publicerad: 1925
FLERE fle3re2, stundom 40, FLERA fle3ra2, stundom 40, l. (i bet. I 1, 2, i sht vard.) FLER fle4r, adj. kompar. o. obest. pron. pl., förr l. bygdemålsfärgat äv. sg.; FLESTE fläs4te, äv. 32, FLESTA fläs4ta, äv. 32, superl. pl. best., förr äv. sg. best., äv. (vard.; se II 1 c, d) FLEST fläs4t.
Ordformer
(fle(e)re GR 1: 18 (1521; nom. n.) osv. flera Svart G1 89 (1561; oblik form) osv. fläre BtFinlH 2: 37 (1544), Bark Bref 1: 136 (1703: fläres, gen.). fierre, -a HFinlKamF 1: 148 (1533: flerre, ack. m.), Swedberg Schibb. 222 (1716: flerra, ack. n.). fleijre GR 24: 100 (1553). fler (fleer) Wivallius Dikt. 82 (1631; i rim), Grubb 209 (1665) osv. — fleste, -a (-ä-) Stiernhielm VgL 103 (1663) osv. flest GHT 1924. nr 56, s. 10. flereste Lind (1749). flerste Wettersten Forssa 31 (c. 1750). — Anm. Redan tidigt började flere påvärkas av adjektivens böjning i positivus, tydligen beroende på försvagandet (I 2) resp. förlusten (I 3) av ordets ursprungliga komparativa innebörd. I ä. nysv. finna vi spår av den gamla motsättningen i m. (vid adjektivens böjning) nom. -e: ack. (oblik kasus) -a. Numera böjes formen i allm. ss. ett vanligt adj. (jfr Rydqvist SSL 2: 469 (1860), Linder Regl. 45 (1882)))
Etymologi
[fsv. flere, flæster, motsv. d. flere, flest, isl. fleiri, flestr, ävensom lat. plus (gen. pluris), mer (jfr PLUS), gr. πλἑες, flere, πλεῖστος, mest, fleste; kompar.- o. superl.-bildning på -is (möjl. under påvärkan av MERA, MEST) till roten i FULL. — Formen fler kan hava uppkommit i obetonad ställning l. bero på inflytande från MER]
I. FLER(E, -A).
1) med tydligt komparativ bet.: som i antal övergår (det föreliggande, nämnda l. antydda antalet); (förekommande l. förhanden) i större antal; talrikare. Där var (många) fler herrar än damer. Ååter sende han andra tienara flere än the första. Mat. 21: 36 (NT 1526). Monga Samaritaner .. troodde vppå honom för qwinnones taall skull .. och mykit flere troodde for hans oordh skuld. Joh. 4: 41 (Därs.; Bib. 1917: långt flera). J ären inträdde vthi idhra fädhers stadh, at syndarenar skola wara teste flere. 4Mos. 32: 14 (Bib. 1541). Jw fleere Kockar, jw mindre sodh(dvs. soppa). Grubb 404 (1665). De befästade borgar, som nu fler och fler (dvs. allt talrikare, i allt större antal) började uppresa sig. Palmblad Fornk. 2: 151 (1844). Fler vänner kungen har än jag förmodat. Hagberg Shaksp. 2: 332 (1847). Vinna allt flera själar för Guds rike. Rundgren Minn. 2: 224 (1870, 1883). Vi .. se, huru de olika betydelseskiftningarna af ett ord blifvit allt fler och fler. Hjelmqvist Källa 44 (1893). De ogifte äro fler, gifte samt änklingar .. färre uti adeln än i hela folket. Fahlbeck Ad. 2: 124 (1902). Sorgligt nog är det ganska många, som avfallit, men ännu flera hava genom döden avgått. DagbrKongo 256 (1911). — särsk.
a) för att uttrycka pluralis: mer än en (jfr 3). En eller fleere Byar. Stiernhielm Fateb. C 3 a (1643). Ther skog och mark ligger odeld flera byar emellan. BB 10: 4 (Lag 1734). — särsk. (†) i förb. fler(a) än en, mer än en. VarR 3 (1538). Vil någor bruka flera handtvärk än ett. HB 3: 3 (Lag 1734). Palmblad Fornk. 2: 210 (1844). På natten fick tjänstflickan fler än en gång stiga upp och ”lägga in några trän” (i ugnen). Öman Ungd. 187 (1889).
b) (†) framför sbst. i best. form. (Målet uppsköts) til tess flere arffvingene komma til stedes. OPetri Tb. 7 (1524).
c) (†) i förb. fler(a) än många, mer än många. VDAkt. 1724, nr 352 (1721). På fler än många sätt. Bellman Gell. 64 (1793).
