publicerad: 1927
FÖRLÄNA förlä4na l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förlä´na Weste; förlä`na Dalin), v. -ar, -ade, -at, -ad, äv. (numera föga br.) -te, -t, -t (-ar osv. GR 1: 55 (1523) osv., imper. sg. -läna Ps. 1695, 310: 1 osv. — pr. sg. ind (†) -er Gustaf II Adolf 256 (1621), Sellander Brefst. 37 (1787); imper. sg. (numera bl. ngn gg arkaiserande i högre, särsk. religiös stil) -län Ps. 1567, s. 96 a, Wallin Vitt. 2: 293 (1805), Ps. 1819, 208: 3. ipf. -länte GR 1: 169 (1523), NF 18: 25 (1894); sup. o. p. pf. -länt GR 1: 86 (1523), Agrell Maroco 2: 225 (1798, 1807); p. pf. (†) -länd Hallenberg Hist. 1: 374 (1790)). vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.); -ARE; jfr FÖRLÄN.
Ordformer
(-län- (-læn-) GR 1: 55 (1523) osv.; -len- HH XI. 1: 4 (1530), CollMedP 15/8 1696, s. 79. -länn- RA 3: 176 (1593); -lenn- Gustaf II Adolf 256 (1621))
Etymologi
[fsv. forläna (i bet. 1, 3 a), av mnt. vorlenen; jfr mnl. verlenen, mht. verle(he)nen; jfr FÖR- II B o. LÄNA, låna]
1) (förr) om regent l. landsherre l. annan makthavande: giva l. tilldela ss. l. förse med län o. d.
a) med direkt sakobj.: (eg. o. urspr.) på viss tid (åt ngn) överlämna (slott l. län, härad, gods l. hemman o. d. med därav utgående inkomster, del av ngn kronans ränta l. tionde, rättighet l. privilegium o. d.) ss. vederlag l. lön för (åtagen l. fullgjord) tjänst (urspr. särsk. krigstjänst) l. ämbete o. d., stundom äv. ss. pant l. säkerhet för skuldfordran; äv. i utvidgad anv. med avs. på värdighet l. äretitel o. d., övergående i bet.: tilldela; stundom (i varje fall i ngt senare tid) till begreppet nära sammanfallande med ”anslå” l. ”donera”. Alle preuilegier och frihetter rettoghetter och gamble lofflige herkomne Seduänier och bruchelse som för(skriv)ne aff Lübeck, aff wåre föräldrär her tiill förlänthe, giffne och förunthe ähre. GR 1: 86 (1523). Inghen slott eller län skulle förlänas vthan Suenskom. OPetri Kr. 203 (c. 1540). Att förläne så tienden aff Ett heltt herade, äre wij icke förtänckte vtinnen. GR 19: 182 (1548). De till Academier, Scholor och Hospitaler, förlänte hemman behålla sin natur. Botin Hem. 1: 192 (1755). Ej må Adelskap, eller Greflig eller Friherrlig värdighet, som hädanefter förlänas, tilfalla flere än den, hvilken adlad eller uphöjd blifvit. RF 1809, § 37. (Börringe) kloster förlänades 1551 åt Knut Gedde med villkor att försörja dervarande nunnor. Brunius SkK 319 (1850). Hjärne K12 158 (1902). — särsk.
α) i uttr. förlänt bonde, förläningsbonde. Anders Mårthensson .. haffuer begäret fyre eller Sex Lass kalcksteen aff huar Mann frällsis och förlänte bönder såssom oförlänthe. HB 2: 156 (1585). Hallenberg Hist. 2: 546 (1790).
β) i numera obr. utvidgade anv. Nær soknakirkior skola forlänes (dvs. förses med innehavare) ath the maga besörgda varda med the klerker som skickelige ære til ath predica gudz ordh. GR 4: 290 (1527). Han wille .. bruka Templet til sina årligha nytto .. och förläna Presterskapet (dvs. prästämbetet) hwart åår. 2Mack. 11: 3 (Bib. 1541; Apokr. 1921: utbjuda översteprästämbetet till salu).
b) med direkt personobj.: giva l. tilldela (ngn) en förläning, en värdighet o. d.; i sht i förb. förläna ngn med ngt, giva ngn ngt i förläning. GR 2: 25 (1525). Biskopen i Vexiö förläntes med Krone-tionden af Nöbbeled Pastorat. Hallenberg Hist. 2: 776 (1790). De rikt förlänade grefvarna började eftersträfva en slags likhet med Tysklands sjelfständiga furstar. Fryxell Ber. 14: 119 (1846). Han .. förlänades med friherrlig värdighet. Snoilsky i 3SAH 14: 62 (1899).
