SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1926  
FRÖ frø4, sbst.1, n.; best. fröet (Schroderus Comenius 381 (1639) osv.) l. fröt (Rålamb 14: 6 (1690) osv.) ((†) frödh Jes. 61: 11 (Bib. 1541). frött Lindh Huuszapot. 13 (1675));
pl. i bet. 1 b fröer32, äv. 40 (BoupptVäxiö 1798 osv.), i övriga bet. frön (Swedenborg RebNat. 3: 307 (1718) osv.) l., numera nästan bl. vard. i södra Sv., = (Mat. 13: 32 (NT 1526), AQuennerstedt (1908) i KKD 4: 347) ((†) fröen PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 46, AdP 1789, s. 8 (: Oenighets-Fröen));
pl. best. i bet. 1 b fröerna, i övriga bet. i mellersta o. norra Sv. samt i skriftspr. o. mera vårdat talspr. i södra Sv. fröna (Trolle-Bonde Hesselby 175 (i handl. fr. 1762) osv.) l., i södra Sv. o. stundom i skriftspr. o. vårdat talspr. i mellersta o. norra Sv., fröen (Serenius EngÅkerm. 7 (1727) osv.) ((†) frön Aspelin Fl. 48 (1749), Widegren (1788), Neuman o. Ahlfvengren Fl. 439 (1901)).
Ordformer
(frö(ö) Mat. 13: 32 (NT 1526) osv. frö(ö)d BOlavi 159 a (1578), Dryselius Måne 475 (1694; pl.))
Etymologi
[fsv. frö(ö), frö, rom, motsv. d. frø, frö, nor. dial. fræ, frjo, frø, frö, yngel, småfisk, isl. frjó, fræ, frö, got. fraiw, frö; jfr det från nord. spr. lånade eng. fry, avkomma, småfisk, äv.: rom; besläktat med FRÖ, adj.; jfr etym. avd. under BEFRÖA, v.1]
1) liten, avlång l. rund, mer l. mindre hårdskalig, slutligen avfallande växtdel som utvecklas i en befruktad blomma o. som i sig innehåller begynnelsen (ämnet) till en ny växt (undantagsvis flera nya växter) o. därför kan användas till utsäde; i sht i fråga om vissa gagnväxter o. gräs, men i allm. (se dock a samt ssgn -KONTROLL) icke om (sädes)korn l. (frukt)kärna. Gå i frö (stundom bildl., Tegnér (WB) 5: 34 (1825)), förr äv. skjuta l. löpa l. ränna i frö; sätta frö. It sinaps korn .., huilkit som är minst aff all fröö. Mat. 13: 32 (NT 1526). Det är inte alla frö, som äro frödda. Granlund Ordspr. (c. 1880). (Moroten har) borsttaggiga frukter (”frön”). Juhlin-Dannfelt 276 (1886). (Det) lönar sig ej att så (spenat) midt på sommaren, ty den går då för hastigt i frö. Dens. 373. Ett .. frö eller fröhufvud (av sockerbeta). Forsberg Sockerb. 15 (1894). — jfr ANIS-, BET-, GRAN-, GRÄS-, HAMP-, HÖ-, KLÖVER-, KÅL-, LIN-, MASK-, ROV-, SKOGS-, TALL-, TIMOTEJ-, UTSÄDES-, VALLMO-FRÖ m. fl. — särsk.
a) bot. benämning på det (befruktade o.) fullt utvecklade fröämnet hos växterna; förr (hos Linné o. hans närmaste efterföljare) äv. innefattande t. ex. enfröig frukt l. fruktdel (som gm sammanväxning av fruktväggen o. fröväggen praktiskt taget är likvärdig med ett frö i ovan angivna botaniska bet.); jfr Agardh LinnéBet. 26 (1878). Linné Öl. 37 (1745; om frukt hos Scorzonera Lin.). Därs. 105 (om enrummig småfrukt hos Ranunculus Lin.). Frö (Semen), (dvs.) den örtens del, som affaller, och framskjuter til en ny växt, när frö-mjölet deruti upqvickas af jordens fuktighet. Haartman Linné Indeln. K 3 a (1753). Samtidigt .. (med äggcellens utveckling) utvecklas fröämneshinnorna till fröskal, fröämnet blir frö och fruktämnet en frukt. Skårman Forssell 224 (1898).
b) i sht landt., skogsv. o. handel. koll., i sht med tanke på fröet ss. utsäde(svara). Kryddegålsmästaren .. strööer Fröet på Sängiarne. Schroderus Comenius 381 (1639). Fröt (av rättikorna) samlas af dem man såår sidst. Rålamb 14: 6 (1690). Benägna order å våra välrensade och storkorniga fröer .. emotses snarast. SDS 1895, nr 107, s. 1 (i annons). Månget fäldt (gran- l. tall-)träd har kottar med ända till 1 kg afvingadt frö och stundom mera. GHT 1897, nr 27 B, s. 2.
c) farm. sammanfattande benämning på frön o. torra frukter. Nyblæus Pharm. 23 (1846).
d) (numera knappast br.) om spor. Linné Bref I. 2: 141 (1750). VetAH 1788, s. 177. Hartman Fl. XLIV (1820). Bülow Svamp. 15 (1916).
e) [möjl. snarare att föra till FRÖA, v.2] (†) om pollenkorn; i ssgn FRÖ-HUMLE.
2) i utvidgad, överförd o. oeg. anv.
a) i fråga om animaliska förh.
α) (†) om djurs ägg; ss. enkelt ord anträffat bl. om insektägg. Hiorter Alm. 1737, s. 26. Fröet eller ägget (av Bostrychus Typographus Lin.) som lägges i safven på Granträden. Ström Skogsh. 304 (1830). jfr ÄGG-FRÖ.
β) (numera bl. i folkligt språk) om groddfläck i ett äggs gula. Nordforss (1805). Kindblad (1871: ”liknelsevis”).
γ) (†) om var särskild av de befruktande partiklarna i ett hanndjurs säd; jfr SPERMATOZO. Hernquist Hästanat. 69 (1778). Äggstockarne .. (hos stoet) innehålla små ägg .., hvilka ägg uplifvas af fröet, som kommer från Hingsten. Därs. 90.
b) eg., enl. äldre uppfattning, om det levande upphovet till en sjukdom, motsv. den moderna uppfattningens ”mikrob”; numera uppfattat ss. bildl. anv. av 1 (jfr 3). Rätta orsaken til .. (kikhostan) är .. någon främmande materia eller frö, som hafver förmögenhet at öka sig, lika som koppfröet, och at angripa barn, som förr ej deraf lidit. Alm. (Ld) 1754, s. 32. (Karl XV) bar redan inom sig fröet till den sjukdom, som skulle lägga honom i grafven. De Geer Minn. 2: 132 (1892). — jfr KOPP-, SJUKDOMS-FRÖ.
c) oeg.: liten, mer l. mindre rund partikel, korn; nästan bl. (skämts.) i st. f. (snus)korn. (Han) tog .. upp sin (snus-)dosa och frågade om det inte fick lof att vara några frö på qvällqvisten. Hedenstierna Kaleid. 240 (1884).
