SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2010  
TÅR 4r, sbst.2, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar (Mark. 9: 24 (NT 1526) osv.) ((†) -er Svart Ähr. 66 (1560), AOxenstierna 8: 160 (1633); -or AAAngermannus FörsprKyrkiost. A 4 b (1587), Düben Boileau Pulp. 38 (1722)).
Ordformer
(förr äv. th-, -åh-, -åå-)
Anm. Beträffande god tår, se GUTÅR.
Etymologi
[fsv. tar (äv. taaror, pl.); motsv. fd. tår, tår, droppe (d. tår, tåre) nor. tår, tåre, fvn. tár, got. tagr, fht. zahar (t. zähre), feng. tear (eng. tear); rotbesläktat med gr. δάκρυ, med avledn. δάκρυμα, föremål för gråt, tår (varav lat. dacruma, tår, lat. lacrima, fr. larme, span. lágrima); ordet är i de nordiska språken urspr. n. (pl. =), o. den vanliga användningen i pl. har gett upphov till ett m. med kollektiv innebörd, vartill pl.-formen -ar har bildats. På liknande sätt har en pl. på -or uppstått. — Jfr TÅRAS, v.1]
1) droppe av den salthaltiga vätska som bildas i tårkörteln hos människa l. ryggradsdjur o. som vid irritation l. ögonsjukdom l. (i sht hos människan) stark emotionell rörelse l. fysisk smärta rinner ur ögat (se särsk. a); i sht i pl. Iach wäter mitt läghre (dvs. läger) medh min tåår. OPetri 2: 419 (1531). När .. (halsvenerna) något länge klämmas ser man huru .. tårarna och spåtten flyta starkt. Rosenstein Comp. 191 (1736). Til skydd för ögat tjena .. tårarne, hvilka äro en blandad, saltaktig, och til större delen vattenaktig, vätska. Sönnerberg Loder 371 (1799). Om hornhinnan torkade på utsidan, så skulle den icke kunna bibehålla sin genomskinlighet. Detta förekommes af tårarna, som afsöndras af en egen körtel. Berzelius Kemi 6: 520 (1830). Då man gråter, rinner .. (ögonvätskan) öfver ögonlocket och kallas tårar. Berlin Lrb. 17 (1880). Tårarna bildas i tårkörtlarna, som mynnar i bindehinnesäckens översta och yttersta del, rinner över ögat och sugs upp i tårkanalerna i den inre ögonvrån, samlas i tårsäcken och rinner ner i näsan. VLäkarb. 348 (1982). — särsk.
a) i fråga om sorg l. smärta, särsk. med tanke på stark emotionell rörelse l. påverkan o. d., ofta liktydigt med: gråt; förr särsk. i förb. med gråt l. gråtande, särsk. i uttr. (med) gråtande tår(ar) (se GRÅTA 1 f). Vi tog avsked av varandra utan tårar. Yttermera göre j ock, at för Herrans Altare äro tårar och grååt och suckande. Mal. 2: 13 (Bib. 1541). Her Thure Ericson bleff benådat .. genom hans goda moders Frw Gunnils .. tåhrar, hiertas bön och monge knäfall. Svart G1 152 (1561). (Pastorerna skall se till) at theras medharbetare medh fröjd och icke medh tårar .. och engslan sitt embete göra måtte. KOF II. 1: 357 (1659). Elmire med ed på ed och tårar, / Förbandt sig aldrig giftas mer. Bellman (BellmS) 19: 163 (1793). Tårar och motsägelser äro nu en gång för alla qvinnornas element. Carlén Repr. 511 (1839). Man hade så lätt för tårar på den tiden. Rodhe Lindblom 46 (1905). — jfr AVSKEDS-, ANDAKTS-, BARNA-, KROKODIL-, KVIDE-, KÄNSLO-, RUELSE-, SKAM-, SORGE-TÅR m. fl. — särsk.
α) i uttr. som betecknar att ngn blir l. är gråtfärdig l. kämpar mot gråten l. börjar gråta, särsk. med tårar i ögonen, tårar stiger ngn i ögonen (se STIGA, v.3 I 4 l), ögon fyllda av tårar (jfr FYLLA, v. 2), icke (kunna) (av)hålla sig från tårar (jfr AVHÅLLA I 2 a slutet, HÅLLA, v.1 6 a, 7 b), brista ut i tårar (se BRISTA UT 3), tårar bryter fram. Svart G1 16 (1561). Thesse ord framförde Keysaren medh ett sådant alfwar .. at han icke kunde aldeles hålla sigh från tåror. Schroderus Dress. 217 (1610). Eucharis steg sielf fram med tårar i ögonen. Ehrenadler Tel. 268 (1723). Frithiof, en sörjande värd, med ögon fyllda af tårar. Tegnér (TegnS) 4: 26 (1823). Tårarna kom mig i ögonen. Wägner Norrt. 164 (1908). Så bröto tårarna plötsligt fram i hennes ögon. Holmström Benj. 53 (1932). (Han) blev .. så ledsen att han fick tårar i ögonen. Siwertz Tråd. 56 (1957).
