[jfr t. hämorrhagie, eng. hemorrhage, fr. hémorrhagie, av lat. hæmorrhagia, av gr. αἱμοῤῥαγία, av gr. αἷμα, blod, o. en avledn. av stammen i gr. ῥηγνύναι, bryta, brista, bryta fram]
med. blödning; numera bl. om blödning i vävnad, i sht om hjärnblödning; äv. konkretare. Utvärtes Hämorrhagier stillas i Finland med fnöske. SvMerc. 2: 794(1757). Vid obduktionen (efter gasförgiftning med klor) anträffas .. utbredda hämorrhagier i hjärnans hvita substans. LbKir. 1: 610(1920).
Avledn.: HEMORRAGISK, adj. med. som sammanhänger med l. har avseende på blödning. Svalin Ordl.(1847). De s. k. hemorragiska diateserna eller blödningssjukdomarna. 2NF(1917). LbKir. 2: 638(1922).