3) i mer l. mindre bildl. anv. (närmast av 1); ofta i fullt genomförd bild i vilken äv. ingår nedläggandet av fröet i jorden, dess groning, växt osv.; i rent bildl. anv. dels: begynnelse l. ämne (till ngt som sedermera utvecklas o. växer sig stort), dels: [jfr lat. in semine, nylat. in nuce] outvecklat tillstånd, outvecklad form (i uttr. i fröet o. d., i sin linda). Lärdomen är ett Fröö; där af Wijsdom gröder i hiertat. Stiernhielm Herc. 419 (1658, 1668). (En maxims eller sentens') egenskap at inom några rader innesluta fröet til en hel afhandling. Kellgren 3: 210 (1793). Man finner i den sednares (dvs. Humes) skeptiska skrifter Kantismen likasom i sitt frö innesluten. Leopold 6: 140 (1806). Dessa (nu omtalade) detaljer .. äro af .. intresse .., då de ”i fröet” innehålla flera af de principer, enligt hvilka arbetsstugornas organisation .. utvecklat sig. Hierta-Retzius ArbStug. 41 (1897). jfr DÖDS-, LIVS-, OENIGHETS-, TRÄTO-, TVISTE-FRÖ m. fl. — särsk. (skämts. o. starkt vard.) (förklenande) benämning på yngre person; dels med bestämning: ”ogenerad” pojke l. ung man som har förutsättningar att l. förbereder sig till att bli (ngt) (men som ännu är omogen, ”grön”); dels utan bestämning: ”ohängd” pojke l. ung man, slyngel; äv.: barn. Älskade frö, som jag fostrade opp till Thussarnes glädje! MarkallN 1: 79 (1820). Små frön på tre, fyra år. Janson Gast. 148 (1902). Ett käckt frö till kontorsherre, en disponent, konsul eller resident med tiden. Högberg Utböl. 2: 178 (1912). jfr BUS-, DIPLOMAT-, FÖRBRYTAR-, KRIGAR-FRÖ m. fl.
4) utsäde; bl. ss. första led i ssgr.
Sammansättningar (i allm. till 1 a, bot.).
(1 b) FRÖ-AFFÄR.
(1 b) -ANALYS. (i fackspr.) analys av utsädesvaras egenskaper, ss. grobarhet o. renhet, äkthet, frisk- o. torrvikt m. m. Kemisk fröanalys. Lyttkens Frök. 7 (1879).
(1 b) -AVKASTNING~020. jfr AVKASTNING 4 c.
(1 b) -BAGGE. skalbagge tillhörande familjen Lariidæ (Bruchidæ), vars larver leva i åtskilliga ärtväxters frön; jfr -DYVEL, -VIVEL. 1Brehm III. 2: 35 (1876).
(1) -BALJA. balja (se BALJA, sbst.1 2 c); numera bl. bot. till FRÖ, sbst.1 1 a. Hamb. (1700). Wahlberg Foderv. 33 (1835). Fröbalja .. (legumen) är ett enrummigt, tvåvalvigt frögömme, som har fröen endast fästade vid öfre fogen. Arrhenius Term. 154 (1843). Bergstrand Johnson 1: 202 (1874).
(1 b) -BEHOV.
(1 b) -BETA, r. l. f. betstånd som redan första året skjuter upp i blom o. går i frö; äv.: betstånd avsett att nästa år användas till fröodling, moderbeta. QLbr. 1837, s. 268. Forsberg Sockerb. 16 (1894).
-BET-STÅND.
(1 b) -BETNING. landt. jfr BETA, v.3 d.
(1 b) -BETÄCKNING. Larsen (1884). Fröbetäckning kallas den jordkvantitet, som vid sådd strös öfver frön, för att dessa skola skyddas från uttorkning och kunna gro. 2NF (1908).
-BILDNING. anläggande l. bildande av ett frö. Wahlberg Foderv. 7 (1835).
-BLAD. (†) hjärtblad. Hiorter Alm. 1743, s. 26. Wahlbom SponsPlant. 27 (1750). HbTrädg. 1: 33 (1872). Hahnsson (1896).
(1 b) -BLANDNING. i sht konkret, särsk. om utsäde för betesvallar, blandat av olika frösorter. Wallenberg Gal. 239 (1771; uppl. 1921). Lyttkens Frök. 10 (1879). Fröprof, hvari någon art af främmande kulturfrö ingår till en mängd af 10 procent eller deröfver, anses (vid frökontrollanstalt) såsom fröblandning. SFS 1894, Bih. nr 78, s. 4.
-BLÅSA, r. l. f.
1) (föga br.) bot. till 1 a. Tunna hinnaktiga, vanligen enfröiga, fröhus .. (hava) erhållit eget namn af Fröblåsa. Hartman Fl. LXXV (1832). Wahlberg Foderv. 34 (1835). NF 2: 684 (1877).
2) (†) till 2 a.
a) groddblåsa (i ägg); jfr FRÖ, sbst.1 2 a β. Innanför denna äggulehinna (hos det obefruktade däggdjursägget), .. ligger den lilla Fröblåsan, Vesicula Purkinji. Hygiea 1844, s. 39. Thorell Zool. 1: 306 (1860).
b) till 2 a γ. Hernquist Hästanat. 85 (1778).
(1 b) -BOD.
1) bod till förvaring av frö (o. utsäde?). Frööbodh, (lat.) granarium. Hamb. (1700). Fiellström (1738).
2) (†) affär för försäljning av fröer, fröhandel. DA 1771, nr 4, s. 4. Därs. 1824, nr 135, s. 10.
-BORST. (föga br.) jfr BORST, sbst.1 2; jfr -FJUN. QLm. I. 3: 59 (1833). Hahnsson (1896).
(1 b) -BÄDD. trädg. o. skogsv. för frös groning avsedd l. tillredd bädd (se d. o. 6 b o. 8). Björkman Skogssk. 13 (1868). Abelin VTr. 85 (1903).
-BÄRANDE, p. adj.
(1 b) -BÖNA. nästan bl. i pl.: bönor avsedda till utsäde; bönstånd som få växa för att lämna bönor till utsäde. Schenberg (1739; under frösam).
(1 b) -DUGLIG. skogsv. om kotte l. barrträd: som kan sätta frön. Skogvakt. 1893, s. 164. SkogsvT 1910, s. 207.
-DYVEL. (knappast br.) = -BAGGE. Retzius Djurr. 82 (1772). Lundell (1893; angivet ss. förekommande hos finländska förf.).
(1 c) -EMULSION. farm. Nyblæus Pharm. 188 (1846). Ahlberg FarmT 314 (1899).
(1 b) -FALL. skogsv. jfr -FÄLLNING. Hyggena må .. gärna ligga oröjda intill dess ett fröfall är att förvänta till följd af en riklig kottsättning. SkogsvT 1904, s. 239. Haller o. Julius 138 (1908).
(1 b) -FIRMA. jfr -HANDEL.
-FJUN. (mindre br. i botaniskt fackspr.) fruktfjun. Möller (1790). BotN 1853, s. 61 (anv. av termen fröfjun för fruktfjunklandras). Elfving Kulturv. 152 (1895).
-FJÄLL. den inre fliken av ett barrträds fruktblad vilken bär fröämnena (fröna); motsatt: täckfjäll. BotN 1867, s. 50. Fries SystBot. 218 (1891).
(2 a α) -FLÄCK. (†) kärnkropp i ett äggs groddblåsa, groddfläck; äv. om groddblåsan själv. Berzelius Kemi 6: 652 (1830). Thorell Zool. 1: 306 (1860). Kindblad (1871).
-FODER. (†)
1) fröhus (se d. o. 1). Kalm Resa 1: 434 (1753).
2) fruktfoder. Hoffberg Växtr. 24 (1768).
3) fröskal. Brander NatH 56 (1785). Euphrasén Linné 54 (1792). Schulthess (1885).
-FOG. Hartman Fl. LXVIII (1832). Hvarje ”dubbel skalfrukt” består af tvänne delfrukter; den vägg, som skiljer dem åt, och som vid mognaden klyfver sig, kallas fröfogen. Forssell InlBot. 148 (1888).
-FOSTER. (†) grodd, växtembryo. EconA 1808, juni s. 45. Wikström ÅrsbVetA 1829, s. 251.
(1) -FULL. (†) rik på frön. Linc. (1640). Schultze Ordb. 1346 (c. 1755).
(1) -FYLLA, r. l. f.
