publicerad: 1929
GLUGGA, v. -ade.
(†)
1) glöda; bildl. Hämdgirigheten måtte hafva gluggat i hans siäl, såsom en eld under askan. Bælter JesuH 6: 27 (1760).
2) titta, se. Han .. gluggar genom galren. HögaV 2: 9 (Bib. 1541). Een lijthen Mws (kom) och gluggadhe eller tittadhe vthur Bergeskreffuan. Balck Es. 123 (1603). Han .. gluggade i Wädhret effter Gästgifware Taflan. Lindner Tijdhfördr. 84 (1641). Schultze Ordb. 1548 (c. 1755). Hollander Ordl. (1895; angivet ss. ”fam.”).
Spoiler title
Spoiler content