β) i förb. o. uttr. som betecknar att ngn gråter (ymnigt l. ofta), särsk. fälla l. gjuta en tår l. tårar (över ngn l. ngt) (se FÄLLA, v. 2 a, GJUTA, v. 1 b β α'), tårar faller l. rinner l. strömmar (fram ur ögonen l. ner på kinden) (jfr RINNA 2 a, STRÖMMA I 1 b), gråta strida tårar (se STRID, adj. 2 c); äv. i sådana uttr. som bada l. simma i tårar (jfr BADA 1 b α β', SIMMA, v.1 5), (vara) dränkt l. upplöst i tårar (se DRÄNKA 2 d α, UPPLÖSA 4 c γ); äv. i prep.-förb. i tårar. Enkionnas tårar flyta well nedher åt kindbenet, men the ropa offuer honom som them vttrenkt haffuer. Syr. 35: 18 (öv. 1536). Som (kvinnornas) hiertan merendels äro blöte, så smälta och flyta the snart uti tårar. Spegel Pass. 309 (c. 1680). Allt stridare runno tårarne från Nahums redan under natten vätta ögon. CFDahlgren 4: 122 (1831). De visste icke, hvad glädje dem väntade vid den graf, dit de gingo i tårar. Franzén Pred. 1: 232 (1841). Jag hade icke förmått det, om jag sett de tårar, som vid min afresa föllo för min skull. De Geer Minn. 1: 85 (1892). Tårar rullar ner över hennes kinder när hon tänker på sin födelsedagsmorgon. Ingen kom ihåg henne. Henschen SkuggBrott 148 (2004).
γ) i uttr. som betecknar framkallande av tårar l. gråt, särsk. pressa tårar ur (förr äv. av) ngns ögon (se PRESSA I 10), röra (ngn) till tårar (se RÖRA, v.2 I 5 f α).
b) i fråga om glädjeyttring, särsk. i sådana uttr. som le genom tårarna, skratta tills tårarna rinner (jfr SKRATTA d). Den nyblivne världsmästaren log genom tårarna när han tog emot sin medalj. Serenius (1741). (Thorild) kom .. oss att skratta, så att vi fingo tårar i ögonen. Schück G3 85 (1904). De sågo så komiska ut, att familjen .. skrattade, tills tårarna runno. PT 1910, nr 185 A, s. 3. — jfr FRÖJDE-, GLÄDJE-, SKRATT-TÅR.
c) i fråga om tröst(ande), i sådana uttr. som torka tårarna, torka bort en tår o. d. (jfr TORKA, v. I 3 slutet, TORKA BORT 2). Hon tröstade honom och torkade bort ännu en tår. Upp. 7: 17 (NT 1526). Men sätt dig här på tufvan å ljungbevuxen stig / Och torka dina tårar, så skall jag säga dig. BEMalmström 6: 36 (1839). Re’n han nalkas, glädjens gud, / När han andas .. / Torkas ögats tår, / Läkas hjertats sår. Wennerberg 2: 10 (1847, 1882). Och sången klingar – ren och skön och fri. / Han kufvar ondskan och han torkar tåren. Walldén FrämDiktn. 33 (1901).
d) i vissa uttr., särsk. bittra tårar (se BITTER, adj. 2 b ζ), blodiga tårar (se BLODIG 2 slutet), heta tårar (jfr HET 4 d slutet), modiga tårar (se MODIG 6 slutet), salta tårar (jfr SALT, adj. 1 f). Så at hans modher ganska mongan hetan tåår ther öffuer fella moste. LPetri Luther Nattw. A 4 a (1558). Hon gråter mången Natt, at Hennes salta Tårar / The lene Kinners hull af mykna flytning sårar. Lucidor (SVS) 493 (c. 1670; uppl. 1997).
e) i uttr. blod, svett och tårar (se SVETT, sbst. 1 d γ).
2) en (ytterst) liten mängd (drickbar) vätska l. flytande massa, droppe (se d. o. 1 a), skvätt; äv. om större kvantitet dryck, liktydigt med: kopp (se KOPP, sbst.1 1 a β); förr äv. övergående i anv. ss. måttsord. Gl2Mos. 22: 29 (Bib. 1541). Löfwet aff Pijlträ små stött, och Laghen ther aff tryckter, och en tåår eller 2 låten vthi Öronen, thet är gott för wärk vthi them. Månsson Åderlåt. 11 (1642). Jag hade af Guds ord en sötmas tår fått smaka. Kolmodin QvSp. 1: 330 (1732). Lite bakelse, som vi haft qvar sen Bröllopet .. å så en tår lingonlag derpå. Eurén Kotzebue OkSon. 19 (1794). Blomkrukorna stodo .. torra i sin vrå, under det den törstiga vinrankan med .. vissnade purpurlöf kröp upp ända till takrännan, liksom för att der söka en tår vatten. Lundgren MålAnt. 1: 378 (1851, 1874). Det (har) aldrig .. blivit sagt om dig, att du har nekat att ta emot en tår kaffe. Lagerlöf Holg. 2: 310 (1907). Du tränger nog själv te en tår brännvin. Moberg Invandr. 412 (1952). — jfr BLOD-, KAFFE-, KRUSE-, MJÖLK-, PÅ-, REGN-, STÄMME-, TRE-TÅR m. fl. — särsk. i speciellare anv., om mindre kvantitet alkohol, sup (se d. o. 3); särsk. i uttr. en tår på tand (se TAND, sbst.1 1 l δ). Hvad det skull’ smaka, / På fisken en tår; / Kom flaskan skaka. Bellman (BellmS) 2: 112 (1791). Nu hoppas jag, att ni håller till godo med en liten tår till att hålla kylan ute. Backman Dickens Pickw. 1: 419 (1871). När sjuringningen ljöd från kyrktornen, manade den en och annan att helsa med en ”tår”. Scholander 2: 275 (1880). I skåpet .. förvarade .. (läraren) sin lilla plunta, som han styrkte sig med, då vi blev för svåra. När .. (han) öppnade skåpdörren, kunde han, osedd bakom den, ta sig en tår. Henning HbgMinn. 1: 144 (1950). jfr LÄSKE-, STYRKE-, SVALKE-TÅR m. fl.
3) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2 om ngt som i ngt avseende påminner om l. liknar en tår l. tårar. Mina tårar äre min spijs dagh och natt. Psalt. 42: 4 (öv. 1536). Lät fanatismen tårar ge / Åt verldens jämmerfulla öken. Kellgren (SVS) 1: 241 (c. 1775). Uti gyllne tårar löses / ädel guldmetall. Jensen BöhmDiktn. 158 (1894). — jfr BALSAM-, PÄRL-, SILVER-TÅR. — särsk.
a) (numera föga br.) om sav l. saft o. d. som avsöndras i droppform; i sht i pl. Tårarna äre the wätzskor, som af wäxterne, synnerligha af Trän, wthsueettas och wthrinna, antingen sielfwilielighen, eller igenom Solennes heta, eller och igenom hugg och såår. Forsius Phys. 212 (1611). I stjelken och .. i roten finnes en ymnig balsam, som utsipprar å stjelken i form af droppar eller ”tårar”, hvilka stelna i luften. NF 3: 1394 (1880). I den första sommartiden är slätmarken täckt av skära blommor med små svarta tårar i botten på kalken. Aronson SångPolstj. 179 (1948).
b) bot. i uttr. Jobs tårar (se JOB b), Jungfru Marie tårar (se JUNGFRU 3 a δ).
c) (i poetiskt spr.) i fråga om dagg l. regn l. smältvatten. När .. (blomman) til förfriskning njuter / De tårar, morgonrådnan gjuter, / Då synes hon å nyo glad. VFörsök 2: 24 (1754). Ymnigt molnets tårar svalla, / Höstens lurar mäktigt skalla. Stagnelius (SVS) 1: 104 (c. 1815). I solglans än snöklädda fältet står. / Ur granskogen droppar drifvornas tår. EGGeijer hos Marcus GeijerL 368 (1839). Re’n daggen tysta tårar gråter, / Och aftonstjernan tändes nyss. Oscar II 2: 192 (1855, 1887). — jfr DAGG-TÅR.
Ssgr (i allm. till 1): A: TÅR-APPARAT. anat. sammanfattande, om de organ som producerar o. leder ögats tårvätska; jfr apparat 3 b. Auerbach (1915). Tårapparaten består av två skilda delar, den .. tåravsöndrande körteln .. samt den .. i undre näsgången utmynnande avloppskanalen. Löwegren Oftalm. 155 (1923).
-AVSÖNDRING~020. fysiol. jfr avsöndring 3 o. -sekretion. Hygiea 1840, s. 26. Tåravsöndring uppträder först i tredje månaden. Jundell Barn. 2: 17 (1927).
-BAD. (tåre-) (numera bl. tillf.) särsk. i bildl. anv., om ymniga tårar; jfr bad 1 b β o. tår 1 e γ. Hesselius Zaletta 14 (1740). Han tog det ena tårebadet efter det andra. Mörk Th. 3: 242 (1758). Hennes ärende var detsamma som Helens: tårebad. De mörka, fromma ögonen duggades ren. Bergman JoH 195 (1926).
-BEGJUTEN, p. adj. (tår- 1821 osv. tåre- 1780) (numera bl. i poetiskt spr.) som är begjuten av l. med tårar; jfr -besköljd, -bestänkt, -dränkt 1. När förförelse-andar .. tillskicka eder skadeliga böcker .. då tagen i dem .. emot och kunnen läsa dem med tårebegjutne ögon. KyrkohÅ 1905, s. 244 (1780). Af solen smekt, af daggen tårbegjuten / Ej står den planta som du fostrat opp. Runeberg (SVS) 2: 54 (1826).
-BEN. (tår- 1778 osv. tåre- 17361824) anat. hos människa o. ryggradsdjur, om vart o. ett av två fjälliknande ben (se BEN, sbst.1 I 1 b) belägna i ögonhålan. Rosenstein Comp. 49 (1736). Till ansiktsbenen måste .. räknas .. tårbenen, som äro 2 nagelstora ben, hvilka bilda en del af ögonhålans inre vägg. Wretlind Läk. 2: 11 (1894).
-BESKÖLJD, p. adj. (numera bl. tillf.) särsk. bildl.: tårbegjuten; jfr beskölja 2 o. -sköljd. En storm bröt fram ur tårbesköljda marken. 2SAH 50: 249 (1874).
-BESLÖJAD, p. adj. jfr beslöja 3 b. När dödens skörd du räknar / och din blick är tårbeslöjad. FGrafström Dikt. 102 (1853).
-BESTÄNKT, p. adj. (numera bl. tillf.) bestänkt av tårar; äv. bildl.; jfr -begjuten, -stänkt. Solen finner liljan tårbestänkt. Valerius 2: 54 (1811). Hvarför skulle jag då vara så långt fjerran, att min hand ej räckte din tårbestänkta kind! Tullberg Bibl. 55 (1836). Wennerberg 4: 212 (1885; om minnen).
-BLANDAD, p. adj. (tår- c. 1800 osv. tåre- 1782) (numera bl. tillf.) blandad med tårar; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -mängd. Under tåreblandade suckar. VDAkt. 1782, nr 415. Tveka icke .. att bära ett tacksamt, fastän tårblandadt offer åt den Fader, hvars vishet (osv.). Lehnberg Pred. 3: 338 (c. 1800). Landtbrukarens röst blef något tårblandad vid dessa ord. Blanche Bild. 2: 218 (1864).
-BLANK. som är blank av tårar. Lybeck BrevCec. 174 (1920). Hon tittade på honom med skygga tårblanka ögon. Hedberg Drömtydn. 354 (1952).