1) [namnet givet med anledning av växtens många ”frön”; jfr det ä. lat. namnet Polygonum polyspermum] (†) växten Scleranthus annuus Lin. Rudbeck HortBot. 92 (1685). Linder FlWiksb. 29 (1716). Wahlenberg FlSv. 265 (1824).
2) växten Polygonum viviparum Lin. Wahlenberg FlSv. 240 (1824; från Jämtl.). För .. sina knopplökar skall .. (Polygonum viviparum Lin.) i Jemtland .. kallas Fröfylla. Nyman VäxtNatH 2: 201 (1868). NormFört. 61 (1894; i normalfört. ersatt med Ängsråpa).
-FÄLLNING. i sht skogsv. förhållandet att (en växt l.) ett träd på grund av fröets mognad släpper detta o. låter det falla till marken. BotN 1855, s. 86. SkogsvT 1910, s. 515.
-FÄSTE. Möller PrincBot. 25 (1755). Den del af ett fruktblad, hvarpå ett eller flera fröämnen (frön) sitta fästa, kallas fröämnesfäste (fröfäste). Forssell LbBot. 205 (1890).
(1 b) -FÖRBRUKARE, -FÖRFALSKNING, -FÖRSÄLJARE, -FÖRÄDLING. landt. o. skogsv.
-GIVA, v., anträffat bl. i p. pr. o. ss. vbalsbst. -ande (Berzelius, Kindblad, i bet. 1) o. -are, r. l. m. (SkogsvT, i bet. 2).
1) (†) till 1: sätta frö; bära frö. Weste (1807). Berzelius Kemi 4: 90 (1827). Kindblad (1871).
2) skogsv. till 1 b: lämna frö till sådd. Frögifvande Tallkottar uppköpas. SödermLänsT 1894, nr 7, s. 4. (annons). 60-åriga stammar såsom frögifvare. SkogsvT 1906, s. 204.
-GRÄS.
1) till 1: växten Rumex Acetosa Lin. AfhNaturv. 2: 80 (1831; från Dalarna). Kröningssvärd FlDal. 57 (1843).
2) landt. till 1 b: gräs som får växa för frösättning. LAHT 1907, s. 29.
(1) -GÅ, anträffat bl. i p. pr. o. p. pf. gå i frö. Abelin MTr. 81 (1902). Den frögångna, ludna blomkorgen. Landsm. 1911, s. 716.
-GÖMME.
a) bot. till 1 a: den del av frukten som omsluter o. innehåller fröet (fröna), fruktvägg, fröhus, pericarpium; äv.: frukt (med inneliggande frön); förr äv.: fruktgömme (hos starr). Fästet för frögömmena (hos Ranunculus nivalis o. pygmæus Lin.) är nästan conicum (dvs. koniskt). VetAH 1789, s. 47. BotN 1849, s. 31 (om fruktgömme hos Carex). Genom de olika sätt, på hvilka .. fruktblad(en) sammanväxa, bildas olika slag af frukter eller frögömmen. NF 5: 437 (1882). En frukts beståndsdelar äro ..: a) fruktvägg eller frögömme, och b) ett eller flera frön. PedT 1892, s. 196.
b) (†) till 1 d: sporgömme. VetAH 1787, s. 258. Arrhenius Term. 175, 182 (1843). Santesson Sv. 18 (1887).
-GÖM-BÄRANDE, p. adj. (föga br.) till -GÖMME a, i förb. frögömbärande växter, gömfröiga växter, angiospermer. Hartman Fl. XXVI (1820).
-GÖMS-VÄXT. (föga br.) till -GÖMME a; nästan bl. i pl.: gömfröiga växter, angiospermer. NormFört. 11 (1894).
-HAMPA. honväxt av hampa. Rothof Hush. 173 (1762). LB 2: 506 (1901).
(1 b) -HANDEL. Wikforss 2: 449 (1804).
(1 b) -HANDLARE. Lind (1749).
(1 b) -HARPA, r. l. f. landt.
-HINNA.
1) var särskild av de hinnor som bilda fröskalet, integument; äv. allmännare: hinnaktigt fröskal. Fröhinnorna tjena Embryot egentligen såsom skyddande organer. SKN 1842, s. 219. Auerbach 1533 (1916).
2) (†) fröhylle, arillus. Hoffberg Växtr. 20 (1768). Wikström ÅrsbVetA 1832, s. 147.
-HJÄRTA. [efter nylat. corculum, eg.: litet hjärta] (†) grodd, embryo; jfr LIVS-PUNKT. EconA 1808, sept. s. 63. SvLitTidn. 1820, sp. 633.
-HUD.
1) (den innersta av) de hinnor som utgöra skalet på ett sädeskorn (under såväl blomfjäll, ”skal”, som frukthud). Lindberg Svagdr. 9 (1892). RiksRevStatsv. 1910, s. 789.
2) (†) fröhylle. Marklin Illiger 427 (1818).
(1 e) -HUMLE. (†) humlens hannväxt. Fröhumbla, som är degenererat och gifver inga Kåpper. IErici Colerus 1: 358 (c. 1645). Linné Gothl. 275 (1745).
-HUS.
1) till 1: växtdel som innesluter fröet l. fröna; numera bl. i anv. som ansluta sig till b β nedan, förr äv. om frögömmen med annat utseende, ss. kärnhus i äpple o. d., humlekoppa m. m. Rålamb 13: 29 (1690; om humlekoppor). Lind (1749; om kärnhus på frukt). särsk.
a) (numera knappast br.) bildl.; jfr FRÖ, sbst.1 3. På det Scholorne måtte .. blifva rättskaffens Frööhus, uti hvilket ungdomen upammas til Guds Församling och publici tienst. Leinberg Skolv. 3: 222 (1748). Du ser där ligga en liten grå bok: den innehåller ett fröhus till flere vittra arbeten än min lifstid skulle medhinna. Kellgren (1788) i 2Saml. 7: 126. Wennerberg i SAH 43: 25 (1867).
b) bot.
α) (†) = -GÖMME a. PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 39. Linné i VetAH 1742, s. 96. Köttiga fröhus. Hartman Fl. XXVII (1820). Rebau NatH 2: 17 (1879).
β) flerfröig torr frukt som öppnar sig vid mognaden gm tänder i spetsen l. gm valvler l. gm hål l. porer l. gm ett lock, kapsel (i inskränktare bem.); jfr SKAL-FRUKT, FRUKT-SKAL. Marklin Illiger 419 1818). Hartman Fl. XXVII (1820). PedT 1892, s. 197.
c) (†) sporgömme; jfr -GÖMME b. Hartman Fl. XLI (1820).
(1) -HUVUD. blomhuvud som gått i frö; särsk. om betväxtens skenfrukt. Arrhenius Jordbr. 3: 23 (1861). SFS 1894, Bih. nr 78, s. 7. jfr BET-FRÖHUVUD.
-HYLLE. från frösträngen utgående, ofta färgad omklädnad rundt fröet på vissa växter, arillus; jfr -KAPPA, -MANTEL. Hartman Fl. LXVII (1832). Under frömognaden utvecklas (hos idegranen) .. ett så kalladt fröhylle, ett skålformigt organ, som nedifrån växer upp kring fröet och skyddar detta. LfF 1914, s. 112.
-HYLSA, förr äv. -HÖLSA.
a) = -GÖMME a; numera icke i fackspr. Gadd Landtsk. 2: 339 (1775; om balja). Fröhölsan (hos Rothmannia är) ägglik, köttig, saftig (osv.). VetAH 1776, s. 66. UtsädT 1891, s. 42 (cit. fr. 1885). särsk. (†) bot. baljkapsel, folliculus, conceptaculum; jfr -SÄCK, FRUKT-HYLSA. Frösäcken eller Fröhylsan är ett merendels smalare, enrummigt frögömme, som öppnar sig långs efter den ena sidan; oftast sitta flera sådana tillhopa. Wahlberg Foderv. 33 (1835). 2NF (1908).
b) (†) sporgömme. Westring SvLafv. 1: 12 (1805). VetAH 1819, s. 107.
