FAGRA fa3gra2, v. -ade.
Etymologi
[avl. av FAGER; jfr sv. dial. (Stockholmsslang) fagra, göra sig till (för ngn), kurtisera (SN 1897, julnr s. 20, Engström En bok 88 (1905)), ävensom nor. dial. fagrast, bliva vacker, o. FÄGRA]
(nytt ord) refl.: göra sig vacker, smycka sig, pryda sig. Om far visste, vem hon fagrade sig för, satte han väl henne inom lås och bom eller slog henne fördärvad. Smith Fjordens främlingar 69 (1913, 1918).