2) (numera ngt ålderdomligt) jur. avgiftsfritt (åt ngn) upplåta jord(egendom) till begagnande. (Ingen vare) förment, at af arfvegods på lifstid förläna något hemman åt then, som trogen tienst giordt hafver. JB 8: 1 (Lag 1734). JernkA 1835, s. 183. LAHT 1902, s. 5.
3) i oeg. o. bildl. anv. av 1.
a) (i sht i högre, särsk. religiös stil) om Gud, tänkt ss. ”den högste länsherren”, ävensom om ”himlen”, naturen o. d.
α) med direkt sakobj. betecknande ngt som för den religiösa uppfattningen ter sig ss. ett lån l. en nådegåva: giva, skänka; beskära. All then deel gud oss vnt och förlänt haffuer. GR 8: 6 (1532). Gudt tecktes unne och forläne honom och drötningen arfvinger emellan sigh. RA 1: 711 (1560). Gudh den aldrahögste .. förlähne, att vij innan een kort tiidh måghe åter see hvarannan medh helsan. OxBr. 10: 182 (1616). Vi lofve hvarje Vecka et Ark (av Argus), om Gud förlänar lifvet och hälsan. Dalin Arg. 1: 9 (1732, 1754). De af naturen oss förlänta krafter. Boëthius Sedel. 66 (1807). Förlän, till jordens gröda, en tjenlig väderlek. Hb. 1811, s. 64. 1Petr. 4: 11 (Bib. 1917).
β) (föga br.) med direkt personobj.: begåva (ngn med ngt). Han är then som oss haffuer forlänt medh rikedomar, hustru och barn. OPetri 2Post. 39 b (1530). Kimon, .. som naturen förlänat med god skäggvext. Rydberg Ath. 242 (1859).
b) (i skriftspr. o. högre stil) med annat personsubj.: giva, skänka. Förlänte han (dvs. K. IX) Råd och Bistånd ther til, at Upsala Concilii slut blef enhälleligen stadfäst. Spegel Kyrkoh. 1: 55 (1708). Furst Bismarck förlänade det samma (dvs. kravet på skyddstullar) stödet af sin mäktiga vilja. Forssell Stud. 2: 240 (1880, 1888).
c) (i skriftspr. o. högre stil) med saksubj.; med avs. på förmån l. fördel, värdefull egenskap o. d.: giva, skänka. De kungligas närvaro förlänade glans åt högtidligheterna. Noog är then Kunskap som osz Schriften mon förläna. Spegel GV 43 (1685). Om en lyster börd förlänar några begunstningar; så är det intet utan med mycket dygder vi kunna förtjäna dem. Knöppel Bondeg. 6 (1788). Lunds domkyrka .. är utförd i naturlig sten, sandsten, huggen för hand — ett material, som förlänar henne en i minsta delar lefvande form och en klar, enhetlig färg. CRNyblom hos Schück o. Lundahl Lb. 1: 95 (1901).
4) (†) allmännare: låna (ngn ngt); i sht i oeg. o. bildl. anv. (o. då icke sällan övergående i bet.: skänka). Atj haffua .. forlent honum (dvs. en livdömd dråpare) liffuit, till tess j finge wår scriffuelse ther vm, hwad j vdj saken göre skole. GR 14: 116 (1542). (Hon) wille icke Veneri tiäna, / Sin kyska krop Ladislao förläna. Asteropherus 2 (1609). Jacob Grundell badh att Regeringen wille .. förläna Kiöpmannen ett nådigt öra. RARP 2: 160 (1635). — särsk. i uttr. förläna ngn ett godt ord l. ett godt ord för ngn, lägga in ett godt ord för ngn (hos ngn). OxBr. 11: 589 (1630). Bedies, at h(an)s Excell(en)tz wille förlena ett gått ord för oss hos Konungen. CollMedP 15/8 1696, s. 79.
Spoiler title
Spoiler content