-HÅR. på frö sittande hår; särsk. om det hår som på vissa växter bildas från frösträngen o. bidrager till fröspridningen. Hartman Fl. LXVII (1832). Arrhenius Term. 169 (1843). Fröhåren, som bilda bomullen, äro encelliga, tämligen cylindriska. Elfving Kulturv. 153 (1895).
-HÄNGE. fröbärande hänge, honhänge. Retzius FlOec. 235 (1806; i fråga om björk). UB 3: 407 (1873; i fråga om björk o. al).
-HÖLSA, se -HYLSA.
(1 b) -INSAMLING~020. särsk. med avs. på barrträdsfrön. —
-KAKA.
1) (†) till 1 a: fröfäste; äv. om fruktfäste. PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 49 (om fruktfäste hos smultron m. fl.). SvTyHlex. (1851, 1872).
2) till 1 b: oljekaka. FFS 1873, nr 28, s. 37.
3) (†) till 2 a α: placenta. Hernquist Hästanat. 51 (1778). Schulthess (1885).
(1 b) -KAMMARE. (numera bl. tillf.) kammare (i botaniska trädgårdar, på apotek o. d.) avsedd till förvaring av fröer. BetUnderv. 1828, Lit. U, s. 2. Nyblæus Pharm. 6 (1846).
-KAPPA. kappformigt fröhylle. Fröet (hos Taxus baccata Lin. är) omgivet av en köttig, i spetsen öppen, bägarformig frökappa. Holmberg Hartman 52 (1922).
-KAPSEL.
a) till 1 a: kapsel. VetAH 1810, s. 191. Frökapslar .. af lin. LAHT 1899, s. 22.
b) (†) till 1 d: sporgömme. Santesson Sv. 65 (1887).
-KASTNING.
a) bot. till 1 a: fröslungning. Hartman Fl. XLI (1820).
b) (†) till 1 d: sporslungning. BotN 1842, s. 143.
(1 b) -KATALOG. katalog (prisförteckning) över fröer avsedda till byte l. försäljning; jfr -NOTA. De .. frö-cataloger, som från Hamburgs bot. Trädgård årligen sedan år 1821 blifvit utgifne. Wikström ÅrsbVetA 1829, s. 57. Skånska frökontoret i Malmö har .. utsändt en rikt illustrerad och prydligt utstyrd frökatalog. AB 1890, nr 5, s. 2.
(1) -KLASE. (knappast br.) om i flock l. klase samlade frukter. Duniga fröklasar (av vide). Gadd Landtsk. 2: 319 (1775). Retzius FlOec. 153 (1806; om fruktflock hos kumminväxten).
-KLOT. till 1 d; om klotformigt sporgömme. Westring SvLafv. 2: 3 (1805; hos lav). Marklin Illiger 442 (1818; hos svampar).
(1 b) -KLÄNGARE. skogsv. person som (yrkesmässigt) sysslar med fröklängning. SkogsvT 1906, s. 509.
(1 b) -KLÄNGNING. skogsv. utklängning av frö; stundom konkret: fröklängningsanstalt. JernkA 1851, s. 292. Älfsborgs läns fröklängningar i Fristad och Bäckefors. UlricehT 1919, nr 9, s. 4. Fröklängning sker enklast genom klängning i sollafve på våren och sommaren. 2NF 35: 1090 (1923).
Ssgr: fröklängnings-anstalt. JernkA 1851, s. 293.
-hus. Cnattingius Skogslex. 35 (1874, 1894). Fröklängningshus, der den för kottarnas öppnande erforderliga värmen åstadkommes genom eldning. NF 5: 471 (1882).
-stuga.
(1 b) -KLÖVER. landt. klöver som får växa för att lämna frö till utsäde. AHamilton (1845) i Solnedg. 2: 264. —
-KNOPP. (Sv.) Frööknop, (lat.) calyx, uterculus. Hamb. (1700).
1) till 1: knoppliknande frögömme (se -GÖMME a); numera särsk. om linets fröhus. PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 44. I September, då fröknopparne (på potatis) blifva gula, afplockas de. Lundström Trädg. 114 (1852). Det i halfmognad eller gulmognad skördade (lin-)fröet hinner under torkning uppnå en god, jämn eftermognad i fröknoppen. Arenander Lin. 25 (1910). särsk. (†) till 1 d: fruktkropp (på svamp), sporfrukt. (Svampar av ordningen Gasteromyci äro) inuti uppfyllde med fröknoppar, och utanpå omgifne med en egen hinna, skal eller Hylle. VetAH 1815, s. 108. Agardh Bot. 1: 37 (1830).
2) (numera mindre br.) bot. till 1 a: fröämne. Möller (1790). Fröen .. utväxa af de befruktade fröknopparna (ovula). Arrhenius Bot. 127 (1857). PedT 1892, s. 194.
3) (†) groddblåsa (i ägg); jfr FRÖ, sbst.1 2 a β. VetAH 1748, s. 256.
(1 b) -KONTOR. (numera föga br.) (mindre) privat frökontrollanstalt; äv.: fröfirma. LAHT 1881, s. 31. KatalIndUtstSthm 1897, s. 172.
(1 b) -KONTROLL. gm fröanalys utförd kontroll över utsädesvaras (säds o. frövaras) kvalitet; nästan bl. om organiserad dylik kontroll bedriven gm frökontrollanstalter. LAHT 1878, s. 89. Handledning i frökontroll. Lyttkens (1879; boktitel). Frökontrollens nuvarande ståndpunkt. Jönsson (1894; boktitel). I maj 1869 framhöll skaparen af frökontrollen, professor Friedrich Nobbe i Tharand, vid ett offentligt sammanträde för första gången behofvet af en ordnad frökontroll. LB 2: 2 (1899).
-KONTROLL-ANSTALT ~02. anstalt för frökontroll; i allm. om av hushållningssällskap upprättad o. av staten understödd dylik anstalt, sällan om privat. Statens centrala frökontrollanstalt (inrättad 1925). Lokal frökontrollanstalt, om hushållningssällskaps frökontrollanstalt (i motsats till statens centrala anstalt). Möller Jordbr. 188 (1881). Frökontrollanstalternas ändamål är att befrämja den inhemska fröodlingen och fröhandeln. SFS 1886, nr 78, s. 1.
-KONTROLL-STATION. [efter t. samenkontrollstation] (mindre br.) frökontrollanstalt. Lyttkens Frök. 4 (1879). LAHT 1883, s. 192.
-KONTROLL-VÄRKSAMHET(EN)~002(0). StatOffUtredn. 1922, 2: nr 25 (i titeln).
(1 b) -KONTROLLANT. person som yrkesmässigt bedriver frökontroll; särsk. om viss tjänsteman vid Statens centrala frökontrollanstalt. SFS 1894, Bih. nr 78, s. 15.
-KORN. (frös- 1760 (i bet. 2))
1) till 1: frö; numera nästan bl. (mindre br.) för att beteckna ett enskilt, isolerat frö. Somblige (vilda djur) äta allena matkar, somblige frökorn. PErici Musæus 2: 264 b (1582); möjl. till 2. Först i mars, april och maj, vid torra vindar och solsken, öppna sig kottarne småningom och släppa frökornen. Skogvakt. 1891, s. 90. särsk.
a) bildl.; jfr FRÖ, sbst.1 3. Rosenius Bud 3 (1858). Rydberg Myt. 1: 45 (1886).
b) (†) till 1 d: spor. Westring SvLafv. 2: 52 (1805). VetAH 1816, s. 126.
