SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FJUN fjɯ4n, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr nor. dial. fjun, fjon, n. o. f., da. fyn, ängsull; möjl. av ett urnord. fīƀuna- l. fīṷuna-, besläktat med isl. fífa, ängsull (se FIBLA o. FIVEL); se för övr. Hellquist]
1) kort, fint o. mjukt hår l. dun l. ludd (i sht på människo- l. djurkropp, växtdel o. d.); ofta koll. Få de första fjunen på hakan. Silkeslen som fjunet på en persika. VarR 8 (1538). (Lämlarne) hafwa ljtet Fiun som nyys utklechte Ungar. Spegel GV 69 (1685). De aldra flesta sittfoglarne .. äro vid födseln .. endast beklädda med glesa fjun. Thorell Zool. 2: 178 (1861). — jfr GÅS-, MUSTASCH-, SAMMETS-, SILKE-, SKÄGG-FJUN m. fl. — särsk.
a) (numera föga br.) om fjäll på fjärilsvinge. Linné SvArb. 2: 25 (1730). Ödmann IVetA 1784, s. 39. — jfr FJÄRILS-FJUN.
b) om på frukt l. frö förekommande hår l. ludd o. d. som underlättar spridning gm vinden; särsk. om hår- l. fjäderpänsel på frukterna av korgblomstriga växter. Linc. (1640; under pappus). Fröen (hos Aster pratensis autumnalis) flygande med Fiun. Linné Gothl. 273 (1745). Ullen eller Fjunet .. som sitter omkring (sälgens) .. Frön. Rothof Hush. 534 (1762). Fjunet (hos syngenesisterna) är (till sitt ursprung) ett verkligt blomfoder. BotN 1873, s. 21. LAHT 1911, s. 206. — jfr FRUKT-, FRÖ-FJUN m. fl.
2) stoft, damm(partikel); ”flock”, ”flocka” (särsk. av ull o. d.); jfr FJUGG, FNUGG. Fjun som sväva omkring i luften. Schenberg (1739). Et fjun af ull. Lind (1749). Hon .. slog bort några fjun på klänningen. Didring Malm 1: 215 (1914). — särsk. (i vitter stil, numera mindre br.) bildl. ss. beteckning för ngt mycket litet l. obetydligt: grand, smula; i sht i nekande sats: (icke) ett grand, (icke) det minsta. Jag har .. ej sedan min hitkomst .. läst något fjun. CFDahlgren (1823) hos Thomander TankLöj. 105. Halsduksrosen sjelf var .. / Ett fjun för långt åt ena sidan skjuten. CVAStrandberg 5: 321 (1865). Icke ett fjun av sentimentalitet. Belfrage Väg. 18 (1918).
3) (†) om gm fällning uppkomna ”flockor” i en kemisk lösning o. d. Celsius Alm. 1737, s. A 7 b. Med koksalts Spiritus ger Zinckvatten en stinckande lukt ifrån sig, och med det samma får man se liksom svarta fjun upstiga. Wallerius Hydrol. 117 (1748). VetAH 1754, s. 53.
4) [namnet har valts på grund av dess förmodade språkliga släktskap med FIBLA o. FIVEL] (av Landtbruksstyrelsen föreslaget) namn på växtsläktet Leontodon Lin., höstfibla; jfr FIBLA. NormFört. 13, 44 (1894). LoW (1911).
Ssgr (i allm. till 1): A: FJUN-BEKLÄDD, p. adj. —
-BEKLÄDNAD. —
-BETÄCKT, p. adj. —
(1, 2) -FIN. (i sht i vitter stil) fin som (ett) fjun. Med det fjunfina håret lätt skuggande pannan. Benedictsson FruM 343 (1887). Hedin GmAs. 2: 126 (1898). —
-KLÄDD, p. adj. UVTF 25: 56 (1880). —
-LIK, adj. Cederhielm PVetA 1740, s. B 1 b. Lätta, fjunlika skyar. Lagerlöf Jerus. 2: 98 (1902). —
(1, 2) -LÄTT. (fjuns- Bergh Konst 22 (1889, 1908)) lätt som (ett) fjun. De fjunlätta fröna (hos sälg o. vide). Sernander SkandVeget. 399 (1901). Ett .. fjunlätt töcken. Rosenius Himmelstr. 204 (1903). —
-LÖS. särsk. (i vitter stil): som (ännu) icke har tillstymmelse till skägg. Hans ännu fjunlösa ynglingakind. Rydberg Varia 201 (1890, 1894). Jensen Mickiewicz 17 (1898). —
(1 b) -PÄNSEL. (numera mindre br.) bot. fjäderpänsel. Hartman Fl. LXVII (1832). Leontodon .. (har) skalfrukter med oskaftad fjunpensel. NF 9: 1096 (1885).
B (föga br.): FJUNS-LÄTT, se A.
Spoiler title
Spoiler content