publicerad: 1930
HELHET he3l~he2t, i sydligaste o. sydvästra Sv. vanl., eljest sällan 4~1, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 3 c) -er.
Etymologi
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara hel.
1) (numera bl. tillf.) motsv. HEL, adj. 1. Serenius F f 3 (1734). Klädedrägten hade .. icke undergått någon förändring. Samma loggslitenhet, men också samma renhet och helhet som förr. Blanche Tafl. 1: 68 (1856).
3) (utom i b o. c numera bl. tillf.) motsv. HEL, adj. 3: egenskap(en) l. förhållande(t) att utgöra ett sammanhängande helt; integritet. Trygga sitt fäderneslands sjelfständighet och helhet. Franzén Minnest. 1: 206 (1817). Nyblom Twain 2: 40 (1874). — särsk.
b) (företrädesvis i vitter stil) motsv. HEL, adj. 3 d: enhetlighet, helgjutenhet o. d. (De homeriska) poemernas brist på enhet och helhet. Geijer I. 7: 168 (1837). Hedvall RunebgStil 341 (1915).
c) (företrädesvis i vitter stil) konkretare: alltsammans av ngt, betraktat som ett sammanhängande helt, ett helt; det hela; enhet. SGSchyberg i 2SAH 12: 266 (1827). Den skarpsinnighet, hvilken öfvar sig att i tanken sönderklyfva organiska helheter. Järta 2: 598 (1833). Familjen uppfattades .., enligt den äldre Romerska Rätten, såsom varande en helhet af individer. Olivecrona LagbGift. 11 (1851). Wrangel Dikten 153 (1912). — (†) Ser man nu åter (efter att styckevis ha skärskådat hans poesi) på helheten af Grefve Gyllenborgs Poesi, så (osv.). Hammarsköld SvVitt. 1: 344 (1818).
4) (numera bl. i a o. b) motsv. HEL, adj. 4: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara fullständig l. oavkortad. Lind (1749; under gäntze). Björkman (1889). — särsk.
a) (i vitter stil, tillf.) motsv. HEL, adj. 4 m. Bristen på fullhet och helhet i hennes hängifvenhet. Lundegård Prom. 1: 167 (1893).
b) (fullt br.) i uttr. i sin (l. dess) helhet, från början till slut, alltsammans; äv.: i det hela (se HEL, adj. 4 p ζ), i stort sett, på det hela taget, över huvud taget (stundom med anslutning till 3 c). Hvad beträffar frågan om jernvägsanläggningen i dess helhet, så (osv.). Westee 61 (1842). Då man läser detta bref i sin helhet. Beskow i 2SAH 37: 296 (1863). Så väl jorden i dess helhet som de särskilda verldsdelarne och landen. Svensén Jord. 2 (1884). De Geer Minn. 1: 45 (1892).
Ssgr (till 3 c, 4 b, i sht i vitter stil): HELHETS-BILD. totalbild.
1) bild som återger ngt i dess helhet; totalvy. En .. anslående helhetsbild af staden (Nyslott) med dess omgifningar erhålles från parken vid Kaikuvuori. Ramsay VägvFinl. 229 (1905).
2) bildl.: sammanfattande bild av ngt (med bortseende från detaljerna). Dokumenterna äro framlagda. Det återstår .. att samla de spridda dragen .. till en helhetsbild. Thyrén O2 19 (1908). Vasenius Harm. 10 (1908). —
-INTRYCK ~02 l. ~20. (samlat) intryck av ngt i dess helhet (med bortseende från detaljerna), totalintryck. Schéele Själsl. 259 (1895). Impressionismen, som, föraktande detaljarbetet, fordrade ”helhetsintrycket”. Ahrenberg Edelfelt 50 (1902). DN(A) 1921, nr 70, s. 1. —
-OMDÖME~020, äv. ~200. omdöme som gäller ngt i dess helhet (med bortseende från detaljerna), totalomdöme. Det är svårt att formulera ett helhetsomdöme om Erik XIV. MLamm i 2Saml. 30: 100 (1909). —
-STÄMNING. (i vitter stil) (allmän) stämning hos ngt betraktat i dess helhet (med bortseende från detaljerna). PT 1897, nr 165, s. 3. Den nya stilen låter de enskilda orden och uttrycken försvinna i en helhetsstämning. Mjöberg Stilstud. 23 (1911). —
-SYN. syn av ngt ss. ett helt (med bortseende från detaljerna); äv. konkret (jfr -BILD 2). När .. (poeten) format om sitt lidande i en helhetssyn. Hallström Sparfv. 191 (1903). Med genialisk helhetssyn tecknade (M. Weibull) historiska situationer. Ahnfelt Minn. 1: 11 (1905). —
-TON ~tω2n. bildl., om den ”ton” som genomgår det hela av ngt, genomgående ton; jfr GRUND-TON 3. Almqvist Monogr. 402 (1821, 1845). Målningarna i Vinslöf med sin rödbruna helhetston. Rydbeck Kalkmåln. 11 (1904). Berg Fröding 103 (1910). —
-UPPFATTNING~020. uppfattning av ngt i dess helhet l. ss. ett helt; särsk. filos. Schéele Själsl. 284 (1895). Utan all syntetisk helhetsuppfattning kan vetenskapen icke vara. Vannérus Metaf. 14 (1914). —
-VÄRKAN. om den samlade värkan av ngt i dess helhet (med bortseende från detaljerna), totalvärkan; jfr -INTRYCK. NordT 1893, s. 383. Få en klar och stark helhetsverkan af det lästas innehåll och form. Cederschiöld o. Olander Vink. 13 (1901).
Spoiler title
Spoiler content