2) [fsv. frökorn] (†) till 4: sädeskorn (användt till utsäde); ofta koll.: utsäde. Verelius 80 (1681). Led, o Fader, led den vilda tiden / som i stormen sina frökorn sår! Tegnér (WB) 3: 39 (1817; bildl.). Nöden (har) tvungit till förtäring äfven af det tjenliga frökorn, som kunnat finnas i orten. Järta VSkr. 2: 236 (1823). QLm I. 5: 38 (1835). Proserpina, sädesgudinnans dotter, det personifierade frökornet. (Cavallin o.) Lysander 45 (1854).
(1 b) -KOTTE. skogsv. kotte med utbildade frön l. avsedd att lämna frön till sådd. Wikström ÅrsbVetA 1836, s. 368. Björkman Skogssk. 114 (1868). VerdS 85: 15 (1900).
-KRONA.
1) [jfr DILL-KRONA] (†) till 1; benämning på fruktflock o. d. Lundberg Träg. 145 (1754; på nejlika). LAHT 1878, s. 155 (på kumminstånd).
2) bot. till 1 a: i spetsen av skalfrukt sittande kransformad (valkformig) bildning (blomfoder). Skalfrukt med frökrona, motsatt: naken skalfrukt. Möller (1790). Forssell InlBot. 147 (1888).
(1 b) -KULTUR. (mindre br.) = -ODLING. LAHT 1882, s. 250. Östergren (1922).
(1 b) -KÅL. (numera mindre br.) kål som får växa för att lämna frö till utsäde. Lind (1749; under Samen-Kohl). SvTyHlex. (1851, 1872).
-KÄRNA, r. l. f. det inre av ett frö; motsatt: fröskal. SP 1809, nr 38, s. 2. Frökärnan består antingen endast af grodden (embryo), eller af denna och fröhvita. Nyman Bot. 47 (1864). Våra kaffebönor äro frön, som beröfvats sitt skal, alltså frökärnor. Elfving Kulturv. 168 (1895).
(1 b) -LEVERANS. handel.
(1) -LIKNANDE, p. adj.
(4) -LÖN. (frö- 16831772. frös- 16641696) [fsv. frölön] (†) betalning som en person som avträder ett hemman o. d. får av efterträdaren ss. ersättning för det gjorda utsädet. VDAkt. 1664, nr 207. Ihre 1: 609 (1769). Hof DialVg. (1772).
(1 b) -MAGASIN. (numera bl. tillf.) Fischerström Tal 211 (1769). SP 1779, s. 72.
-MANTEL. fröhylle. Rebau NatH 2: 59 (1879). Ett av en karmosinröd frömantel (muskotblomma) inneslutet .. frö .. den s. k. muskotnöten. Jönsson Gagnv. 277 (1910).
(1 b) -MARKNAD. handel. LAHT 1893, s. 132. Vår inhemska frömarknad. Därs. 1910, s. 419.
-MJÖL, se under FRÖA, v.2
(1) -MOGNAD. i sht skogsv. QLm I. 4: 48 (1833). Frömognaden (hos lärkträdet) inträffar i oktober, ungefär samtidigt med barraffallet. Haller o. Julius 56 (1908).
-MOLLA. [namnet givet med anledn. av växtens talrika frön] växten Chenopodium polyspermum Lin. Nyman HbBot. 338 (1858). Post Ogräsv. 78 (1891).
(1) -MÄNGD. SkogsvT 1904, s. 281.
-NAVEL. (†) fröärr. Wikström ÅrsbVetA 1832, s. 89.
(1 b) -NOTA. särsk.: mindre frökatalog. Lundström Trädg. 141 (1841). Östergren (1922).
(1 b) -NOTERING. handel.
(1 b) -NÖTARE, r. l. m. (i fackspr.) frönötningsmaskin. TLandtm. 1891, Annonsbl. nr 24, s. 2.
-NÖTNINGS-MASKIN. (i fackspr.) maskin vari frön (särsk. klöverfrön) befrias från fröhylsan, frönötare. RegPatent 1885—89, s. 45 (1890; med hänv. till Sädesrensningsmaskiner).
(1 b) -ODLARE. person som mer l. mindre yrkesmässigt bedriver fröodling. LAHT 1881, s. 200.
Ssgr: fröodlar(e)-förbund,
-förening.
(1 b) -ODLING. odling av växter i avsikt att framställa l. erhålla lämpligt utsädesfrö. HbTrädg. 1: 17 (1872). Anställande av en statskonsulent i fröodling. BtRiksdP 1916, 10: nr 1, s. 43.
-ODLINGS-FÖRENING. fröodlarförening. LAHT 1882, s. 250. Fröodlingsföreningar med fullständiga renserier. Därs. 1910, s. 416.
-OGRÄS~02. landt. ogräs som fortplantar sig o. sprides gm frön; motsatt: rotogräs. LAHT 1882, s. 159.
(1 b) -PARTI. handel.
(1) -PLANTA.
1) planta som får växa för att lämna frö till utsäde. Holm NSv. 34 (1702).
2) planta uppvuxen ur (uppdragen av) frö; motsatt: rotskotts- o. sticklingsplanta. Lundström Trädg. 337 (1852). R(hamnus) frangula förökar sig sannolikt lika villigt med fröplantor som med rotskott. VetAÅrsb. 1914, s. 247.
(1 b) -POTATIS. (i sht förr) potatisstånd avsett att lämna frö till utsäde; vanl. koll. EconA 1807, sept. s. 83. Lundström Trädg. 114 (1852).
(1 b) -PRODUCENT. fröodlare. —
(1) -PRODUKTION.
1) bot. till 1 a: fröbildning; vanl.: (en växts, arts l. individs) förmåga att utbilda moget frö. God, dålig fröproduktion. BotN 1885, s. 24. Stallgödsel, gödselvatten och chilisalpeter hafva utöfvat ungefär enahanda verkan på fröproduktionen (hos strandsvingel). LAHT 1900, s. 217.
2) landt. o. handel. till 1 b: (yrkesmässig) odling av växter för fröskörd; i sht konkret: avkastning av dylik odling. —
(1 b) -PROV. nästan bl. konkret.: prov på utsädesvara, särsk. om prov som insändes till frökontrollanstalt för analysering. Lyttkens Frök. 5 (1879). SFS 1894, Bih. nr 78, s. 1.
-PUNKT. (†) groddblåsa (i ägg); jfr FRÖ, sbst.1 2 a β. VetAH 1751, s. 76. Berzelius Kemi 6: 652 (1830). Kindblad (1871).
-PÅSE.
1) (†) bot. till 1 a, = -HYLSA a slutet; jfr -SÄCK 1. Möller (1790). Heinrich (1814).
2) (tillf.) till 1 b: påse innehållande frö, vanl. om påse innehållande fröprov. Heidenstam Tank. 61 (1899). LAHT 1909, s. 65.
-REDNING.
1) till 1.
a) till 1 a; jfr FRUKTIFIKATION.
α) abstr.: den process som utmynnar i bildningen av ett frö (en frukt); äv. inskränktare, dels: befruktning, dels: fröbildning (fruktbildning). Möller (1790). Fröredning (Fructificatio). Dennas tvänne hufvudmomenter äro blomningen och fruktsättningen. Hartman Fl. XXXVII (1832). Berndtson (1880).
β) konkret.
α') (†) Möller PrincBot. 13 (1755). Frö-redning .. (dvs.) de delar, som framkomma vissa tider och äro nödvändiga til växternes fortplantning och bibehållande. Desse delar äro .. Blomfoder .. Blomkrona .. Ståndare .. Spiror (dvs. pistiller) .. Fröhus .. Frö .. Fäste. Euphrasén Linné 41 (1792).
