FLOSKEL flos4kel, r. (m. Dalin(1851), Lundell); best. -n, ngn gg -klen; pl. -kler.
Etymologi
[jfr t. floskel; av lat. flosculus, liten blomma, tänkespråk, sentens; avledn. till flōs, blomma (se FLOR, sbst.1—2)]
ord l. uttryck (i allm. av välklingande form) som saknar (djupare) innehåll, tom retorisk prydnad, vältalighetsblomster, fras; oftast i pl. Tomma, innehållslösa, förlegade, granna floskler. Benägen för floskler. En framställning befriad från floskler (och onödig grannlåt). Porthan BrefCalonius 109(1794). Vi andra hjelpa oss fram, så godt vi kunna, med poetiska floskler. Tegnér (WB) 3: 415(1820). Denna underrättelse är .. utsmyckad med sökta antitheser och andra rhetoriska floskler. Lysander RomLittH 137(1858). Konungen (lyssnade) .. äfven till andra, som .. dolde den inre tomheten med floskler och konstgrepp. Odhner G3 2: 194(1896). Han (betraktar) allt prat om den fria kärlekens rätt som floskler, och farliga tokerier. PT 1904, nr 116 A, s. 3.
Ssgr: FLOSKEL-FRI. Det enkla, okonstlade och floskelfria framställningssättet. LfF 1870, s. 169. —
Avledn.: FLOSKULÖS, adj.; adv. -T. (-lös 1818 osv. -leus 1781—1797) [efter t. floskulös, som är rik på floskler] (mindre br.) som utmärkes av floskler, som är rik på floskler. Flosculeusa komplimenter. Tersmeden Mem. 5: 193(1781). Den floskulösa Äreminnestonen. Tegnér (WB) 4: 227(1822). Benägenhet för floskulös fraseologi. VL 1905, nr 274, s. 4.