-BLICK. (tår- 17941870. tåre- 1824) (†) tårfylld blick; äv. i oeg. l. bildl. anv.; jfr blick, sbst.1 2 a. En glädjens tår-blick, kastade jag in i framtiden. Enbom Gessner 52 (1794). Och gossen står på knä ännu / Och tåreblicken är så ljuf, / Så bedjande så skön. Runeberg (SVS) 2: 27 (1824). I rysligt djup .. / .. Ej aftonstjernan någon tårblick sänkt. Hedborn Minne 119 (1835). Rundgren Minn. 1: 39 (1851, 1870).
-BRÖD, se C. —
-CYPRESS. bot. barrträdet Cupressus funebris Endl. (som ofta planteras på kyrkogårdar); jfr sorg-cypress 1 b. TrädgT 1899, s. 110. Cupressus funebris, Tårcypress, hör hemma i medelhavsländerna och Orienten där den blir 30–40 m hög. Ekbrant VVRumsväxt. 134 (1955).
-DRYPANDE, p. adj. (tår- 1925 osv. tåre- 19171964) som kännetecknas av vemod l. längtan o. dyl. o. därför framkallar l. förorsakar tårar; sentimental; jfr drypa 2 d o. -dränkt 2. Nordensvan SvTeat. 1: 55 (1917; om litteratur). På 80-talet sjöng han tårdrypande ballader och snärtiga discolåtar. Expressen 8 ⁄ 6 2005, TVBil. s. 84.
-DRÄNKT, p. adj.
1) dränkt l. fylld l. översköljd av tårar; äv. bildl.; jfr dränka 2 d α o. -begjuten. Möller (1807). Rydberg Ath. 274 (1859; om ögon). Sofia (hade) med tårdränkt stämma berättat denna förskräckliga historia. Krusenstjerna Fatt. 3: 12 (1937). Hon lyfter sitt tårdränkta ansikte upp mot hans. Henschen SkuggBrott 183 (2004).
2) som framkallar l. förorsakar l. är avsedd att framkalla osv. tårar; jfr -drypande. GHT 3 ⁄ 11 1896, s. 3 (om skådespel). Tenow Solidar 3: 14 (1907; om romaner). Långt borta hörs ett handklaver, som stöter fram en tårdränkt melodi. Koch Arb. 146 (1912).
-FISTEL. (tår- 1758 osv. tåre- 17711775) med. fistel utgående från tårsäcken l. tårgången. SvMerc. IV. 2: 320 (1758).
-FLASKA. (tår- 1807 osv. tåre- 1790 osv.) [jfr t. tränenflasche, fr. lacrymatoire, nylat. lacrymatorium] arkeol. o. etnol. om kärl för välluktande olja o. d. (ofta funna i l. invid antika gravplatser o. enl. ä. folklig föreställning kärl vari en änkas tårar samlades upp); jfr -kruka, -urna o. tåre-kärl. En tåreflaska, däruti de sörjande öfver den aflednes bortgång samlade tårar. Agrell Maroco 1: 191 (1790, 1796). Hos oss saknas .. de små blåsta kärl av skiftande former – ”balsamarier”, ”tåreflaskor” etc. – vilka inom den klassiska världen tjänade som behållare för till kroppsvården hörande salvor och essenser. Fornv. 1937, s. 80.
-FLOD. (tår- 1680 osv. tåra- 1644. tåre- 1672 osv.) flod (se flod, sbst.3 5) av tårar, ymnig gråt (jfr -ström, -vatten o. gråte-flod, tåre-bäck, -källa); äv. mer l. mindre bildl. PolitVis. 303 (1644). En bitter tåre-flod kom honom i tjenlig tid til hjelp. Ekelund Fielding 153 (1765). Skyarnes tårflod, den strida. Cygnæus 9: 199 (1865). Öfverväldigad af .. minnen, brast den lilla frun här ut i en tåreflod. Geijerstam LycklMänn. 157 (1899). (Skådespelerskans) välregisserade tårflod. Expressen 26 ⁄ 3 1999, s. 50.
-FLÖDE. (tår- 1847 osv. tåre- 1834 osv.) (kraftigt ökande) tåravsöndring (jfr flöde 1 a o. -öga); äv. om ymnig gråt l. tårar (jfr -regn). Florman Hushållsdj. 176 (1834). Här bröt tåreflöden åter lös, och hon snyftade långt mera hjärtslitande än någonsin. Engelke Prästg. 56 (1905). Tårflöde tyder på yttre irritation av ögat eller tårvägsaffektion. Löwegren Oftalm. 1 (1923).
-FRI. (tår- 1806 osv. tåre- 17921889) fri från l. utan tårar. Tårefritt ditt ljusa öga tindrar / Af Oskyldighetens rena glans. SP 1792, nr 147, s. 1.
-FUKTIG. (tår- 1831 osv. tåre- 1797 (: Tårefugtighet)) (numera bl. tillf.) fuktig av tårar; jfr fuktig 1 e. Då först vände Hermina ett tårfuktigt öga till Cornett Carl. Bremer FamH 118 (1831; uppl. 2000).
Avledn.: tårfuktighet, r. l. f. LittT 1797, s. 420.
-FULL. (tår- 1778 osv. tåre- c. 16901964) [fsv. tara fulder] (numera bl. tillf.) full l. täckt l. våt av tårar; äv. i överförd l. mer l. mindre bildl. anv.; jfr -fylld. SkrVSocLd 20: 149 (c. 1690). Hvar tårfull morgon och hvar dyster afton. Stagnelius (SVS) 2: 205 (c. 1820). I dag är det långfredag, hvaröfver all världen fröjdar sig och likväl snyftar tårfull. Bååth WagnerS 4: 148 (1908).
