publicerad: 1928
FÖRTRO förtrω4 l. fœr-, v. -tror, trodde, -trott, trodd ((†) -truet, sup. GR 11: 341 (1537)). vbalsbst. -ENDE (se d. o.); jfr FÖRTRO, sbst.
Etymologi
1) (numera bl. ngn gg i högre stil) lita l. förtrösta på (ngn l. ngt), sätta sin lit l. förtröstan till (ngn l. ngt), tro på (ngt); förr äv. med att-sats l. obj. o. inf.: lita på (att), tro (att). The häreder, .. them han icke fulleligen kan förtro. GR 15: 369 (1543). (Stalldrängen) kunne bli skickad på Halmsta, där jag förtror Bror Bengt Liliehöök skaffar fort honum hit. Ekeblad Bref 2: 105 (1659). Skulle det hända, at .. den, som .. (det stämplade papperet) afhämtar, icke förtroor så stoor quantitet kunna föryttras. Stiernman Com. 3: 7 (1660). Förtro Gudz löfte. Ps. 1695, 288: 7. Dig själf förtro ..! Ekelund Eleg. 17 (1903).
2) refl.: förlita sig, lita (på ngn l. ngt), sätta (sin) lit l. förtröstan (till ngn l. ngt) l. tro (till ngt); med bestämning inledd av prep. till l. åt (förr äv. på); förr äv. med indirekt person- l. sakobj.; numera br. bl. i den mån som bet. övergår (l. kan fattas ss. övergående) i 4. Om .. wi the Danske oss icke förtro kunna. Gustaf II Adolf 212 (1624). Lijkwäl förtrodde han sig på sin Lycka. Sylvius Curtius 548 (1682). Drista ock icke på dig sjelf, utan förtro dig til Gud allena. Liljestråle Kempis 14 (1798). Vill du af fritt och rent sinne vara en man, som jag kan förtro mig till? Almqvist DrJ 346 (1834). Låt oss ej förtänka honom (dvs. Karl XII) .., att han .. hälst förtrodde sig åt värjan. KKD 10: XXVIII (1914).
3) (†) refl. med inf.: tro sig om, tilltro sig, våga (att göra ngt). Nils Dacke förtrode sigh icke thet at göra. Girs G1 196 (c. 1630). Iag tillsporde Per Bengtson, hui han förtrodde sig begå herrans natward emoth ährewyrd Capitelens Resolution. VDAkt. 1677, nr 157. Därs. 1725, nr 149.
4) (i skriftspr., i sht i högre stil) i förlitande på ngns trohet, redbarhet, välvilja, intresse o. d. överlämna (ngn l. ngt åt ngn, till förvaring, uppsikt, vård o. d.), anförtro (ngn l. ngt åt ngn); med indirekt personobj. l. med personbestämning inledd av till l. åt; äv. refl.: (tillitsfullt) överlämna sig i (ngns) beskydd l. vård, äv. i (ngns) våld o. d.; äv. i uttr. som förtro ngn l. ngt l. sig i ngns hand l. händer, i l. under l. åt ngns vård l. beskydd o. d.; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. GR 16: 178 (1544). Jagh (hade) ingen viss post .., som jagh brefuedh för tro kunde. JDelaGardie (1633) i HT 1909, s. 170. Han (dvs. Gud) aldrig öfwergifwer, / Then honom sig förtror. Arrhenius Ps. 68 (1691); jfr Ps. 1819, 244: 2; jfr 2. (Jag vill) förtroo i tina händer (o Gud) / Alt hwad til min wälfärd länder. Ps. 1695, 377: 10. Här var nu intet annat för oss til råda, än at .. förtro oss under hans vård och beskydd. Dahlberg Lefn. 63 (c. 1755; uppl. 1911). Om vi förtrodde oss åt böljorna, kunde vi vara på vår station om ett par timmar. HLilljebjörn Hågk. 2: 56 (1867). Jag förtror dem (dvs. vaserna) i eder vård. Rydberg RomD 320 (1874, 1892). Åt den stilla kyrkogården / Ett saknadt stoft vi tyst förtro. Wirsén Vis. 23 (1899). Allt har av min Fader blivit förtrott åt mig. Mat. 11: 27 (Bib. 1917). — särsk.
