: 376 (1874). (Stuxberg o.) Floderus 3: 276 (1903).
d) naturv. om art, organ o. d.: som i ett l. annat avseende företer olikhet(er) hos olika individer, som icke är konstant, varierande. Så förhåller sig denne växt merändels. Ofta har jag likväl sett honom i flera delar föränderlig. VetAH 1787, s. 243. (Cuvier) fann vidare, att .. de mindre vigtiga (organen hos djuren) äro de till form och utbildning mest föränderliga. NF 18: 305 (1894). (Växten är) Mycket föränderlig till storlek, bladbredd .. m. m. Holmberg Hartman Fl. 142 (1922).
2) (†) förändrad, olika; i pl.: (sinsemellan) olika, växlande. Mångfaldige omständigheter förelöpa, af hvilka den minsta gifver saken ett föränderligit anseende. 2RARP I. 2: 373 (1723). (Att uthugga) Skogar och Lunder på föränderlige sätt .. til Alléer och mera prydnad. Carlberg SthmArchitCont. B 1 a (1740). De Svenske efter Landsorterne föränderlige Örte-namnen. SP 1779, s. 690.
3) (†) i substantivisk anv. i n. sg. obest.: ngt som innebär en förändring; i uttr. om ngt föränderligt förefaller, intet, ingenting föränderligt har händt o. d. Om något föränderligit förefaller. Benzelstierna Cens. 87 (1739). Gadolin är illa sjuk! För öfrigt, intet föränderligt. Porthan BrefCalonius 290 (1796).
Avledn.: FÖRÄNDERLIGHET, r. l. f. [jfr t. veränderlichkeit]
1) (i sht i skriftspr.) till 1: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara föränderlig, obeständighet, ostadighet, fluktuation, variabilitet, variation; förr äv.: förändring (se d. o. 2). Dalin Arg. 1: 39 (1733, 1754). Den föränderlighet vår lifstid åtföljer. Höpken 1: 174 (1753). Alla de föränderligheter (med hänsyn till brännvinets volym) som temperaturen förorsakar. Berzelius Kemi 5: 1018 (1828). Allt är föränderlighetens lag underlagdt. Cavallin (1875). Betecknande för modet är dess ständiga föränderlighet. NF 11: 159 (1887). särsk. naturv. till 1 d. VetAH 1802, s. 245. Lamarck (är) den förste, som sökt visa .. enligt hvilka lagar djurformernas föränderlighet skulle försiggå. NF 18: 304 (1894). Wirén ZoolGr. 1: 442 (1899).
2) (†) till 2: växling, olikhet. Carlberg SthmArchitCont. E 2 b (1740). Gotland har inga besynnerliga föränderligheter af stora högder och brantheter. Fischerström 1: 440 (1779).
Spoiler title
Spoiler content