-FYLLD, p. adj. fylld l. täckt av tårar; äv. i överförd l. mer l. mindre bildl. anv.; jfr fylla, v. 2, o. -full. Ett tårfyllt farväl, återseende. En tårfylld minnesstund. Ett tårfyllt tal. Lidner (SVS) 3: 342 (1792). Kellgren Nal 131 (1852; om blick). Johansson GogAns. 59 (1989; om ansikte). Tim vände hem .. till ännu en tyst middag, en tårfylld natt. Lindroth IngaÄnglar 25 (1995).
-GAS. gas (se gas, sbst.1 4) som förorsakar ökad tåravsöndring o. kraftig ögonsveda. Det är tråkigt att man behandlar strejkande textilarbetare med tårgas och brandsprutor. OoB 1927, s. 251. Polisen använde tårgas för att skingra demonstranterna. GbgP 4 ⁄ 4 2009, s. 18.
Ssgr: tårgas-bomb. UNT 24 ⁄ 10 1928, s. 4.
-pistol. pistol för avskjutande av tårgas. SFS 1945, s. 1833.
-GLANS. (tår- 1827 osv. tåre- 18541890) (numera bl. tillf.) i öga: av tårar orsakad glans; äv. mer l. mindre bildl. Atterbom 2: 410 (1827). Hon hade fått .. glans i ögonen men inte tårglans längre – tårarna var redan borta. Gustaf-Janson KärlekDec. 264 (1959).
-GLÄNSANDE, p. adj. som glänser av tårar. Mellin Nov. 3: 297 (1841, 1867). Hon .. betraktade honom med tårglänsande ögon. Heerberger Dag 173 (1939).
-GROP. (tår- 1804 osv. tåre- 1823)
1) (numera föga br.) hos människa: fördjupning i tårbenet vari tårsäcken är belägen; jfr grop 3 slutet. Wikforss 2: 742 (1804). I främre delen af tårbenet och bakre delen af öfverkäksbenets pannutskott finnes en insänkt grop, tårgropen. Müller LbAnat. 68 (1905).
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] vet. hos vissa partåiga hovdjur: fördjupning snett nedanför inre ögonvrån (täckt av hudveck o. i anslutning till vilken mynnar körtlar som avger doftämnen). Den (på hjorten) tätt framom hvardera ögat stående så kallade tårgropen är tumslång, och liknar ett smalt veck i huden. TJäg. 1834, s. 998. 2NF 19: 121 (1913).
-GRÄS. bot. gräs av släktet Coix; jfr tår 3 b o. jobs-tårar. HbTrädg. 6: 59 (1876).
-GÅNG. (tår- 1758 osv. tåre- 17361823) (numera bl. tillf.) tårkanal; jfr gång III 1 e. Rosenstein Comp. 49 (1736). Från tårsäcken går så tårgången .. genom en benkanal rakt nedåt och mynnar i nedre delen av näshålan. Berg Ögat 14 (1929).
-KALK, se C. —
-KANAL. (tår- 1804 osv. tåre- 18141823) anat. var särskild av de två kanaler genom vilka tårvätska avleds från öga till tårsäck, tårrör; jfr kanal 1 a o. -gång, -rör. Wikforss 2: 742 (1804). Irritation i ögonen vid förkylning beror på att de svullna slemhinnorna i näsan täpper till tårkanalerna så att tårvätskan inte kan dräneras från ögonen på vanligt sätt. VLäkarb. 151 (1982).
-KARUNKEL. (i sht i fackspr.) I den fördjupning af ögonvrån .. som kallas tårsjön, befinner sig en liten rundad .. upphöjning, tår-karunkeln. Thorell Zool. 1: 196 (1860). Berg Ögat 12 (1929).
-KREMLA. bot. svampen Russula sardonia Fr. Romell Lindblad 71 (1901). Tårkremla .. Hatt 3–10 cm bred .. purpurviolett till blålila .. Skivor vidvuxna eller något nedlöpande, först bleka, sedan gulaktiga, i väta med droppar. Ryman o. Holmåsen Svampar 554 (1984).
-KRUKA. (tår- 1795 osv. tåre- 1804 osv.) (numera föga br.) tårflaska. Holmberg 2: 3 (1795). Den skål eller vas som vi stundom se framställd nedtill på en gravvård brukar kallas tårekruka eller tåreflaska. LundagKron. 2: 604 (1921).
-KÄLLA, -KÄRL, se C. —
-KÖRTEL. (tår- 1778 (: Tårkörtel-nerven) osv. tåre- 17381912) anat. körtel (se d. o. 1 b) som utsöndrar tårvätska (belägen i ögonhålans övre yttre hörn). Rosenstein Comp. 248 (1738).
-LÖS. (tår- 1789 osv. tåre- 17851868) som saknar l. är utan tårar; äv. i överförd anv. om sorg. Möller 2: 1083 (1785). 1SAH 3: 58 (1789, 1802; om blick). Långfredag .. hörde (jag) Lindgren predika. Alla gräto, blott jag var tårlös. Forsell Sällsk. 156 (1847). Silfverstolpe Heml. 93 (1940; om sorg).
-MILD. [fsv. tarmilder] som är (överdrivet) känslosam o. lätt faller i tårar; äv. i överförd anv.: sentimental; jfr gråt-mild. Tårmild står jag ännu qvar på strand, / Söker fåfängt att min sorg förminska. Lenngren (SVS) 2: 248 (1803). PT 1903, nr 134 A, s. 3 (om dramatik).
Avledn.: tårmildhet, r. l. f. Wieselgren SvSkL 1: 340 (1833).
