[bildat till HÅLLA, v. (se d. o. 22) efter mönstret av LOVEN: LOVA]
(i nedan anf. ordstäv samt i därtill anslutna uttr.) hållande, uppfyllande (av ett löfte). Lofven är god, men hållen är bättre. Rhodin Ordspr. 88(1807); jfr: ”Lofven är bra, men hållen är bättre”, svarade Henrik. Humble Hemm. 191(1903). Ingen lofven utan hållen. Rhodin Ordspr. 81(1807). Bergström LittNat. 153(1889). Lofven var nog ärlig men hållen besvärlig. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 68(1916). jfr: At uti Hiärtat Lofn och Hålla haa sit Boo. Dahlstierna (SVS) 369(c. 1696).