β') (numera knappast br.) befruktningsorgan(en) (ståndare o. pistill) hos de högre växterna. VetAH 1816, s. 110; möjl. till α'. Han tog en blomma .., det var en sluten knopp, bladen lågo hvita derinne, overksamma, utan doft, utan fröredning. Wetterbergh Altart. 578 (1848). Östergren (1922).
b) (†) till 1 d: sporbildning; konkret: (de) sporbildande organ(en) hos en kryptogam, särsk. hos svamparna. Regnér Begr. 2: 70 (1803, 1813; uppl. 1780, 1793: parningssätt). Hos flere arter (svampar) är .. fröredningen ätbar medan svampen är späd. Hartman Svamp. 8 (1874).
2) (†) till 2; i ssgr. —
-REDNINGS-BLODÅDER. (†) till -REDNING 2: genitalven. Frörednings blodådrorna gå til Pungsten eller Äggkakan. Hernquist Hästanat. 56 (1778).
-REDNINGS-DEL. till -REDNING 1; nästan bl. i pl.
a) till -REDNING 1 a.
β) = -REDNING 1 a β β'. Den sälsamt fräna lukt, som äfven de välluktande Orchidernes fröredningsdelar sprida då de vidröras. VetAH 1800, s. 134. Berzelius Kemi 4: 83 (1827). Wahlberg Foderv. 26 (1835).
b) (numera knappast br.) = -REDNING 1 b. VetAH 1794, s. 97. 2NF (1908).
-REDNINGS-LAGER, n. (numera knappast br.) till -REDNING 1 b. Smitt Svamp. 9 (1863).
-REDNINGS-ÅDER. (†) till -REDNING 2: genitalartär; särsk.: artär som går till de hannliga könsorganen. Hernquist Hästanat. 52 (1778).
(1 b) -RENSARE, r. l. m. frörensningsmaskin. Juhlin-Dannfelt 93 (1886).
(1 b) -RENSERI1004 l. 0104, äv. 3~002. landt. anstalt för frörensning. SD(L) 1898, nr 494, s. 2.
(1 b) -RENSNING. landt. rensning av foderväxtfrö, särsk. av gräs- o. klöverfrö, medelst fläktning, sållning o. d. Juhlin-Dannfelt 197 (1886).
-RENSNINGS-MASKIN. LAHT 1881, s. 64.
(1 b) -RIA. skogsv. ria för fröklängning. VerdS 85: 12 (1900).
(1) -RIK.
-RIKEDOM~002 l. ~200.
(1) -ROT. groddrot; motsatt: kronrot; nästan bl. i pl. Arrhenius Jordbr. 2: 58 (1860). Frörötter, .. (dvs.) birötter, som hos sädesslagen utgå från själfva grodden. 2NF (1908).
(1 b) -ROVA. landt. rova som odlas o. får växa för att lämna frö till utsäde. IErici Colerus 2: 86 (c. 1645).
(1) -SAMLA, anträffat bl. ss. vbalsbst. -ande, -ing (se d. o.), -are (se d. o.) samt (mera tillf.) i p. pr. BBergius PVetA 1769, s. 85. UVTF 35: 97 (1886).
(1) -SAMLARE. person som mer l. mindre yrkesmässigt samlar frö; särsk. till 1 b: person som (odlar o.) insamlar (skördar) frö till utsäde; förr användt ss. namn på olika handböcker i fröodling; numera äv. om inrättning å skördemaskin för tillvaratagande av vid kärvarnas bindning avfallande frön. Den Svenska Frösamlaren. SP 1779, s. 328 (boktitel). KatalIndUtstSthm 1897, s. 279.
(1) -SAMLING.
1) abstr.: insamlande av frö; särsk. till 1 b: skördande av frö avsett till utsäde, ofta i uttr. lätt, besvärlig frösamling o. d., om lättheten resp. svårigheten vid skördandet av (en växts) frön. Gadd Landtsk. 2: 263 (1775). Retzius FlOec. 258 (1806). Den ståtliga ängskampen (Phleum pratense), som .. nu så högt berömmes för sin fodermängd och lätta frösamling. Santesson Nat. 62 (1880).
2) konkret: samling av prov på olika slag av frö, i sht för studieändamål. BotN 1853, s. 189.
-SKAFT.
a) (mindre br.) till 1 a, = -STRÄNG. Lindman NordFl. 3: 169 (1903).
b) (†) till 1 d: fruktskaft hos mossor. VetAH 1787, s. 259.
-SKAL.
1) bot. till 1 a: fröets egen, av fröämnets integument bildade, yttre betäckning; motsatt: frökärna. Wallerius Åkerbr. 221 (1761). (Vid fröbildningen) utvecklas integumenten (på fröämnet) till fröskalet, som har en skyddande uppgift och ofta även medverkar vid fröspridningen. BKonvLex. 4: 758 (1924).
2) (†) till 1, = -SKIDA. Florinus Voc. 138 (1695).
-SKIDA. (oftast tvårummig) kapsel som har fröna fästa i tvenne motsatta rader längs efter sidorna av det skiljeväggslika fröfästet, skida; förr, mindre noggrant, äv. om fröbalja. Risingh Landb. 62 (1671; om frukten hos rova). VetAH 1773, s. 149 (om frukten hos Lathyrus tuberosus Lin.). Bergstrand Johnson 1: 202 (1874).
-SKIVA.
1) (†) till 1 d; hos vissa svampar: skivlik bildning (på undersidan av hatten) som uppbär sporer, (frukt)skiva, lamell. Smitt Svamp. 19 (1863).
2) (†) groddblåsa; jfr FRÖ, sbst.1 2 b. Fries ÅrsbVetA 1834, s. 166. Blodkärlen i äggets fröskifva. Hygiea 1853, s. 229.
-SKOLA. [jfr PLANT-, TRÄD-SKOLA] (numera mindre br.) för uppdragande av fröväxter. Gadd Landtsk. 2: 261 (1775). WoH (1904).
(1, särsk. 1 b) -SKÖRD. abstr. o. konkret. QLm. I. 4: 45 (1833). Till fröskörd låter man rötter (av cikoria) stå qvar i jorden öfver vintern. HbTrädg. 2: 26 (1872). Björken har (under året) haft en medelmåttig—riklig fröskörd. SkogsvT 1911, s. 418.
(1 b) -SLAG. frösort. —
-SLUNGNING. (vid fruktens mognad hos vissa växter skeende) utslungning av frön ur frukten; jfr -KASTNING. Lindman NordFl. 3: 159 (1903).
Ssg: fröslungnings-mekanism.
(1 b) -SORT.
(1 b) -SORTERARE, r. l. m. frösorteringsmaskin. MosskT 1889, nr 3, Bih. s. 27.
(1 b) -SORTERINGS-MASKIN. vanl. med frörensningsmaskin kombinerad maskin som sorterar det behandlade fröet efter storlek (l. tyngd). Juhlin-Dannfelt 393 (1886).
-SPIRA. (mindre br.) = -STÄNGEL a. Lundström Trädg. 1: 98 (1831). Östergren (1922).
-SPRIDARE, i bet. a m. resp. m. l. r., i bet. b r. l. m.
a) bot. till 1 a: varelse som bidrager till fröspridning. UVTF 25: 40 (1880). Den viktigaste fröspridaren är numera, när det gäller större afstånd, människan. 2NF 26: 803 (1917).
b) landt. till 1 b, om viss del av såningsmaskin. PT 1892, nr 209 A, s. 1.
-SPRIDNING. särsk. bot. (o. skogsv.) till 1 a. Fries Växtr. 114 (1884). Djurens, särskildt fåglarnes roll vid fröspridningen. Sernander SkandVeget. 3 (1901). Tidig fröspridning (för granen) under oktober och november månader. SkogsvT 1910, s. 515.
Ssgr: fröspridnings-anordning,
-apparat,
-sätt.
(4) -STAM.
1) (mindre br.) skogsv. fröträd. Gadd Landtsk. 1: 199 (1773). EconA 1807, juli s. 64.
