SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1912  
BLADLUS bla3d~lɯ2s (bla`dlus Weste), f. l. r.; best. -en; pl. -löss.
(individ l. art l. släkte af) insektgruppen Aphidiæ, vanl. (individ l. art af) insektsläktet Aphis Lin.; jfr BLAD-SPUT. De små Bladlössen (Aphides); som dasa sig under bladets skugga. Linné Præs. i VetA 1739, s. 17. Bladlöss .., som vissa år ganska illa tilpynta bladen af våra träd. T. Bergman i VetAH 1779, s. 314. Aphis (Bladlössen) är en välbekant ohyra på träd och örter; nästan hvarje af de vanligare växtsorterna har en eller flera egna arter deraf. Sundevall Zool. 135 (1835, 1864). Bladlöss skada stundom ganska mycket ärter, vicker och bönor. Arrhenius Jordbr. 2: 147 (1860, 1862). I början af den varma årstiden förekomma blott honliga, ovingade bladlöss, som föda ungar till verlden utan föregående parning. Rebau Naturh. 1: 669 (1879). Märkligast bland skinnbaggarna äro .. bladlössen, som äro små insekter med egendomlig utveckling. Holmström Naturl. 203 (1888, 1895). Ur insektsvärlden är den gröna lusen, bladlusen, rosens allmännaste fiende. Abelin Villaträdg. 93 (1903). — jfr ALM-, FLÄDER-, GULLRIS-, HAGTORNS-, HÄGG-, KRUSBÄRS-, KÅL-, KÖRS-, LIND-, LÖNN-, NEJLIKE-, PLOMMON-, RIBS-, ROS-, SNÖBOLLS-, SÄDES-, VINBÄRS-, ÄPPLE-BLADLUS m. fl.
Ssgr: A: BLADLUS-ART30~2. (bladlöss- Reuter) Dahlbom Skand. insekt. 140 (1837). O. M. Reuter i UVTF 35: 107 (1886).
-BAGGE~20. jfr -ÄTARE. Den sjupunkterade nyckelpigan eller vanliga sol- eller bladlusbaggen, C(occinella) septempunctata L. Rebau Naturh. 1: 604 (1879).
-FLUGA~20.
1) De talrika arterna af bladlus-flugorna, Syrphus .. Dessa djur äro mycket nyttiga derigenom, att deras blodigelformiga, ofta gröna larver uteslutande lefva af skadliga bladlöss, som de utsuga. Rebau Naturh. 1: 648 (1879).
2) Flor-flugorna eller bladlus-flugorna, Hemerobiodea, .. Larverna lefva företrädesvis af bladlöss. Rebau Naturh. 1: 656 (1879).
-HANNE~20. (bladlöss-) Bladlöss-hannar äro mycket mindre och spensligare än honorne. Fischerström 2: 71 (1780).
-HJORD~2. Myrorna (föra) icke sällan krig om af dem upptäckta bladlushjordar. O. M. Reuter i UVTF 35: 114 (1886).
-HONA~20. Dahlbom Skand. insekt. XXX (1837). Man har beräknat att från en enda bladlus-hona, som framföder omkring 90 ungar, kan uppstå en afkomma af öfver 5 millioner efter 5 generationer. Thomson Insect. 130 (1862).
-HUD~2. (Mjöldagg) kallar man .. de afkastade bladlushudar, som ofta finnas på blad. Juhlin-Dannfelt 270 (1886).
-HÄRJNING ~20. E. Lönnberg i LAHT 1905, s. 257. Björkman Bild. fr. insektv. 42 (1911).
-KOLONI~102. Björkman Bild. fr. insektv. 44 (1911).
-LEJON~20. (bladlöss- De Geer) larv af vanliga florsländan, Chrysopa perla Lin. (Stinkflugorna) komma af Maskar med sex ben, som äta Blad-löss, och Herr Reaumur kallar dem Lions des Pucerons, Blad-lösslejon. De Geer Præs. i VetA 1754, s. 21. 1 Brehm III. 2: 128 (1876). 2 NF 8: 637 (1907).
-SAFT~2. söt saft som bladlössen afsöndra. Det (är) sannolikt ett drag af vänlighet, då en med bladlussaft fyld myra på en annan mötande myras begäran meddelar henne af sitt förråd, något som ofta händer. O. M. Reuter i UVTF 36: 54 (1888).
-SLÄKTE(T)~20. Dahlbom Skand. insekt. 133 (1837).
-UNGE ~20. Bladlusungarne framfödas ej, såsom andra djurfoster, med hufvudet först, utan baklänges med gumpen förut. Dahlbom Skand. insekt. 133 (1837).
-ÄTARE~200, m. l. r. (bladlöss- Thorell, NF (1877)) gemensam benämning på insekter af skilda grupper som lefva uteslutande l. hufvudsakligen af bladlöss; särsk. (individ l. art af) släktet Coccinella Gyll. Dahlbom Skand. insekt. 97 (1837). Aphidiphagerna (Bladlössätarne) t. ex. Nyckelpigorna (Coccinella). Thorell Zool. 2: 365 (1865). Holmström Naturl. 197 (1888, 1895).
B (mindre br.): BLADLÖSS-ART, -HANNE, -LEJON, -ÄTARE, se A.
Spoiler title
Spoiler content