2) om ett antal som tillkommer utöver det redan nämnda, förhandenvarande l. antydda: ytterligare några l. en del l. åtskilliga o. d., några (stycken) l. åtskilliga till l. därutöver; ofta föregånget av några, många, inga. Har du fler äpplen? Här är bara två cigarrer, vi få skicka efter fler. Såå äre och flere ordan (dvs. ordnar) aff samme secte. OPetri Clost. A 4 b (1528). The gåffuo them til hustrur the som the widh lijff behållit hadhe vthaff Iabes quinfolck j Gilead, och funno så inga flere. Dom. 21: 14 (Bib. 1541). Och Dauid toogh än nu flere hustrur och frillor j Ierusalem. 2Sam. 5: 13 (Därs.). Mit ark lär ha påmint både honom och flera derom. Dalin Arg. 1: 163 (1733, 1754). På de gamles breda axlar stå / de yngre, rum är der för fler ändå. Tegnér (WB) 3: 100 (1820). Du kan själf finna många fler exempel på Jesusord, som hafva denna manliga, nästan hårda klang. Beskow Till de unga 17 (1904). Han fick söka rätt länge, innan han råkade några fler vildgäss. Lagerlöf Holg. 2: 328 (1907). — särsk.
a) i uttr. med flera (vanl. skrivet m. fl.), vanl. ss. avslutning på en uppräkning som man ej finner nödigt att fortsätta. Kellgren 3: 209 (1793). Vi .. funno på perrongen oss till mötes landshöfdingen, regementschefen, borgmästaren och gruffogden med flera. De Geer Minn. 2: 211 (1892).
b) (numera bl. starkt bygdemålsfärgat i Norrl.) i förb. någon, mången, ingen fler, någon mer(a), någon därutöver osv. O, hiärtans kiär, drag eÿ bort meer, / tÿ iag är ehr och ingen fleer, / till tess iag döör och faller neer. Wivallius Dikt. 82 (1631). Læstadius 2Journ. 419 (1833). Högberg Vred. 1: 259 (1906).
3) för att beteckna ett obestämt (under de föreliggande omständigheterna ej så obetydligt) antal (i regeln mer än två): några, några stycken, åtskilliga, icke så få o. d.; äv. (i skriftspr.) abs.: några l. åtskilliga personer. Lund har flera vackra planteringar. Vi voro flera stycken där. Flera gånger, upprepade gånger. Flere Andelige och Werldzlige Rådh. GR 1: 18 (1521). När molnskyyn j flere daghar dwaldes offuer tabernaklet. 4Mos. 9: 19 (Bib. 1541). Jagh och flere andre. OxBr. 5: 50 (1630). Hr Ridderstråle .. sade, at flere med honom voro af den oförgripelige meningen, at ... 2RARP 4: 40 (1726). På flere ställen. Widegren (1788). Flera år derefter. Geijer II. 1: 33 (1825). Resan (blir) billig, då man är flera i sällskap. TurÅ 1888, 1: 13. Antalet af närvarande adelsmän uppgick stundom till flera hundra. De Geer Minn. 1: 57 (1892). — (†) ställt efter sitt sbst. Her Peder Sunnanwädher, Mester Knut och andra slijka Förrädare fleere. Tegel G1 1: 108 (1622); jfr 2. — särsk.
a) i förb. de flera; numera bl. ngn gg i fråga om ett (gm relativsats l. attribut) i värkligheten, ehuru ej numerärt begränsat antal; förr äv. mera obestämt: åtskilliga andra. Uplandz och Östgöthe Adelen gåfwo sigh samman om ett Skepp och en Iacht ther hoos, sammaledes och the flera. Girs G1 158 (c. 1630). Sundelius NorrköpMinne 500 (1798). Hvad mig och de flere som tänka lika med mig angår. Tegnér (WB) 2: 463 (1816). De flera försöken att lösa detta problem. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 11 (1852). Bland de flere bilder man eger af honom från hans mannaår. Rydberg RomD 88 (1877). Elkan Hall 417 (1899).
b) (numera föga br.) föregånget av gen. l. poss. pron. (Kyrkan) är inuti ljus, oagtadt dess flere Pelare. Linnerhielm 1Bref 140 (1797). Haf tack, min bäste Zachris, för dina flere skrifvelser. ZTopelius d. ä. (1829) hos Vasenius Top. 1: 325. GHT 1896, nr 232, s. 4.
