GEOMANTI -manti4, r. (l. f.); best. -en l. -n.
Etymologi
[jfr t. geomantie, eng. geomancy, fr. géomantie, av lat. geomantia, av sengr. γεωμαντεία, av GEO- o. gr. μαντεία, spådomskonst (jfr MANTIK)]
(förr) punkterkonst (urspr. bedriven med tillhjälp av vissa i jord l. sand uppritade punkter). Heinrich (1814). GBergh (1917) hos CAEhrensvärd Brev 2: 424. —
