SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRISTNA gris3tna2, v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. gristna; jfr nor. grisna; till GRIS, adj., l. GRIST]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) bli otät, gistna. Stiernhielm Herc. 508 (1658, 1668). Gristnar båten ock börjar läcka. Landsm. 1926, s. 14 (i skildring fr. Lule skärgård).
Spoiler title
Spoiler content