publicerad: 1929
GLÄDJA glä3dja2 l. (numera föga br.) GLÄDA glä3da2, v. gläder40, sällan glädjer40, gladde glad3e2 l. (numera knappast br.) glädde gläd3e2, gladt glat4, gladd glad4; vard. äv. GLÄ glä4, v.; pr. glär;
l. GLÄDJAS glä3djas2 l. (numera föga br.) GLÄDAS glä3das2, v. dep. glädes32 l. gläds, sällan glädjes32, gladdes glad3es2, gladts glat4s.
(inf. o. pr. ind. pl. glädja (-die) 1558 osv. gläda c. 1669—1925. glä 1869—1904. glädjas (-dias) 1526 osv. glädas c. 1809—1925. gläes 1619. — p. pr. glädjande (-di-) 1541 osv. glädande 1818. — pr. ind. sg. -der 1526 osv. -djer 1703—1850. -des 1526 osv. -djes 1639—1902. gläds (-dz) 1526 osv. — 2 pers. pl. -den 1827 osv. -djen 1885 osv. -dens 1900 osv. -djens 1541 osv. — pr. konj. gledj 1533. -dje 1541 osv. -djes 1541—1804. — imper. 2 pers. sg. gläd 1541 osv. gläds 1780 osv. glääs 1619. — 1 pers. pl. -dom 1850. -djom 1850—1918. -doms 1786. -djoms 1536. — 2 pers. pl. -den 1848. -der 1689. -djen 1889 osv. -dens 1526—1884. -djens 1526—1904. — ipf. gladde 1541 osv. glädde 1526—1893. gladdes 1522 osv. gläddes 1523—1893. gläddis (gleddis) 1525—1558. — p. pf. gladd 1749 osv. glädd 1615—1845. glädad c. 1755. glädiad 1695. — sup. gladt (glatt) 1541 osv. glädt (glätt) 1541—1893. glät 1697. glädit (glädhet) 1686—1862. gladts (gladz, glatts) 1623 osv. glädts 1757. glädits 1882—1925).
vbalsbst. GLÄDJANDE.
Ordformer
(p. pf. n. o. sup. skrivas numera vanl. glatt, glatts)
Etymologi
[fsv. gläþia, gläþa resp. gläþ(i)as; jfr d. glæde, v., isl. gleðja, feng. gladian; avledn. av GLAD, adj.]
a) (företrädesvis i skriftspr.) tr.: göra (ngn) glad, bereda (ngn) glädje; hugna, fägna. Then som wijsheet elskar han glädher sin fadher. Ordspr. 29: 3 (Bib. 1541). Owäntad lycka gläder mäst. Grubb 661 (1665). Sången .. glädde .. fädrens sinne. Holmberg Nordb. 405 (1854). Man vill väl (med julkärven) också glädja fåglarna med en måltid och en julgåva. Nilsson FestdVard. 121 (1925). — särsk.
α) opers.; ofta i hövlighetsfraser. Det skulle glädja mig mycket, om ni ville äta middag hos mig i morgon. Det gläder mit hierta at se dig må så väl. Serenius Gg 1 a (1734). Det skulle gläda mig, om jag framdeles på något sätt kunde rättfärdiga .. (götiska förbundets) förtroende. Tegnér (WB) 2: 403 (1811).
β) (†) i uttr. Gud glädje hans (hennes) själ o. d., vid omnämnande av ngn avliden: Gud give honom (henne) glädje l. salighet; jfr FRÖJDA 2 b. BtFinlH 3: 29 (1533). Lind (1749).