4) (†) i sg.: större. Så att een handlingh man (dvs. handelsman) i Bårgå mehre och fläre inkåmpst hafver änsom vår heele stadh. BtHforsH 1: 47 (c. 1605).
II. FLEST(E, -A).
1) i fråga om antal.
a) i pl.: största antalet, största delen, den övervägande delen, (det stora) flertalet, pluraliteten, majoriteten; numera alltid i best. anv. o. föregånget av best. art., gen.-attribut l. poss. pron.; ofta absol. de flesta, största antalet människor, folk l. människor i allmänhet, den stora hopen. Stiernhielm VgL 103 (1663). När .. miszhälligheet .. yppas; tå giäller thet Wahl, som består af fläste Stämmor. Kyrkol. 19: 14 (1686). Den, som får de fläste vota, får ock (landtmarskalks-)Embetet. 2RARP 4: 509 (1727). Flästa invånarne (i Danzig) äro Lutheraner. Djurberg GeogrUngd. 259 (1781). I detta hus tillbragte jag mina flesta aftnar. De Geer Minn. 1: 66 (1892). Negrer och negresser af alla åldrar och schatteringar, somliga svartare än de flesta. SD(L) 1902, nr 16, s. 1. Jag var en man som de flesta, god nog, där det gällde mitt, klok nog, där jag såg, trång och blind för öfrigt. Hallström Legenddr. 149 (1908).
b) (†) i sg. best.; i sht i uttr. flesta delen, hopen, största delen, de flesta. Fläste delen af the gamble kunde intet lääsa. KyrkohÅ 1915, s. 301 (1687). Imedlertid styrdes ännu (vid reformationstiden i Sv.) fläste hopen af Påviske lärare. Dalin Hist. III. 1: 196 (1761). Den flästa (dvs. mesta) tiden, som han där låg. Kempe FabritiiL 136 (1762). GAJärnefelt (1818) hos Heinricius ÅboAk. 46.
c) (vard. i södra Sv.) i oböjd form framför sbst. i pl. l. med ett dylikt underförstått: mest. Han fick flest röster (vid riksdagsmannavalet).
d) [jfr d. som folk er flest] (vard., föga br.) i oböjd form övergående i adv. i uttr. som folk(et) är flest, som folk(et) är mest, som de flesta äro. Dessa herrar (dvs. riksdagsmännen) äro i övrigt hederliga och oförvitliga så som folk är flest. GHT 1924, nr 56, s. 10.
2) (†) ypperst, främst, förnämst (i rang o. samhällsställning). Lagförsl. 12 (1609). Någre Christne (i synnerheet månge vtaff the ypperste och Fläste) .. trädde fram til the Hedniske Offren. Schroderus Os. 1: 184 (1635). The åtta Fläste i Stadhen. Därs. III. 2: 246.
Sammansättningar. Anm. Ssgr med FLERE (A—C) ansluta sig i allm. till bet. I 1 a l. beteckna ett antal som är större än det som angives gm en omedelbart föregående ssg med TVÅ-, TRE- osv.
