SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÄRJNING hær3jniŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(häring Linc. Kkk 5 b (1640: förhäring). härning Isogæus Segersk. 9 (c. 1700: förhärning). härjning Lind (1738) osv.)
vbalsbst. till HÄRJA. — särsk.
1) till HÄRJA 2: ödeläggelse, plundring, skövling. Lind (1738). Fienden måste inskränka sig till härjning af Pommern och Mecklenburg. Mankell Krigsm. 1: 156 (1865). — särsk. bildl.; jfr HÄRJA 2 a slutet. Lannerstierna Vitt. 14 (1777). Jordloppornas härjningar. Arrhenius Jordbr. 3: 29 (1861); jfr 2. jfr BLADLUS-, NUNN-HÄRJNING m. fl.
2) till HÄRJA 3: ödeläggelse, förödelse. Tidens härjning. Leopold 2: 206 (1783, 1815). Fältsjukans härjningar. Mankell Krigsm. 1: 49 (1865). — jfr FROST-HÄRJNING.
3) (vard.) till HÄRJA 4: grasserande, huserande; i sht i pl. Kvacksalfvarnas härjningar ute i bygderna ge anledning till allvarlig oro. DN(B) 1930, nr 221, s. 2.
Ssgr (i allm. till 1): HÄRJNINGS-BLOSS. (i äldre poesi) jfr BLOSS 1 b. Tvedrägtens härjnings-bloss. Kellgren 3: 39 (1792). —
-FACKLA. (i äldre poesi) jfr FACKLA 1 b δ. Krigets bistre Gud med härjnings-facklan ljungar. Lidner 1: 81 (1784). Stagnelius (SVS) 2: 42 (c. 1820). —
-FÄRD. äv. bildl. Fryxell Ber. 13: 59 (1846). Karlfeldt FlBell. 156 (1918; bildl.). —
-KRIG. krig som väsentligen består i härjningar. Reuterdahl SKH III. 1: 288 (1863). Grimberg SvH 140 (1906). —
-OMRÅDE ~020. särsk. entomol. till 1 slutet, om område för en skadeinsekts härjningar. BtRiksdP 1900, Saml. 1. I. 2: nr 23, s. 3. SkogsvT 1911, s. 3. —
-TÅG. Härjningståget till Gottland. Fryxell Ber. 2: 97 (1826). —
-ÅR. särsk. entomol. till 1 slutet, om år då viss skadeinsekt härjar särskilt svårt. NF 4: 577 (1881).
Spoiler title
Spoiler content