γ) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: glad (se GLAD, adj. 2), rolig, angenäm. En glädjande nyhet, underrättelse. En glädjande tilldragelse, äv. eufemistiskt om ”tillökning i familjen”. Dessa Sånger äro glädande bevis, att (osv.). Hammarsköld SvVitt. 1: 172 (1818).
b) refl. o. (numera företrädesvis i högre stil) dep.: vara l. bliva glad (över l. åt ngt), känna glädje, fröjda sig, fröjdas. Glädja sig resp. glädjas åt l. över l. (numera bl. i högre stil) vid (ngt l. ngn). Jag gläder mig mycket (åt) att få träffa Er. I gleddis atj .. kunne haffue tillfelle till at lathe beskriie oss. GR 2: 86 (1525). Glädhens medh mich, för ty iach haffuer funnet then penning som iach tappet hadhe. Luk. 15: 9 (NT 1526). Menniskiorna må wel glädias widh, / Gudz ynnest och godha wilia. Ps. 1567, s. 60 a; jfr Ps. 1819, 24: 1. Wackra Barn och wäl vptuchtade, öffuer hwilka han vtan twifuel i sitt hierta gläddes. Prytz MStenbock B 1 a (1633). Glädz intet åth annars ofärdh. Grubb 257 (1665). (Pojken) gladde sig åt att han var lång och stor och stark. Lagerlöf Holg. 2: 484 (1907). — jfr (†): Månge krydder och myckit gräs, / Som sigh åth thenne Stierna gläes. Sigfridi I 4 a (1619). — särsk.
α) (†) i uttr. glädja sig l. glädjas av, ngn gg äv. till (ngt l. ngn), glädja sig åt l. över (ngt l. ngn). Tiil huilke eders naades edar, lyffte, breff och indsegle wii alle Sueriges riches inbyggere mykit gladdes. SvTr. 4: 28 (1522). Alt folket glädde sigh vthaff the herligha gerninga som giordhes aff honom (dvs. Jesus). Luk. 13: 17 (NT 1526). Glädhiens aff Gudz barmhertigheet. Syr. 51: 29 (Bib. 1541). De glädja sig af solen. Bremer Pres. 309 (1834). Strinnholm Hist. 3: 15 (1848).
β) (†) i förb. med ack. o. inf. När qwinnan .. haffuer födt barnet, kommer hon sin bedröffwilse intit j hogh, för ty hon glädhes menniskiona wara födda j werldena. Joh. 16: 21 (NT 1526).
γ) (†) i uttr. glädjas Herranom, höja glädjerop till Herren; jfr FRÖJDA 3 b α. Psalt. 95: 1 (Bib. 1541).
δ) (†) i uttr. glädja sig resp. glädjas mot (ngn l. ngt), möta l. mottaga (ngn l. ngt) med glädje. (Demetrius) haffuer förthenskuld intet welat göra sigh kunnogh, för än han wille försökia om j wele glädias emoot honom. Petreius Beskr. 2: 226 (1614). Gläd dig då mot lifvet! Wallin Vitt. 2: 37 (1805).
ε) i uttr. kunna l. hava att glädja sig åt (ngt), övergående i bet.: åtnjuta (ngt). Grundtvig hade att glädja sig åt en förträfflig hälsa. Landsm. VII. 1: 29 (1888). Sehlstedt hade .. att glädja sig åt en ovanlig popularitet. NF 14: 828 (1890).
ζ) (numera knappast br.) övergående i bet.: förlusta sig, roa sig; jfr FRÖJDA 3 a slutet. Man gladde sig omkring det långa bordet, / Liksom man glädes uti skördeanden. ESjöberg 244 (1824). (Trollen hava) sina fester, då de glädja och fröjda sig. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 18 (1863).
η) (starkt vard., föga br.) i uttr. det kan du glädja dig åt o. d., det kan du vara säker på. ”Om jag brottats med honom”, svarade P., ”jo det kan du glädja dig åt”. Blanche Tafl. 53 (1845). Hedberg Ungdom 104 (1869). WoH (1904; angivet ss. ”familjärt”).
2) (i högre stil, knappast br.) motsv. GLAD, adj. 1 c γ: göra (en dag, ett liv o. d.) glad(t). Så glädde Du (Gud) min sorgedag / Med sötman af Ditt hjertelag. Ödmann Kyrkosång. 41 (1798); jfr Ps. 1819, 409: 3. Runeberg 1: 156 (1836).
Spoiler title
Spoiler content