-MÄNGD, p. adj. (†) tårblandad; jfr mänga, v.1 1. Med en tårmängd röst han talte bevingade orden. Johansson HomOd. 16: 22 (1845).
-PIL. (tår- 1833 osv. tåre- 18371899) [jfr t. tränenweide] individ l. art l. hybrid av trädsläktet Salix Lin., ofta förekommande på kyrkogårdar; särsk. bot. om (den utomlands odlade) arten Salix babylonica Lin.; jfr pil, sbst.2 1, o. häng-pil, pil-träd 1, sorg-pil. Här hängde en tårpil sina slokande grenar ned i ett romantiskt vattenfall. JJNervander 1: 143 (1833). VåraKulturvN 284 (1977; om Salix babylonica).
-PUNKT. (tår- 1758 osv. tåre- 17361828) anat. i öga, om var särskild av de på övre o. nedre ögonlockskanten vid inre ögonvrån belägna punktliknande ingångarna till tårrören. Rosenstein Comp. 49 (1736). De båda små mynningarna bruka kallas övre och nedre tårpunkten. Genom dem ledes tårvätskan från ögat in i tårsäcken. Berg Ögat 13 (1929).
-PÅSE. (tår- 18191917. tåre- 17451844)
1) (†) tårsäck; äv. om påsliknande bildning i anslutning till öga orsakad av sorg l. sömnbrist l. ålder o. d.; särsk. mer l. mindre bildl., i sådana uttr. som betecknar framkallande av tårar l. gråt, särsk. klämma l. trycka på tårpåsarna hos ngn. VetAH 1745, s. 50. Det Kotzebuiska hvardaglighetsmanéret, der hunger och fattigdom .. skola tjena, som medel, att trycka på tårpåsarne hos Läsare och åskådare. Hammarsköld SvVitt. 2: 202 (1819). Denna fylliga medelålders dam med .. bruna tårpåsar under ögonen. Bergman Dröm. 15 (1904). PT 1907, nr 167 A, s. 2.
2) (†) bildl., om gråtmild människa, ”lipsill”; jfr påse, sbst. 4. Snellman Gift. 1: 116 (1842). Rätt sagdt, gamla tår-påse! Hedberg AlmlöfM 196 (1899). Nordensvan SvTeat. 1: 29 (1917).
-PÄRLA. (tår- 1839 osv. tåre- 16721822) (numera bl. tillf.) om tår (jfr pärla, sbst. 2 d β); äv. oeg., om dagg- l. vattendroppe (jfr pärla, sbst. 2 d α). Ögon som är wåta, / Aff Tåre Pärlors Regn. Lucidor (SVS) 252 (1672; uppl. 1997). Konvaljerna .. spridde vällukt och doft, då de kände tårperlorna ifrån vågorna stänka öfver deras hvita bräm. Almqvist Amor. 8 (1822, 1839).
-REGN. (tår- 1833 osv. tåra- 1685. tåre- c. 16691743) (numera bl. tillf.) om tårar som faller i stor mängd; äv. mer l. mindre bildl.; jfr regn 2 a slutet o. -flöde. 2Saml. 1: 120 (c. 1669). Ur himmelsblått öga / ett tårregn brast ut. Ling As. 240 (1833). När gren förtorkar och ej mera grönskar / och vårens tårregn på hans dödskval gråter. Fröding Eftersk. 1: 64 (1899, 1910).
-RETANDE, p. adj. som irriterar ögat o. framkallar tårar; jfr reta, v.1 I 2 a. Dalin FrSvLex. 1: 294 (1842). Hemskydd. 86 (1939; om stridsgas). (Pepparrotens) smak och doft är .. stark och tårretande. ModStKokb. 50 (1983).
-RÖR. anat. tårkanal. Hygiea 1921, s. 62.
-SEKRETION. fysiol. tåravsöndring; jfr sekretion 2. TLäk. 1833, s. 196.
-SJÖ. (tår- 1860 osv. tåre- c. 1690)
1) anat. i öga: triangelformad fördjupning belägen vid inre vinkeln mellan övre och undre ögonlockskanten vari överflödig tårvätska samlas (o. avleds till tårsäcken via tårkanalen). Thorell Zool. 1: 196 (1860). Vid den inre ögonvrån .. göra ögonlocksränderna en utvikning omkring den s.k. tårsjön. 2NF 34: 57 (1922).
2) (numera bl. tillf.) sjö (se sjö, sbst. 7) av tårar. Jagh måste ymkeligh ohörd så länge gråta / Till dhes iagh druncknar sidst uthj min tåresiö. Holmström (SVS) 1: 169 (c. 1690).
-SKYMD, p. adj. skymd av tårar. Hur kunne vi med tårskymda ögon se din fadershand. Wallin 2Pred. 3: 109 (1826). Wecksell SDikt. 305 (1861; om blick).
-SKÖLJD, p. adj. (tår- 1880 osv. tåre- 1807) sköljd av tårar; jfr skölja 1 a o. -begjuten, -besköljd. Möller (1807). Tore lyfter sitt tårsköljda ansikte. Angered-Strandberg NVärld. 133 (1898).
-STRÖM. (tår- 1813 osv. tåre- 1672 osv.) (numera bl. tillf.) ström av tårar, tårar i stor mängd; jfr ström, sbst. 5, o. -flod o. tåre-bäck. Lucidor (SVS) 251 (1672; uppl. 1997). Nog kan man begripa / At på en afskedsstund .. / I förklet mamma gret en bitter tåreström. Lenngren (SVS) 2: 290 (c. 1800).
