[av fr. horrible, av lat. horribilis, till horrere, rysa, förskräckas; jfr HORRÖR]
1) (numera i sht vard., mindre br.) som ingiver l. är ägnad att ingiva fasa l. förskräckelse l. avsky; fasansfull, gräslig, hemsk, förskräcklig, ryslig, avskyvärd; äv.: avskyvärdt ful o. d. Spegel Dagb. 96(1680). Een Horribel Syndh. VDAkt. 1695, nr 691. De horribla saker, som i Frankrike passerat. Rosenstein 3: 442(1791). En horribel tapetbård. Nyblom Bild. 95(1864). Östergren FrämOrd(1931).
2) (vard.) ss. förstärkningsord: oerhörd; ”fruktansvärd”, ”faslig”, ”ryslig”, ”förskräcklig”; i sht ss. adv. Horribelt fult. Uti rötmånaden och hela åhret wurmar somliga horibelt. Cavallin Herdam. 3: 275(i handl. fr. 1712). En den horriblaste värk. Euphrasén Barthelemi 69(1795). Det var dumt! .. Horribelt dumt! Wennerberg 2: 23(1849, 1882). Lina .. har ett minne, som är rent horribelt. Hedenstierna Marie 203(1896).
