plötsligt avgiva ett hastigt försvinnande sken; plötsligt framlysa o. åter försvinna; lysa l. framträda glimtvis l. i korta blänk; blänka till; äv. opers.; äv. bildl. Norrskenslika minnen / Glimtade ur skyn. Atterbom SDikt. 1: 168(1808, 1837). Det kunde glimta en öfvergifven skalkaktighet i hennes barnaögon. Benedictsson FruM 399(1887). När stjärnorna ser dit ner (dvs. på polarisen), .. då glimtar det i isen. Hallström Brilj. 154(1896). Det glimtade ljussken innanför luckan. Lagerlöf Troll 2: 21(1921).
Särsk. förb.: GLIMTA FRAM10 4. glimtvis framlysa l. komma till synes; ofta bildl. Wirsén Dikt. 70(1876). Thackerays manligt förtegna känsla glimtar fram i hans sympatiska teckning af barn och ömt hängifna qvinnor. NF 16: 119(1891). (Stagnelius) såg .. Böda fyr på Ölands norra udde glimta fram. Böök ResSv. 94(1924). jfr FRAMGLIMTA.—
GLIMTA TILL10 4. blinka till, lysa till, blänka till, blixtra till; äv. opers.; ofta bildl. De grå ögonen glimtade till af glädje. Benedictsson Ber. 108(1887). Det glimtade till i hennes blick af en solstråle. Kuylenstierna Ber. 141(1898). Den vita spetsen af en räfsvans glimtade till i en buske. Forsslund Djur 8(1900).