-STÄNKT, p. adj. (ner)stänkt av tårar; äv. oeg.: som är fuktad (av dagg l. regn); jfr -bestänkt. Men kom, min vän, i nöden, kom! / Om tårstänkt bröd du tycker om, / Jag hälften dig ej undandrager. Lenngren (SVS) 2: 97 (1794). Skivorna (på svampen) .. äro vanligen tårstänkta, särskilt som yngre och i regn. Cortin SvampHb. 95 (1937).
-SVAMP. (numera mindre br.) svampen Serpula lacrymans (Wulf.) Schröt. (i ä. systematik: Merulius lacrymans (Wulf.) Schum.), äkta hussvamp; jfr golv-svamp, trä-frätare. NF 7: 115 (1883). Karakteristiskt för .. (hussvampen) är att vatten bildas genom dess livsverksamhet. Vattnet samlas ofta i droppform på myceliehinnorna, varav namnet tårsvamp. HbSkogstekn. 63 (1922).
-SÄCK. (tår- 1758 osv. tåre- 17381824) anat. om säckliknande blåsa som har sitt läge i en fördjupning i tårbenet o. varigenom tårvätskan passerar mellan tårrör o. nästårgång; jfr säck, sbst.2 3 d, o. -påse 1. Rosenstein Comp. 206 (1738). Tårrören konvergera tillsammans och öppna sig i tårsäcken, som genom en vertikal gång tömmer sig i näshålan. Thunberg Livsförrättn. 416 (1925).
Ssg: tårsäcks-inflammation. med. Berg Ögat 74 (1929).
-URNA. (tår- 1855 osv. tåre- 1847) (numera bl. tillf.) tårflaska. Jag vill .. bränna honom till aska .. Och se’n vill jag .. gråta öfver askan, tills jag sjelf blir en tåreurna. Börjesson E14Son 83 (1847). Tårurna .. (dvs.) Liten urna .. som .. förmodas hafva innehållit någon välluktande olja, hvilken göts öfver den dödes bål, innan det antändes. Dalin (1855).
-VATTEN. (tår- 1807 osv. tåra- 1711. tåre- c. 17151945) [fsv. tara vatn] (numera bl. tillf.) (ymniga) tårar; gråt; äv. i mer l. mindre bildl. anv.; jfr -flod. Then fattige moste .. äta sorgabröd och dricka tårawatn. Swedberg Dödst. 384 (1711). Sorge-rägn och tåre-wattn / Säncker nu wår Siäl i qwaf. Lybecker 203 (c. 1715).
-VÄG. anat. förbindelsegång (innefattande tårrör, tårsäck, nästårgång) varigenom överflödig tårvätska avleds ner i näshålan; i sht i pl. Hygiea 1841, s. 136.
-VÄTSKA. vätska bildad av ögats tårkörtlar (med uppgift att hålla hornhinnan ständigt fuktig). Hartman Naturk. 286 (1836).
-ÖGA. (tår- 1779 osv. tåre- 1713) öga fullt av tårar; i ä. medicinsk terminologi äv. om tårande öga; jfr -flöde. Mest ses tåreögon och suckande bröst, / Och ingen af hjertat är glader. Afzelius Sag. XI. 2: 62 (i handl. fr. 1713). (Lat.) Epiphora .. (sv.) Tår-öga, Rinnande-ögon. Haartman SciagrMorb. 196 (1779). Diskret landar ett brev på hallgolvet. Hugg i hjärtat och tåröga. Hon hade en annan. DN 31 ⁄ 10 2002, s. C1.
-ÖGD. (tår- 1793 osv. tåre- 1734) som har tårar i ögonen; med tårar i ögonen; äv. i överförd l. mer l. mindre bildl. anv. Jag ser med lust, ehuru tåre-ögd, / För hwar en tår, en ymnig glädie-källa. Kolmodin Dufv. 142 (1734). När under stjärnorna, som tårögt blänka, / jag kämpar ensam för mitt hjärtas frid. Karlfeldt FlBell. 167 (1918).
-ÖRT. (†) (individ l. art av) växtsläktet Drosera Lin.; särsk. i uttr. Jungfru Maria l. Marie tårört (jfr tår 3 b); äv. om växten Inula helenium Lin., ålandsrot (jfr alunarot, elins-rot, elins-ört). J. Marie tåårört. Tillandz D 7 a (1683). (Lat.) Enula campana .. (sv.) Ålandzroot, S. Elins Tåårört, Alunaroot. Tillandz B 5 b (1683). Lilja SkånFl. 203 (1870).
B (†): TÅRA-BRÖD, -DRYCK, se C. —
-FLOD, se A. —
-KALK, -KÄLLA, se C. —
-REGN, -VATTEN, se A.
C: TÅRE-BAD, -BEGJUTEN, -BEN, -BLANDAD, -BLICK, se A. —
(1) -BRÖD. (tår- 17001838. tåra- 15361647. tåre- 16881917) (†) bröd som äts under tårar; särsk. mer l. mindre bildl.; jfr sorg-bröd. Psalt. 80: 6 (öv. 1536). Alla helige hafwa vtaff begynnelsen altså lefwat at the medh tacksäyelse hafwa ätit sitt tåårabrödh. Muræus Arndt 1: 178 (1647). Missvexten är din (dvs. vinterns) skörd – / tårbröd den ger. Unge Dikt. 21 (1838). Psalt. 80: 6 (Bib. 1917).
-BÄCK. (†) om tårar som strömmar; jfr bäck, sbst.1 d, o. tår-flod, -ström. Lucidor (SVS) 294 (1672; uppl. 1997). Det dröjer ej länge, innan gummornas sammanvikna näsdukar föras till rinnande tårebäckar. Topelius Tb. 125 (1895).