2) genetiskt enhetlig sort av frö av viss växt. UtsädT 1908, s. 73.
(1 b) -STICKA. trädg. flat trästicka som användes som etikett i frösängar o. d. Franzén o. Malmlundh 44 (1892).
(1 b) -STJÄLK. (mindre br.) fröstängel. Rålamb 14: 19 (1690). Af för starck värma löper .. (blomkålen) giärna uti frö-stjelck. Lundberg Träg. 34 (1754). LB 2: 428 (1901).
(1 b) -STOCK.
1) stånd (av kål, beta o. d.) som får växa för att nästa år lämna frö till utsäde. Broocman Hush. 2: 106 (1736). Då rofvorna och kålrötterna upptagas, utväljas lämpliga plantor till fröstockar. Grotenfelt JordbrMet. 363 (1899). (†) bildl.; jfr FRÖ, sbst.1 3. (Statsmannen) anser .. (jordbruket) som en fröståck til folkhopen, och Statens bästa Gullgrufva. VetAH 1759, s. 189. Chydenius 218 (1765).
2) fröstängel på stocklöpare. Många hade emot att så (sockerbetor) tidigt, att så många plantor gå upp i fröstockar. LAT 1869, s. 32. LAHT 1904, s. 22.
-STOFT, se FRÖA, v.2
-STRÄNG, r. l. m. den växtdel som förbinder fröet med fröfästet; jfr -SKAFT. SvLittFT 1833, sp. 199. Forssell LbBot. 227 (1890).
(1 b) -STÅND.
2) (†) honstånd. Alm(Sthm) 1832, s. 42 (hos hampa).
(4) -STÅNDARE. (†) = -TRÄD. SP 1779, s. 219, 258.
(4) -STÄLLNING. (†) skogsv. fröträdsställning. Arrhenius Jordbr. 3: 225 (1861). Thelaus Skog. 149 (1865).
-STÄNGEL.
a) till 1 a o. b: stängel som uppbär en i frö gången blomma l. blomställning. Lundström Trädg. 1: 62 (1831). Hvit jättemorot är en god sort, gaf något fröstänglar. LAHT 1904, s. 63.
b) (†) till 1 d: sporblad. PhysSH 1: 117 (1776).
(1 b) -STÖPNING. landt. Wallerius Åkerbr. 227 (1778).
(1) -SÅ, v., anträffat bl. i p. pf. -sådd o. ss. vbalsbst. -sådd (se d. o.) o. -såning (se d. o.).
a) (mindre br.) beså (en hage o. d.) med (gräs)frö. Brauner Åker 146 (1752).
b) i sht trädg. o. skogsv. fortplanta (en växt, träd l. skog) med frön; jfr -SÅDD. JernkA 1881, s. 11.
(1) -SÅDD, r. l. f. i sht landt., trädg. o. skogsv. såning av frö; särsk. om det sätt att fortplanta växter (skog) som sker gm sådd, motsatt: plantering l. förökande gm jordskott, rotknölar o. d.; stundom mer l. mindre konkret. SFS 1838, nr 12, s. 11. Lundström Trädg. 29 (1852). Fortplantningen (av humle) sker ej genom frösådd, utan medelst stickling, eller genom från moderplantan frånskilda rotskott. Lindberg Svagdr. 22 (1892). LAHT 1905, s. 156. bildl.; jfr FRÖ, sbst.1 3. Sander Dikt. 90 (1870).
(1 b) -SÅLL. landt. särsk. om det tätaste av de såll som ingå i en harpa o. d., vilket bl. gmsläpper finare beståndsdelar, smärre ogräsfrön, sand o. d. AB 1865, nr 31, s. 1. Harpan är försedd med 3 eller 4 såll af olika groflek, hvilka benämnas skum- eller öfversåll, .. mellansåll .. och frösåll. LB 4: 394 (1906).
(1 b) -SÅNING. jfr -SÅDD. VetAH 1750, s. 146. Vid frösåning är det högst angeläget, att anskaffa friska, grobara frön. LAHT 1893, s. 122.
-SÅNINGS-MASKIN. PrHb. 1: 510 (1884).
-SÄCK. (†)
a) till 1 a, = -HYLSA a slutet; jfr -PÅSE. Hartman Fl. LXXV (1832). Wahlberg Foderv. 33 (1835).
b) till 1 d, hos mossor: sporangium. BotN 1854, s. 148.
(1 b) -SÄD. (†)
1) till 1 b: sädesslag bestående av ”frö”. Thenna Frö-Sädhen (dvs. rovor o. d.) giör Landgrunden mycket frodigh. Risingh Landb. 62 (1671).
2) till 4: utsäde(ssäd). OEkman (1697) i SvMerc. 2: 788. Järta VSkr. 2: 237 (1823). Wengelin GMinn. 68 (1893; i fråga om ä. förh.).
(1 b) -SÄDE. (†) abstr.: sådd av frö. Serenius EngÅkerm. 53 (1727).
(1 b) -SÄNG.
1) trädg. o. skogsv. säng l. land avsedd (avsett) till uppdragande av plantor ur frö. Björkman Skogssk. 173 (1868). HbTrädg. 1: 25 (1872). 2NF 25: 1076 (1917).
2) trädg. säng l. land varpå till fröskörd avsedda växter planteras. Lundström Trädg. 1: 74 (1831). Kindblad (1871).
(1) -SÄTTA; jfr -SÄTTNING. i sht trädg. o. skogsv. sätta frö; gå i frö. Det frösatta Skallergräset .. angifver .. (höbärgningstidens) ankomst. Ahlquist Öl. 1: 361 (1822). (Våtarven) gör sig då (vid ihållande rägnskurar) ej ens besväret att öppna sina blommor, men frösätter det oaktadt lika rikligt. MosskT 1893, s. 113.
(1) -SÄTTNING. förhållandet att en växt sätter l. utbildar frön l. går i frö; ofta i uttr. god, riklig, dålig frösättning. Den Blåkål som väljes til frösättning, bör vara aldeles blå. Fischerström 3: 71 (1782). Granens rikligare och oftare förekommande frösättning bidrager .. till tallens utträngande. Haller o. Julius 155 (1908).
Ssg: frösättnings-år. skogsv. JernkA 1851, s. 261.
(1 b) -TAGNING. skördande av frö. SDS 1898, nr 167, s. 2. Huruvida foderproduktion eller frötagning blir mest lönande. UtsädT 1908, s. 55.
-TALL. fröproducerande tall; särsk., till 4, om dylik tall kvarlämnad vid skogshygge ss. fröträd. JernkA 1878, s. 7. De kvarstående frötallarna äro de enda resterna af den fordom ståtliga skogen. TurÅ 1914, s. 271.
(1 b) -TILLGÅNG~02.
(1) -TOM. Nyman VäxtNatH 1: 387 (1867). Frötomma kottar. Björkman Skogssk. 125 (1868).
(4) -TRÄD. skogsv. träd som vid skogshygge kvarlämnas, för att det gm självsådd skall säkerställa återväxten; äv. om träd i kanten av hygget som gm sitt fröfall bidrager till hyggets besåning. SP 1778, s. 52. SkogsvT 1903, s. 88.
-TRÄDS-STÄLLNING. skogsv. eg.: utmärkande av fröträd vid skogsavvärkning; (avvärkning av skog med) kvarlämnande av fröträd; konkret: de efter avvärkning på hygget kvarstående fröträden; jfr -STÄLLNING. Björkman Skogssk. 11 (1868). Man kan efter antalet fröträd på en viss yta .. dela fröträdsställningarna i 3 slag, nämligen i glesa, medeltäta och täta fröträdsställningar. Haller o. Julius 139 (1908). Å befintliga fröträdsställningar af tall .. blir förekomsten af mogen tallkott instundande vinter god. SkogsvT 1912, s. 473. Man skiljer mellan trakthuggning med kalafverkning .. och trakthuggning med fröträdsställning. 2NF 29: 565 (1919).
