SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LOVEN 4ven, r. l. m. l. f. ((†) n. VDAkt. 1713, nr 92); förr äv. LOVE, sbst.3, m., o. LOVA, sbst.2, f.
Ordformer
(loffua 15251528 (oblik form). lofvan (-å-, -fv-, -ffu-) 15271747. lofve (-ffu-) 1527c. 1580. loven (-å-, -fv-, -ffu-) 1525 osv. lofn (i vers) c. 16961709. löfven 1685)
Etymologi
[fsv. lovan, loffwen, tillåtelse, löfte, ansvar, borgen; jfr d. love, tillit, ordhållighet; av mnt. lōve (oblik form lōven), förtroende, löfte, till en germ. stam lauƀ-, i avljudsförhållande till stammen i LOV, sbst.4—5; jfr fht. gilouba, t. glaube, feng. gelēafa. Formen -an i fsv. o. ä. nysv. beror på att det med LOVA, v.2, nära associerade ordet ombildats efter mönster av vbalsbst. på -an]
1) (†) förtroende (som man har för ngn), tro, tillit; kredit. Wij .. settie ganska ringa lijt eller loffue til them. G1R 4: 341 (1527). Wij haffue endels en Tun loffue till the Bisper i Danmarck, ath the haffue någenn hemelige vndersethning så att (osv.). Därs. 9: 141 (1534). Efter .. köpmennen so illa blifva betalte, haffver man hvarken credit eller lofven mehr. OxBr. 5: 92 (1616). Mycket borga, giör swagh lofwen. Grubb 542 (1665). — särsk. i det tautologiska uttr. tro och loven (jfr 2 b), tro eller loven, tilltro; särsk. ss. obj. till hava, ställa l. sätta. Nw rönes then throo och loffua som han mera satt haffuer tiil een lööss karl en noghen wtaff riikitzins raadt. G1R 2: 185 (1525). Man (kan) doch föge tro eller loffven sättie till sådane theris (dvs. ryssarnas) tilsägelse (att de vilja ha fred). Därs. 26: 180 (1556). OxBr. 10: 289 (1627).
2) löfte, utfästelse, förbindelse; numera företrädesvis dels i sammanställning med hållen (se d. o.), dels (arkaiserande) i sådana uttr. som hålla (förr äv. bliva vid l. efterkomma l. fullborda l. fullgöra l. uppfylla l. värkställa) l. bryta l. rygga (förr äv. överträda) sin loven l. (en) loven. G1R 11: 81 (1536). (Gud) Fulbordar lofwen sin, som han aff Ewigheet / Beslööt för allan tijdh .. / Himbligen med sig sielff. Kolmodinus Gen. E 3 b (1659). Lofwen kan ryggias, men pant bär Penningar heem. Grubb 465 (1665). Huru skall man tro en Herre, som så ofta brutit sin lofven? Nordberg C12 1: 374 (1740). Straffe Gud, af mina syskontärnor, / Hvar och en, som tror en ynglings lofven! Runeberg 3: 211 (1830). Skulle hon inte hålla loven, fick hon (osv.). Väring Vint. 154 (1927). — jfr HAND-, JUTE-, RESE-, ÄKTENSKAPS-LOVEN m. fl. — särsk.
a) (numera knappast br.) i sådana uttr. som efter l. (e)mot l. på (ngns) loven. Moot tilsagde Troo Loffuan och Eedh. Svart Gensw. E 7 b (1558). (Han) Skal .. effter sin lofwen alltijd hålla godh färga til pressen. Schück SvFörlBokhH 1: 177 (i handl. fr. 1651). KrigVAH 1816, s. 93 (1700: efter).
b) (i sht i högre stil) i uttr. tro (stundom ord) och loven (jfr 1 slutet), stundom loven och tro, (högtidligt) löfte, hedersord; ofta närmande sig l. övergående i bet.: ordhållighet, pålitlighet, redbarhet. Effter man .. nogsampt för ögen ser, att så ringe tro och lofve är nu för honden i värden. RA I. 1: 524 (1547). Oelreich 23 (1755). Visserligen skulle mången svensk icke kunna utan harm se Norge bryta tro och lofven. De Geer Minn. 2: 273 (1892). Det intresse som jordens främsta handelsfolk måste ha för tro och loven i affärsförbindelser. GHT 1934, nr 141, s. 12. — särsk. i uttr. (förr äv. i l. vid) tro (förr äv. god tro) och loven, stundom på loven och tro, på hedersord; mot på heder avgivet löfte; förr äv. på konungslig loven, på kungligt hedersord. OPetri Kr. 314 (c. 1540). Beplichtendes sigh widh godh troo och loffuen, att han (osv.). SthmTb. 10/10 1579. (Härmed) förklarar Jag .. uppå Konungslig helig tro och lofven, thet Jag .. fulleligen sinnad är at til alla delar Rike Mino styra, som Sveriges beskrefne Lag och .. Regeringsformen .. förmå. KF 1751, s. 3. Hennes Herre, på lofven å tro, / Som Han Henne svor, / Fick styra å ställa. Carelius Hönsg. 12 (1751). Östergren (1932).
3) (†) förhållande(t) att ansvara för ngn l. ngt; ansvar; borgen. Thenne epterscriffne godemen vthåff rykisens råd gingo j loffwan och lyffte för biscop hans braske vtj lincopung j så motte ath han aldrich .. (skulle) nogot argt stempla. G1R 4: 259 (1527). Denn gieldh hanss Fadher, Oluff nilsson i Siöö gick i loffwen före. ÅngermDomb. 25/10 1641, fol. 173. Hermelin DuFour E 1 a (1683). — särsk. i fråga om förhållandet att ngt är lämnat i ngns vård l. ställt under ngns uppsikt o. d. Hans Kon. M:tt .. förtrodde honom vti en godh loffue såsom then öfuerste cantzeler och näste rådh alle secrete handlinger, hemligheeter och saaker. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 82 (1539). Ingen Landzhöffdinge haffue något Slott eller Fäste, som för befästning bliffuer werderet, j sin loffwen och wärie. RF 1634, § 27. jfr SLOTTSLOVEN.
Ssg (till 2): LOVEN- l. LOVE-LÖS. (love- 1622. loven- 1675) (†) som icke håller sitt ord, trolös; äv. i uttr. loven- och trolös. Tegel G1 1: 200 (1622). Gud sjelfwer ogillar intet sådant Krig, som föres emot lofwen- och tro-löst folk. HC11H 5: 120 (1675).
Spoiler title
Spoiler content