[av förb. godt år (se GOD 9); jfr motsv. anv. av ä. d. got aar, mnt. god jaar, ä. t. gutes jahr. Vokalen u i första stavelsen har uppkommit gm tidig förkortning (i svagtonig ställning) av o framför den långa kons. i n. sg. godt. — Skrivningarna god tår, gu tår o. d. bero på oriktig anslutning till TÅR]
1) (numera bl. ngn gg arkaiserande) hälsningsformel (eg. innebärande önskan om ett lyckligt år) använd, då ngn dricker ngn till: ”skål!” Gåthår gåthår stalbroor. Prytz G1 D 1 b(1621). Här hörz (när djäknar festa) gu Tår gu Tår, gu Tår mjn goa Granne. Warnmark Epigr. K 2 b(1688). Han (dvs. Grim) tog et glas Ratafia och sade: Godtår Vibjörn: jag ger dig min dotter med tre stora byar och en guldkädja. Dalin Vitt. 5: 57(1751). Hela Olympen, gutår i min vrå! Bellman 4: 34(1791). Ja, skål för de framfarna år / Och för vår lefnads långa vår! / Gutår! Wennerberg 2: 2(1848, 1882). jfr: En klocka prunkar på vårt golv; / när midnattstimmen slår, / i luckan stå apostlar tolv / och sjunga tolv gutår. Karlfeldt FlBell. 52(1918).
2) (†) konkretare: skål (som drickes); drickande; dryckjom. Hr Erich (var) aff godhtåår öfwerlastat. VDAkt. 1684, nr 77. Gott-år .. drickes både Sökn-dag och Helig. SvMag. 1766, s. 81.
