SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÄRK hær4k, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(herk Düben, Didring Malm 1: 95 (1914). härk BygdFolk 30 (1927), TurÅ 1929, s. 115)
Etymologi
[av lappska hierke]
(i norra Sv.) kastrerad rentjur, renoxe (ofta använd ss. bär- l. körren). Düben Lappl. 71 (1873). Lasse spände för sin härk själv. Wiklund NomadskLb. 1: 67 (1917).
Spoiler title
Spoiler content