A: FLER-ARMAD, p. adj. med flera armar (vanl. i oeg. bet.). Enkla eller flerarmade, raka trappor. NF 1: 627 (1875). En .. flerarmad kanal mellan Eufrat och Tigris. Lindberg Hârûn 30 (1900). —
-ATOMIG. kem. om molekyl: som består av flera atomer; om ämne o. d.: som har molekyler av nämnda slag; äv. (mindre br.) om radikal: flervärd. Tillvaron av dylika fleratomiga radikaler hänvisade på tillvaron af fleratomiga elementer t. ex. O, S, Ca. Rosenberg OorgKemi 90 (1887). —
-AXLIG. med flera axlar; särsk. bot. Fleraxlig .. kallas en växt, där växtens olika blad äro fördelade på flera olika slags skott. 2NF (1907). —
-BYGGARE, r. l. m. bot. växt (tillhörande 23:de klassen, Polygamia, i Linnés sexualsystem) som har både en- o. tvåkönade blommor på samma stånd, polygam. Lundström Warming 269 (1882). —
-BÖRD. (i fackspr.) födande av mer än ett barn i samma barnsbörd. NF 15: 1027 (1891). ASvLäkT 1913, s. 1380. —
-DUBBEL. (flera- 1749—1800) viken l. lagd l. tagen (eg. dubbel) flera gånger; flerfaldig. Lind 1: 1136 (1749). Då en del .. af Kumo Laxfiske nyl. bårt-arrenderades här på Lands-Cancelliet, stego buden ovanl. högt, flerdubbelt öfver förra arrendet. Porthan BrefCalonius 549 (1799). Imedlertid har egendomen, genom odling och andra omständigheter, stigit till fleradubbelt värde. LBÄ 33—35: 60 (1800). En hög flerdubbel bergrad, Atlas, .. stryker i Afrikas nordvestra hörn från s. v. mot n. o. Palmblad LbGeogr. 44 (1835). —
-FALD, sbst. (mindre br.) flertal. Atterbom Minnest. 2: 103 (1847). Målade ornament i en flerfald af färger. NF 14: 861 (1890). —
-FALD, adj., nästan bl. ss. adv. -faldt. flerfaldig. Hof Skrifs. 18 (1753). Atterbom Siare 5: 22 (1849). Hålla stånd mot en flerfaldt öfverlägsen fiende. Ramsay VägvFinl. 85 (1895). —
-FALDIG. förekommande l. upprepad o. d. flera gånger; av flera olika slag; på flera olika sätt; i pl.: flera olika, äv.: åtskilliga. Flerfaldiga gånger, upprepade gånger. Martin PVetA 1763, s. 192. Denne nödgades, efter flerfaldigt förnekande, bekänna, att han fått (brevet). SvBL 2: 43 (1859). Wahlenbergs flerfaldiga och stora förtjenster om Svenska Floran. Fries BotUtfl. 3: 100 (1864). Spanjorerna voro i antal flerfaldigt underlägsna de infödde. Pallin NTidH 3 (1878). —
-FALDIGHET—00~2, äv. ~200. Rääf Ydre 4: 409 (i handl. fr. 1793). I sig sjelf fordrar ämnesläsningen icke nödvändigt en flerfaldighet af Lärare. Tegnér (WB) 6: 153 (1826). —
-FAMILJS-HUS, avsett för flera familjer; motsatt: enfamiljshus. —
-FASIG. elektr. om växelström: som består av två l. flera enkla växelströmskomponenter i fas förskjutna i förh. till varandra; äv. om maskin o. d.; motsatt: enkelfasig. FFS 1894, nr 16, s. 56. Flerfasig, d. ä. två- eller trefasig ström. TT 1902, M. s. 77. —
-FAS-STRÖM. elektr. motsatt: enfasström. JernkA 1892, s. 210. Vid flerfasström användas flera än två ledare, som genomgås af sinsemellan fasförskjutna lika strömmar. 2NF 33: 451 (1922). —
-FÄRGAD, p. adj. med flera färger. SP 1780, s. 580. Rosetter af hvita och flerfärgade band. Portf. 1851, s. 104. —
-FÄRGS-TRYCK. tekn. abstr. o. konkret. Då man såg att rotationspressen kunde användas för tvåfärgstryck, uppstod snart önskan att konstruera rotationsmaskiner för flerfärgstryck. 2UB 10: 223 (1906). —
-GÄNGAD, p. adj. (i sht tekn.) Eneberg Karmarsch 2: 444 (1861). Skrufven är i allmänhet enkel, d. v. s. försedd med en enda gänga, men kan äfven vara dubbel eller flergängad. NF 14: 1341 (1890). —
-HÖVDAD, p. adj.
2) bildl.