-DAL. [fsv. tara dal; jfr lat. vallis lacrymarum] (numera bl. i psalmer o. d. fr. ä. tid) jämmerdal (jfr dal, sbst.1 3 b α β'); ngn gg äv. om helvetet; jfr gråto-dal, sorge-dal. Warnmark Songt. 20 (1701). Man nedgår genom mig till bittra tåredalen / Man nedgår genom mig till de fördömdas hem. Remmer MFaliero 5 (1842). Ära ske Fadern som ser i djupet neder, / Sonen som med oss i tåredalen beder. Ps. 1986, 166: 5.
-DRYCK. (tåra- 1647. tåre- 17491885) (†) särsk. mer l. mindre bildl., om dryck av tårar l. dryck som kostar tårar; jfr sorge-dryck. Sådan tåradryck warder prässat vtaff Gudeliga men(n)iskiors förkrossade hiertans Wijndrufwor. Muræus Arndt 1: 178 (1647). Werlden .. blandar ofta wår tåredryck med galla. Rogberg Pred. 2: 219 (1820). Schulthess (1885).
-DRYPANDE, -FISTEL, -FLASKA, -FLOD, -FLÖDE, -FRI, -FUKTIG, -FULL, -GLANS, -GROP, -GÅNG, se A. —
-KALK. (tår- 1695. tåra- 1647. tåre- 16901847) (†) särsk. bildl., om lidande l. olycka (som ngn måste utstå); jfr kalk, sbst.1 I b β α', o. plågo-kalk, sorge-kalk. Muræus Arndt 1: 178 (1647). Den förståndige besinnar, att .. likasom frossaren och drinkaren .. kan komma derhän, att han .. måste hålla tillgodo med sorgebrödet och tårekalken .. så kan det äfwen gå i döden. Melin Pred. 2: 67 (1847).
-KANAL, -KRUKA, se A. —
-KÄLLA. (tår- 18301841. tåra- 1541. tåre- 1675 osv.) (numera bl. tillf.) till 1 o. 2, källa ur vilken tårar rinner l. flödar; äv. om ymniga tårar, tårflod (jfr källa 2 d); förr äv. om källa l. orsak till tårar l. gråt; äv. bildl. Jer. 9: 1 (Bib. 1541). Tåre-källa flyt här fram. Scherping Cober 1: 234 (1734). Våra glädjeämnen och våra tårekällor äro snart förbi. Wallin Rel. 1: 322 (1817, 1825). Mina tårekällor flöda jemt bara jag tar tidningarna i handen. Runeberg BrWalter 16 (1862).
-KÄRL. (tår- 1836. tåre- 16901869) (†) tårflaska. Schück VittA 3: 40 (i handl. fr. 1690). Det enda, som .. någon gång .. anträffas (i en romersk grav), nemligen .. små tårekärl af lera eller glas, är blott (osv.). Böttiger 4: 203 (1857, 1869).
-KÖRTEL, -LÖS, se A. —
-MÅTT. särsk. (†) i mer l. mindre bildl. anv., om mått (se mått, sbst.4 2 b, 3 b (δ)) av lidande l. sorg; jfr -kalk. Spisas med ett tåre-mått. Warnmark Songt. 22 (1701). Så moste tu tin sorg uti tig sorgligt fräta / Thet dryga tåremått, som döttrar tig tilmäta, / I botten dricka ut. Hesselius FruentSp. 55 (c. 1710). Den stund är inne, / Som har mit sinne / Ängslat och skakat, / Förn jag den smakat, / Med sit dryga tåremått. Nordenflycht (SVS) 1: 143 (1745).
-PIL, se A. —
-PRESSARE. (†) person som pressar andra till lidande o. tårar; jfr pressare 5. Där stod jag nu och såg, om ingen fanns där / Som var bekant för mig, bland dessa skuggor, / Den aldrig trötte tåreprässarns följe. Wulff Petrarcab. 434 (1907).
-PUNKT, -PÅSE, -PÄRLA, -REGN, se A. —
-SALT. (†) sälta av tårar; äv. mer l. mindre bildl.; jfr salt, sbst. 1 i δ. Vår ögon flöda nu af bitter tååresalt. TRudeen Vitt. 283 (1691). Mitt otidiga kärleks såcker är nu i ett tåresalt försmultet. Scherping Cober 2: 70 (1737).
-SJÖ, -SKÖLJD, se A. —
-SLUSS. (†) bildl., om (tänkt) sluss som håller tillbaka tårar; jfr sluss 1 d. Tåreslussarna öppnas, det blir skrik och tandagnisslan. Hultenberg Duhamel LivLek. 168 (1926). Östergren (1964).
-STRÖM, -SÄCK, se A. —
-SÄD. (†) i bildl. anv., om gråt som ger belöning (efter döden); jfr säd, sbst.2 5. Ty utså nu din tåresäd / Med fromt och tätigt sinne, / Och dig åt skördetiden gläd, / Som snart, ack! snart är inne. Ps. 1819, 242: 4. Billing Betr. 2 (1906).
-URNA, -VATTEN, -ÖGA, -ÖGD, se A.
Avledn.: TÅRIG, adj., förr äv. TÅROT (-ig 1843 osv. -ott c. 1635) [fsv. tarogher] (numera bl. tillf.) till 1: som har tårar, tårfylld; äv. i överförd l. oeg. anv. Schroderus Dict. 180 (c. 1635). Hon lutar sig ned och kysser barnet, med tåriga ögon. Crusenstolpe Mor. 5: 394 (1843). Komiska och tåriga scener. Wallin Bref 283 (1849). Dimman sjönk i ängen; / .. Qvar låg på gräsets toppar / Liksom ett tårigt flor. Gellerstedt 2Dikt. 60 (1881).
Spoiler title
Spoiler content