FRÄSCH frä4ʃ, adj. -are. adv. -T. (förr ofta med fr. stavning)
Etymologi
[av fr. fraîche, fem. av frais. adj. (se FRISK)]
om person (ngt vard.): (ungdomlig o. på grund därav) med ett ungdomligt l. friskt l. strålande utseende; om sak: ny o. på grund därav frisk, som ger ett intryck att vara ny o. frisk, ny, obegagnad. Salladen är alldeles fräsch (dvs. bladen visa intet tecken till vissenhet). En fräsch sommarklänning. Fräscha handskar. (Han) Har en fosterdoter .., 15 år gammal, fraiche, täck och yr. Kellgren (SVS) 6: 230 (1789). En dräkt kan mycket väl vara fräsch utan att vara ny, om den aktats väl. SD(L) 1910, nr 246, s. 3. jfr: Holländaren var alldeles ”fräsch” (dvs. nykommen) .. och lika naiv och gladlynt som jag. Ödman VårD 2: 144 (1888).
Avledn.: FRÄSCHA, v. (i sht i kvinnospråk, ngt vard.) bl. i förb. fräscha upp l. opp; jfr FRISKA UPP. Han reste sig för att gå upp på sitt rum och .. fräscha upp sina bröstkrås. Lagerlöf Liljecr. 194 (1911). —
FRÄSCHÖR, r. (förr ofta med fr. stavning) [av fr. fraîcheur] (mindre br.) friskhet. ungdomlighet; äv.: färgglans. Andersson (1845). (Boken) har ett tycke af förstlingsverk i sin .. fräschör och sin stoffhopning. SD(L) 1904, nr 710, s. 4.
SAOB