b) anat. Muskeln (kan) utgå från flere skilda hufvuden (vara flerhöfdad). Wretlind Läk. 3: 4 (1895). —
-KOPPLAD, p. adj. tekn. Flerkopplade (ång-)maskiner. TT 1875, s. 201. Lokomotiv med tre- eller flerkopplade axlar. Därs. 1898, M. s. 108. —
-LEDAD, p. adj. som har l. består av flera leder. Thomson Insect. 31 (1862). Långa, flerledade antenner. NF 7: 399 (1883). —
-LEDARE, r. l. m. elektr. Med flerledare förstås två eller flera mångtrådiga isolerade (elektriska) ledningar, som äro sammansnodda eller hafva en gemensam omspinning. SFS 1904, nr 10, s. 3. —
-RUMMIG. med flera rum; i sht bot., särsk. om frö(kapsel) osv. Hartman Fl. XVII (1838). (Ett) bär .. (kan vara) ett- eller flerrummigt. Holmström Naturl. 1: 97 (1888). —
-SIDIG. som har flera sidor; ofta bildl. Wallerius Min. 112 (1747). Det är .. sällan man härute (i Sydamerika) träffar en någorlunda flersidigt bildad man. Gosselman Sjöm. 2: 63 (1839). särsk. bot. i uttr. flersidigt symmetrisk, om blomma (blomkrona): som låter i flera riktningar dela sig i två likadana hälfter. NF 2: 712 (1877). —
-SKEPPIG. byggn. om kyrka o. d.: med flera skepp. Är långhuset .. genom pelare eller kolonner deladt i långsgående afdelningar, säges kyrkan vara flerskeppig. NF 14: 1251 (1890). —
-SKÄRIG. landt. i uttr. flerskärig plog. TLandtm. 1884, Annonsbl. nr 20, s. 1. Den viktigaste indelningen af plogarna torde vara i enskäriga och flerskäriga, af hvilka de sistnämnda ha flere i bredd arbetande plogkroppar. LB 4: 211 (1905). —
-SPRÅKIG. om person l. land: som talar resp. där det talas flera språk. Det brittiska öriket .. är ett flerspråkigt land. AB 1901, nr 63, s. 4. Många individer äro två- eller flerspråkiga. Noreen VS 1: 22 (1903). —
-STAMMIG.
2) språkv. om ord: vars paradigm har två l. flera stammar, heteroklitisk. Anomala småverba, hufvudsakligen hjelpverba .. äro antingen flerstammiga eller enkelstammiga. Munch FsvFnoSpr. 50 (1849). Noreen VS 7: 86 (1906). —
-STAVIG. om ord: som har flera stavelser. Giese Sprachm. 1—3: 18 (1730). De sammansatte orden äro antingen två- eller fler-stafviga. Botin SvSpr. 17 (1777). Alla de ord som hafva flera än en stafvelse kunna gemensamt kallas flerstafviga. Moberg Gr. 14 (1815). —
-STAVLIG, äv. -STAVELIG. (flere- 1651) (†) flerstavig. Arvidi 32 (1651). Hof Skrifs. 124, 224 (1753). —
-STEGS-AVGIFT—0~02 l. —0~20. (flere- 1827—1893) mil. SFS 1827, s. 1372. Flerestegsafgift erlägges (till arméns pensionskassa) af den, som befordras öfver en eller flera grader, samt af den, som befordras till högre grad, innan han stått 2 år i den lägre. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 192 (1882). Arméns pensionskassas årliga inkomster utgöras af .. års-, retroaktiv-, flerestegs- och expektansafgifter af delegare i kassan. SFS 1893, nr 108, s. 36. 2NF 21: 418 (1914). —
-STÄDES, se d. o. —
-STÄMMIG. om sång l. musik l. musikalisk komposition: med flera stämmor; äv. om tal l. rop o. d. av flera personer på samma gång. Miklin Marpurg § 17 (1782). Hedin Rev. 443 (1880). Sång af koraler .. så väl unisont som flerstämmigt. SFS 1894, nr 94, s. 18. En kortare tvåstämmig mellansats i en flerstämmig vokalsats. Berg Jadassohn 58 (1901). —
-SYMMETRISK. flersidigt symmetrisk. Knopen är alltid flersymmetrisk, d. v. s. ser likadan ut från olika sidor. Öhrvall Knut. 16 (1908). särsk. bot. om blomma o. d. (Blomman kallas) flersymmetrisk, då hon genom flera plan kan delas i lika hälfter. Fries SystBot. 13 (1891). —
-TAL.
1) språkv. till 1 a: pluralis. Ljungberg SvSpr. 34 (1756). De flesta substantiv ha olika form för ental, d. v. s. då det blott är fråga om en, och flertal, d. v. s. då det är fråga om två eller flera. Cederschiöld o. Olander SvSpr. 7 (1904).
2) till 3: ett avsevärdt l. ansenligt antal, ganska många; i sht i obest. form föregånget av obest. art. Det flertal af uttryck för ”död” och ”djevul”, hvilket nästan i alla språk och äfven i svenskan återfinnes. EHTegnér i Ydun 1870, s. 61. Som lyrisk älskare och karaktärsskådespelare har han utfört ett flertal roller. 2NF 5: 252 (1906).
