publicerad: 1927
FÖR- ssgr (forts.):
(II 3 b) FÖR-ALLMÄNLIGA 3~0200 l. 03~002, äv. 10~302 (fö`rallmä´nnligga Dalin), v. -ade. (-män(n)- c. 1780 osv. -männe- 1857—1894) [efter t. verallgemeinern; jfr ALLMÄN(NELIG)]
1) (i skriftspr.) göra allmän l. allmängiltig, giva allmän(nare) användning l. tillämpning l. giltighet åt (ngt); utbreda; generalisera; i sht med avs. på begrepp l. lärosats l. erfarenhetsrön o. d. Han är .. oförmögen at .. förallmännliga begreppen. Kellgren 3: 259 (c. 1780). En sats som icke nog kan förallmänligas och behjertas. Phosph. 1810, s. 311. När begreppet för Jumala alltmera förallmänligades och började betyda gud i allmänhet. NF 7: 1437 (1884). Manzonis sträfvan att förallmänneliga florentinskan som litteraturspråk. JVising i NordT 1894, s. 539.
2) (†) offentliggöra (gm trycket), publicera. Derföre, ehuru ej med titel af ”Handlingar”, måste vi (dvs. Aurora-förbundet) förallmänliga något af våra själsöfningar. Elgström (1809) hos Ljunggren SVH 4: 68. Snellman Tyskl. 68 (1842). —
(I 1 c) -ALPER3~20, pl. [efter t. voralpen] i sht geogr. lägre bärg som ligga framför en högre bärgskedja; i sht i fråga om Alperna. LbFolksk. 740 (1892). Isères öfre dal, det beprisade Graisivaudan mellan föralperna och högfjällen. Torpson Eur. 1: 96 (1895). Mattsson VSkr. 1: 147 (1919). —
(II 2) -AMURERAD, p. adj. (-amour- 1642—1663. -amor- 1668) [till AMUR 1] (†) förälskad; kär (i ngn). Ammon .., hwilken föramourerat war til sin Halff-Syster Thamar. Palmcron SundhSp. 206 (1642). UHiärne Vitt. 47 (1668). —
(III) -AN, adv. [liksom d. foran efter t. voran] (†) före, i förväg. Der vij då strax avangerade medh vår armée, och reutterna föran. OxBr. 8: 335 (1637). KKD 5: 146 (1710). —
-ANDER, sbst. (enst. †,) vbalsbst. till FÖR-ANDRA: förändring, skifte, växling. Så blir .. / Ert Rjke frith från Byte ok förander. Börk Darius 1191 (1688). —
-ANDERLIG, adj. [jfr d. foranderlig; till FÖR-ANDRA] (†) föränderlig, skiftande, ombytlig, ostadig. Tijderne .. ähro i werlden föranderlige. AOxenstierna Bref 4: 369 (1647). Wollimhaus Ind. (1652). Lufften är här (i Peru) mächta föranderlig, i det under itt Clima äre belägne wärme, tempererade och kalla Ohrter. Amer. 40 (1675). BtKännVLand 5: 142 (1764). jfr O-FÖRANDERLIG. —
(II 3) -ANDLIGA0400 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade; -are (tillf., Björkman (1889)). (-andliga 1814 osv. -andeliga 1837) [till ANDLIG 1] (i sht i högre stil) göra (mera) andlig l. översinnlig, giva (mera) andlig l. osinnlig form åt; rena från sinnlighet l. jordiskhet, befria från det materiella, inrikta på det andliga l. översinnliga l. himmelska; spiritualisera; stundom: besjäla, förfina, ”förklara”. JournLTh. 1812, nr 278, s. 1. Det är .. (för den kristliga poesien) lika naturligt att förklara, att förandliga .. (det sinnliga), som det var för den hedniska att försinliga allt andeligt. Geijer I. 3: 336 (1814). Det är en finare kropp, en förklarad, en förandligad, som skall uppstå (ur döden). Agardh ThSkr. 3: 128 (1838). Sällheten hade återgifvit .. (Singoalla) ungdomsfägringen, men förandligad och englalik. Rydberg Sing. 102 (1865). Då .. ”sjelfva den yttre skapelsen skall blifva delaktig af Guds barns härliga frihet”, sjelfva naturen blifva förandligad. Rudin 2Evigh. 2: 299 (1889). De kvinnogestalter, som Rossetti målade, ha ett uttryck, på en gång sensuellt och mystiskt förandligadt. 2NF 23: 952 (1915). —
(II B) -ANDRA, -ing (RA 2: 37 (1561), Nordenflycht QT 1748—50, s. 41), -ung (GR 24: 354 (1554)); -erska (tillf., Muræus Arndt 2: 376 (1648)). [fsv. forandra, liksom d. forandre av mnt. voranderen; jfr ANDRA, v.1, o. FÖRÄNDRA] (†)
1) göra ändring i (ngt) l. förändring av (ngt), ändra, förändra; refl. o. i pass. med intr. bet. äv.: undergå ändring l. förändring, förändra sig, förändras, skifta, växla; ss. vbalsbst.: ändring, förändring, skiftning, växling. Syr. 47: 24 (Bib. 1541). Them .. som .. wår Christeligha brwk och ordning .. förandra wilia. LPetri Exorc. E 3 b (1562). När som ledernas band sigh så förandra, at lemmerna warda miwke och swaghe. BOlavi 81 b (1578). Alt är omskifteligitt .. och en euigh förandringh vndergiffuen. Luth Astr. 15 b (1584). Myckit kan förandras innan 3 åhrs förlopp. RP 6: 725 (1636). Et gammalt bruk står ei så lätlig at förandra. Brenner Dikt. 1: 74 (1707, 1713). Min onda hug (o Gud) förandra. Ps. 1819, 138: 6. Dalin (1852; med hänv. till förändra o. betecknat ss. ålderdomligt). jfr O-FÖRANDRAD. särsk.
a) med bestämning inledd av prep. i l. till, närmande sig bet.: förvandla i l. till (ngt). Vårt sinnes mörker tu (o Jesus) i lius förandra. Lybecker 81 (c. 1715). Synden det som dödt til lefvand kan förandra. Lagerström Bunyan 2: 193 (1727). Nordenflycht QT 1745, s. 5.
2) utbyta (ngt mot ngt annat); i pass.: ombytas, växla; ss. vbalsbst.: byte, ombyte, växling. BOlavi 108 a (1578: förandring). Personerne förandras, then eena faller ifrån, then andre kommer till. Brahe Oec. 39 (1581). Nordenflycht QT 1746—47, s. 99.
3) byta bort (ngt)? Ingen (landsknekt skall) sijnn verije .. förspele, bortdobble eller udi någer måtte förandre. GR 27: 284 (1557).
4) förflytta. Att man för:ne Måns och Anders till andre rum uthan vårt vitskap förandre skulle. GR 26: 179 (1556). Osz syntes och likest .., ath thätt mynth (dvs. myntvärk), i Åbo ähr, motte förandres och komme hijtt til Stocholm. Därs. 28: 174 (1558). —
(I 2) -ANING3~20. dunkel förkänsla l. aning om ngt kommande (i sht en hotande olycka o. d.); stundom allmännare: förkänning, l. närmande sig bet.: försmak. Onda föraningar. Introduktionen gifver .. här en föraning icke blott om temats utan äfven om variationernas vigtigaste motiver. Wegelius Musikl. 2: 112 (1889). En föraning om framtida olyckor. Hirn Skrin. 366 (1909). Landquist Fröding 180 (1916).
Spoiler title
Spoiler content