(1 b) -TÄKT. skördande av frö. Lundström Trädg. 1: 107 (1833). Lin till frötägt bör .. sås glest. LB 2: 44 (1899).
-ULL. benämning på fröhår, när det är ullartat. Aspens frö-ull. IIBiberg (1750) hos Linné Skr. 2: 38. Bomullen utgöres af fröullen hos bomullsplantan. ArbB 49 (1887).
(1 b) -UNDERSÖKNING ~0020. jfr -ANALYS. Lyttkens Frök. 5 (1879).
(1 b) -UTSTÄLLNING~020.
(1 b) -VARA, r. l. f. handel. frö(parti) betraktat ss. handelsvara; vanl. i pl. Utsädesspannmål och andra frövaror. LAHT 1881, s. 269. En bland de svåraste uppgifterna för frökontrollen är bestämmandet af en frövaras härkomst eller ursprungsort. TLandtm. 1900, s. 321.
(4) -VETE. (†) vete avsett till sådd. VetAH 1775, s. 319.
-VINGE. vingformat utskott på vissa växters (särsk. skogsv. på barrträds) frön. BotN 1867, s. 50.
-VITA, i sht förr äv. -VITE. [ordet är, efter mönster av ÄGG-VITA, bildat av Wahlenberg]
1) benämning på den (stärkelse l. äggvita l. fett innehållande) näringsvävnad som ingår i en frökärna o. som hos vissa växter får en rik utveckling. GWahlenberg i EconA 1808, juni s. 45. SvLitTidn. 1820, Bih. sp. 134. Fröhvita finnes af två slag, perisperm och endosperm. 2NF 9: 54 (1908).
2) (förr) benämning på det kemiska ämne som antogs utgöra det väsentliga i frövitan (i bet. 1) o. som antogs vara äggvita (albumin). Fröhvitan är löslig i vatten, före coagulering i värme, men den är olöslig i alkohol. Berzelius Kemi 4: 266 (1827); möjl. till 1. Nyblæus Pharm. 379 (1846).
(1 b) -VIVEL. = -BAGGE; jfr -DYVEL. 2NF (1908). LAHT 1910, s. 277.
-VÄXT.
1) till 1: växt som fortplantas gm frön. GT 1788, nr 71, s. 3. särsk. bot. till 1 a: växt som alstrar frön, blomväxt, hjärtbladsväxt, fanerogam; motsatt: sporväxt, kryptogam. Areschoug LbBot. 96 (1863). Forssell LbBot. 2 (1890).
2) till 1 b: växt som får växa för att lämna frö till utsäde. Lundberg Träg. 144 (1754). UtsädT 1908, s. 35.
(1 b) -ÅR. skogsv. år då träden lämna rikligt med utbildat frö; äv.: år sett från synpunkten av fröskördens riklighet under detsamma, i förb. godt, dåligt fröår o. d. EconA 1807, juli s. 83. Ett .. rikligt fröår för boken. SkogsvT 1903, s. 343. Fröår (för tall) inträffar vanligen hvart 4:de à 5:te år, i öfre Norrland dock med längre och oregelbundnare mellantider, så att därstädes 10—15 år kunna förflyta mellan hvart fröår. Haller o. Julius 33 (1908).
(1 b) -ÅTGÅNG~02. skogsv. Cnattingius Skogslex. 106 (1876, 1894). Den ofta onödigt höga fröåtgången vid skogssådd. SkogsvT 1905, s. 237.
-ÄGG. [efter den nylat. benämningen ovulum] (†) fröämne. BotN 1857, s. 129. NF 16: 324 (1891).
-ÄGGVITA~020. (föga br.) = -VITA 1. TLandtm. 1881, s. 451. Rosendahl Farm. 243 (1897).
-ÄMNE. bot. i fruktämne befintlig liten kropp som efter befruktningen växer ut till frö; förr ngn gg äv. om fruktämne. Doftet (Pollen), hvarigenom Fröämnen hos honan (dvs. pistillen) befrödas. Alströmer PVetA 1770, s. 53. VetAH 1787, s. 256 (om fruktämne). Lindman LbBot. 43 (1904). oeg. Tilas PVetA 1742, s. 21.
Ssgr: fröämnes-fäste,
-hinna,
-hylle,
-kärna,
-mun (se nedan),
-sträng (se nedan). —
-ÄMNES-MUN. i spetsen på fröämnet mellan fröämneshinnorna befintlig trång öppning gm vilken pollenslangen vid befruktningen vanl. intränger, mikropyl. Lundström Warming 230 (1882). Fröämnet .. består af: a) fröämneskärnan .., b) 1 eller 2 fröämneshinnor .., som omsluta fröämneskärnan, så att endast vid kärnans spets lämnas en liten öppning (fröämnesmunnen ..). Forssell LbBot. 222 (1890).
-ÄMNES-STRÄNG, r. l. m. bot. Den nedre, smalare delen af fröämnet, hvarmed det sitter fästadt på fröämnesfästet, kallas fröämnessträngen (funiculus). Rebau NatH 2: 19 (1879).
-ÄRR.
1) jfr NAVELGROP. Wahlbom SponsPlant. 8 (1750). Fröärr = det ställe på fröet, der detta vid mognaden lossnar från frösträngen. Forssell InlBot. 149 (1888).
2) (†) = -ÖGA 1. Möller (1790; med hänv. till frööga).
(1 b) -ÄRT. ärtstånd som får växa för att lämna ärter till utsäde; ärt som skall användas till utsäde; vanl. i pl. DA 1793, nr 44, s. 2. LAHT 1905, s. 69.
(1) -ÄTANDE, p. adj. zool. om djur (fågel): som lever av frön. Den fasta musculösa magen hos frö-ätande foglar. Murray IVetA 1772, s. 13.
(1) -ÄTARE, m. l. r. zool. djur (fågel) som lever av frön. Thorell Zool. 2: 178 (1861).
-ÖGA. (†)
1) ett frös grodd l. embryo. Wahlbom SponsPlant. 8 (1750). Möller (1790). Marklin Illiger 428 (1818).
2) = -ÄRR 1. Brander NatH 46 (1785).
Avledn.: FRÖA, v.1, äv. FRÖAS, v.1 dep., -ning (FRÖA, v.2, se sp. 1735). (fröda Kalm Resa 2: 437 (1756))
1) refl., dep. o. intr., om växt: gå i frö, sätta frö. Strålenhielm Ymp. 42 (1751). På somliga ställen var .. (åkertisteln) afslagen, at han icke måtte få tilfälle, at mogna och fröas. Kalm Resa 2: 15 (1756). Högberg Jim 259 (1909).
2) intr., om växt: släppa sina frön. Ihre 1: 609 (1769).
Särsk. förb.: fröa av sig l. utav sig. = FRÖA, v.1 2. Ström Skogsh. 24 (1830). särsk. bildl.: ha följder, sprida sig; äv. med obj.: ha l. få (ngt) ss. följd. Bremer NVerld. 2: 31 (1853). OPSturzenBecker (1855?) i Sturzen-Becker 1: 201. Rudin 1Evigh. 1: 249 (1872, 1878).
-FRÖAD, p. adj. (mindre br.) ss. andra led i ssgr: försedd med (så l. så beskaffade) frön; jfr NAKEN-, TÄCK-FRÖAD.
FRÖIG, adj.1 (adj.2 se sp. 1736) försedd med frön; huvudsakligen ss. andra led i ssgr: försedd med (så l. så många l. så l. så beskaffade) frön. LfF 1838, s. 348 (om gurka). Starrhö .. är hvasst och fröigt. TurÅ 1899, s. 149. jfr EN-, NAKEN-, MÅNG-, STOR-, TÄCK-FRÖIG m. fl.
Spoiler title
Spoiler content