3) om de flesta l. den övervägande delen l. mängden (av en enhet bestående av ett större antal individer l. individuella fall); majoritet, pluralitet; i sht i sg. best.: de flesta, den stora massan l. mängden; absol.: de flesta människor, folk i allmänhet. Sturzen-Becker 1: 81 (1845, 1861). Besättningen bestod endast till ringa del af erfarne sjömän: ovant folk och soldater utgjorde flertalet. Malmström Hist. 2: 369 (1863). En verklig öfvertygelse om partisöndringens förderflighet .. saknades hos det stora flertalet. Odhner G3 1: 31 (1885). Qvintparalleler .. äro .. i flertalet fall afgjordt motbjudande för örat. Wegelius Musikl. 1: 76 (1888). Välståndet (har) ökats bland folkets stora flertal. EkonS 1: 48 (1891). De, som mottogo dikterna med stel likgiltighet, voro nog i flertal. Lagerlöf Top. 255 (1920). —
-TALIG. förekommande till ett antal av flera l. flera gånger o. d., flerfaldig. Dalin (1851). (Domstolen) består (icke) af en enda domare, men af en flertalig personal. Svedelius Statsk. 2: 174 (1868). —
-TRYCKSAPPARAT. Hektograf, kromograf eller annan liknande flertrycksapparat. SFS 1881, nr 78, s. 5. —
-TUSEN-ÅRIG030~20 l. 300~20. som är flera tusen år gammal. Geijer I. 5: 211 (1819). Konung Cheops flertusenåriga grafpyramid. AB 1890, nr 16, s. 2. —
-TYDIG. som kan tydas på flera olika sätt. Nordforss (1805). Bauck 1Musikl. 1: 157 (1864). Benämningen ”äldre jernålder” är tyvärr flertydig. HHildebrand i AntT 2: 222 (1869). —
-TYDIGHET—00~2, äv. ~200. Mecklin BegTonk. 33 (1802). Flertydighet. Den likhet i tonstegsafstånd som förefinnes mellan intervaller af olika namn. Höijer MusLex. (1864). Skriftecknens flertydighet är inom det assyriska alfabetet ej undantag utan snarare regel. EHTegnér i UVTF 12: 19 (1875). —
-VÅNIG. (mindre br.) som har l. är uppförd i flera våningar. Flervåniga arkader. Hahr ArkitH 344 (1902). —
-ÅRIG. (flere- c. 1750—1789) som räcker l. varar l. räckt l. pågått o. d. i flera år; äv. vid personbeteckning som utgöres av ett vbalsbst. (l. har verbal innebörd). Konungens flereåriga vistande i Turkiet. HSH 7: 212 (c. 1750). Flerårig besökare af ”Myrornas” ungdomsfester. GHT 1898, nr 73 B, s. 1. särsk. bot. om växt: som (normalt) lever i flera (mer än två) år o. blommar flera gånger, perenn; äv. om olika växtdelar (rot, stam, blad m. m.). Möller (1790). De fleråriga växterna hinna ej till blomning under första året, men, sedan de börjat blomma, fortsätta de vanligen dermed under loppet af flere år. Areschoug Växt. 71 (1875).
B († utom i -HANDA o. -STÄDES): FLERA-DUBBEL, se A. —
-HANDA, se d. o. —
-STAVIG, se A. —
-STEGS-AVGIFT, se A. —
-ÅRIG, se A.
Avledn.: FLERHET, r. l. f. (föga br. utom filos.) förekomst i flera väsen l. former l. individer osv.; flertal. Thorild Gransk. 1: 30 (1784). Leopold 4: 182 (c. 1820). Boström 2: 15 (1838). (Det är) af den största vigt, att landet eger en flerhet universitet. Ljungman UnivFr. 30 (1880). Det ligger i personlighetens begrepp att vara lika ursprunglig flerhet som enhet. NF 5: 984 (1882). StatsvT 1901, s. 209. —
FLERLING, m.||ig. (mindre br.) med. barn som födes vid en flerbörd; vanl. i pl. Tvillingar, trillingar o. s. v. skulle till sammans kunna betecknas med benämningen flerlingar. Cederschiöld QvSlägtl. 2: 312 (1837). ASvLäkT 1913, s. 1381.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content