a) i numera obr. uttr. Jagh .. förtror migh uthi din godha befordring, att H. F. N:de icke strängaste retten medh migh ööffvar. CGyldenhielm (c. 1640). i HH 20: 299. (Bondeståndet) förtror sig .. uti Höglåfl. R(idderskapets) o. A(del)ns gunst ock bevågenhet. 2RARP 4: 12 (1726). Nöter man förtrodt gods, eller sig til nytto thet brukar. HB 12: 4 (Lag 1734).
b) med avs. på uppdrag, syssla, ämbete o. d.: (i förlitande på ngns duglighet, flit, redbarhet o. d.) överlämna l. uppdraga (ngt åt ngn), anförtro (ngt åt ngn), ombetro (ngn ngt); äv. med inf.: anförtro (ngn) att göra ngt o. d. Gustaf II Adolf 198 (1617). Den commission som mig förtrod varitt haffver. AOxenstierna 2: 561 (1623). Falskar then mynt, som myntning förtrodd är. MB 7: 1 (Lag 1734). Honom (dvs. riksrådet Birger Persson) förtrodde RiksFöreståndaren, at skiärskåda, öfversättia, förnya och utarbeta .. Uplands-Lagen. Dalin Hist. 2: 320 (1750). Justitiä-Ombudsmannen (skall till riksdagen avlämna) .. redogörelse för sin förvaltning af det honom förtrodde Embete. RF 1809, § 100. Förtro sina barns uppfostran åt ngn. Sundén (1885).
5) (†) med direkt personobj.: betro (ngn med ngt l. med att göra ngt o. d.); i p. pf. äv. i adjektivisk anv., abs.: betrodd. GR 11: 341 (1537). Edert .. förtrodde budt. Därs. 16: 247 (1544); jfr FÖRTROGEN 1. Grefve Casimir (är) .. af H:nes M:t Änckjedrottningen .. förtrodd till att föreståå dess lifgeding. RP 4: 36 (1634). De större Genierne gjöra sig (icke) förtrodde af Lärda almänheten igenom för stora massor de välta på en gong. CAEhrensvärd Brev 2: 33 (1795).
6) (i skriftspr., i sht i högre stil) i förtroende meddela (ngn ngt) l. yppa (ngt för ngn), anförtro (ngn ngt); med indirekt personobj. l. med personbestämning inledd av prep. till l. åt; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl., särsk. i uttr. förtro (ngt) åt pännan l. papperet o. d.; äv. refl., i uttr. förtro sig åt, äv. till ngn, (i förlitande på ngns tystnad) anförtro ngn ngt l. tala med ngn om sina angelägenheter o. d. (vanl. med bibegrepp av att man söker hjälp l. råd l. tröst o. d.), anförtro sig åt ngn. Wij haffwe och myckit annett, som wij gerne med eder tale och förhandle wille, thet wij icke alt kunne förtro pennen. GR 15: 397 (1543). Jag hafwer förtrodt eder mina största hemligheter. Österling Ter. 1: 233 (1699). Jag förtrodde honom, thet jag väl af börd ingen Dantziger vore, men (osv.). Humbla Landcr. 473 (1740). Om (dikterna) .. af honom sjelf hade förtrotts åt papperet. Wirsén i 3SAH 2: 584 (1887). Det föll honom aldrig in att förtro sig till en kvinna. Heidenstam End. 203 (1889). Han är fåmäld och trulig, förtror sig åt ingen. Bergman Farmor 14 (1921).
7) (†) i p. pr. ss. adj.: förtroendefull; förtrolig. Den kiärlige och förtroende affection som altidh bör wara Bröder emillan. VDAkt. 1683, nr 346. De förtroende samtal, jag, vid detta tillfälle med honom haft. Därs. 1800, nr 54. Björkman (1889).
8) [jfr motsv. anv. i mnt.] (†) trolova. På then tijdhen ther Greffue Johann bleff fortrueth mett wor Syster. GR 11: 340 (1537).
Spoiler title
Spoiler content